Den här morgonen började helt klart bättre än gårdagens av två anledningar; 1) Jag vaknade innan väckarklockan och när väl 2) väckarklockan ringde väckte den inte Philip. Det är konstigt att man ändå kan känna sig mogen att gå upp så här tidigt.
Igår och idag har annars varit och är, två skitdagar rent pappamässigt. Igår kom jag hem strax efter 18, vilket betydde att jag han leka med Philip i 50 minuter innan han skulle sova. När jag kom innanför dörren igår, ropade Alice; ”Nej inte pappa, Acko!”. Det sved ganska ordentligt, måste jag erkänna. Det är nämligen så att ikväll ska Acko ta barnen en stund mellan det att Angelica måste åka iväg för sin träning och jag sitter i bilen hem från Uppsala för att jag har ett sent kundmöte. Så ikväll kommer jag enbart att träffa barnen då jag lägger dem i princip. Yay! Imorgon däremot är det jag som springer från jobbet strax efter 16 för att komma hem och få vara med mina små barn.
Nu ska jag plocka undan min lilla frukost, sätta mig i bilen och åka till veckans andra träningspass. Sen är det bara bonuspasset kvar och en golfrunda på lördag.
/ Stefan
Usch, det värker när jag läser detta..
Varför bor jag där jag bor (Sthlm) undrar jag ofta. Skyhöga bostadspriser som kräver att man jobbar mkt och denna pendling.. Fyfan.
Svaret är: familjen. Här är vi uppväxta o här bor familjen. Om de ändå ville flytta till en mindre stad..
Anyway- hang in there! Kram
Känner igen det där, tufft är det verkligen! Förstår att du längtar till i mirgon, kämpa på! ?
Usch, jag förstår dig. När jag jobbar kvällspass på mitt jobb så träffar jag knappt familjen. Jag sover när de åker på morgonen och om jag har tur är min sambo vaken i ca 30 min när jag kommer hem. Det är värdelöst.