Philip blir starkare och starkare för varje dag som går. Det är superhäftigt att se honom ta för sig. Han är mycket mer orädd än vad Alice var i den åldern. Eller så är det vi som är lite mer easy-going och inte lika hönsiga som ger honom större friheter. Det kan nog vara det sistnämnda när jag tänker efter faktiskt.
Men just nu klättrar Philip på allt. I fredags klättrade han in i bokhyllan uppe i barnrummet. I lördags hängde han i vardagsrumsbordet, dit han klättrat med lite hjälp av Alices sittpuff. I förrgår var han påväg in i leksaksförvaringen vi har i vardagsrummet under tv:n och igår försökte han klättra över dammsugaren. Han är överallt, och är supersnabb.
Igår stod han även en kortare stund med grinden vi har för trappen som stöd. Det är spännande att se hur utvecklingen skiljer sig så mellan honom och Alice. Det känns som att Philip kämpar mer för att komma ikapp Alice. Men det kanske är vanligt med andra barnet?
/ Stefan
Hehe jag tror bara att barnen har extremt olika personligheter. Philip verkar mkt lik min son som är precis lika gammal som Alice. Han började åla vid 4,5 månad, vid 8 månader klättrade han upp hela vägen i trappan. Sedan dess har det inte varit en lugn stund 🙂 Jag höll på att sätta kaffet i halsen när jag läste att ni var gravida när Alice inte var äldre än några månader, men i efterhand har jag förstått att Alice nog var ett ganska lugnt barn och det tror jag påverkar? Vår son fyller ju 2 år i sommar och det är fortf sjukt intensivt och vi vill vänta ytterligare innan vi försöker få en till liten juvel MEN jag har flera vänner som var mammalediga samtidigt som mig som har världens lugnaste barn och i deras fall förstår jag verkligen att det inte är några som helst problem att få barn tätt. Allt beror ju på vilket barn man får i kombination hur man är som förälder. Jag tror kanske att om ni fått Philip först så hade ni kanske inte fått Alice lika tätt om ni förstår vad jag menar?
Det är så roligt att se när syskon skiljer sig så mycket åt! Tror att P är genetiskt annorlunda och därmed mer tidig rent motorisk jmf med A. Att ni även låter honom utveckla sina förmågor ger honom en skjuts. Vår 2a har mycket mer behov av närhet och är inte lika tålmodig som vår första. Det gör att vi inte lämnar henne på golvet för att träna sig fysiskt lika mkt som med 1an.
Så häftigt att följa våra unika barn i livet! Underbart!!! Ha en fin dag!