Jag är inne i en känslig fas just nu. Det mesta får mig att börja gråta. Jag skulle slänga frukostresterna i morse när jag fick syn på Stefans pyjamasbyxor i soppåsen. De är trasiga så de ska slängas, men jag började gråta när de låg där bland ljusstumpar och godispapper. Jag snyftade tyst för mig själv samtidigt som jag plockade in i diskmaskinen. De där pyjamasbyxorna hade Stefan på sig vår första morgon tillsammans.
Vi hade setts några gånger innan men just den där luciafesten hände det något magiskt. Vi pratade hela kvällen och jag följde med honom hem. När vi vaknade på morgonen låg vi i hans soffa i hans lilla lägenhet vid Universitet och tittade varandra in i ögonen. Jag har aldrig i hela mitt liv varit så kär. Eller så trygg. Att titta in i hans ögon den där morgonen är en stund jag aldrig glömmer och för evigt sparar i mitt hjärta.
/Angelica
Jag skulle tagit upp dom och sytt något fint❤️ Typ ett litet ihoplappat kuddfodral eller så❤️
Men jaaaa!!! Vilken fin idé! Kram A
Hej från miljöpolisen! Släng ej textilier i soppåsen! <3
Men åh! Sorry 🙁 Kram A
Släng dem inte i soporna – lämna in gamla textilier på Hemtex eller H&M = rädda jorden + få rabattkuponger 😀 (så kan du tröstshoppa bort gråten hehe…)