Angelica Lagergren

Inatt var nog en av de bästa nätterna på de senaste veckorna. Philip körde ett litet ätrace kl 18, kl 20.30 och kl 22:30. Så ofta brukar han inte vilja äta. Men det bar frukt, jag vaknade sen 04:40 av en konstig känsla i kroppen som jag inte känt på länge och av fågelkvitter utanför fönstret. Eftersom jag låg närmast Philip inatt är jag rätt säker på att även han sovit fram till dess och fortsatte i fem minuter till innan han började vakna till för att äta sitt morgonmål.Det här med att jag sov närmast har relevans och är inte en humblebrag. För hade jag inte sovit närmst hade jag nämligen trott att Angelica i tagit hand om honom under natten och att han därför kunde ha varit vaken i princip hela natten. Men jag har inte vaknat av att en Angelica försöker väcka mig och/eller klättra över mig för att ta hand om Philip. Så hela lilla familjen har sovit gemensamt i minst fem timmar sammanhängande. Eller ja, gemensamt har vi inte sovit eftersom Alice har ett eget rum, men samtidigt i minst fem timmar sammanhängande.

Det var längesen jag kände mig såhär levande som jag gör idag. Och tänk, inte en enda uns av kaffe har rört mina läppar ännu trots att jag varit vaken i 1,5h när jag skriver det här inlägget 06:10 på bussen påväg in till stan med träningsväskan på sätet bredvid mig. Torsdag, nu kör vi, för imorgon är det ”helg”.

/ Stefan