Alice har blivit väldigt possessiv av sig de senaste två veckorna. Till en viss del är det väldigt gulligt; Min Mamma, Min Pappa, Min Lillebror exempelvis. Men så finns det de där mindre charmiga ”ägande” också. Som Angelicas och min mobiltelefon är ”Alices mobiltelefon” som hon starkt gav uttryck för igår, när jag försökte fota hennes nya förskolefrisyr. Alla leksaker är även ”Alices leksaker”, Philip har således inga leksaker alls, eftersom alla leksaker är just Alices.
Alice och hennes lillebror.
Hur ger sig detta då uttryck? Jo, ibland (fast mest sällan) får Philip inte leka med sina leksaker. Får Alice inte något som hon tycker sig äga blir det tårar och ett hjärtskärande ”min, min miiiiin!!!”.
Men, this too shall pass, som man säger. Allt är faser och jag ”kommer ihåg” (läs: sett på videofilm) att min lillebror hade exakt samma fas när han var, ungefär, i samma ålder som Alice är nu. Då tog han mina leksaker, höll dem hårt i sina små knubbiga armar och sprang ut ur lekrummet, med mig hack i häl. Och hela vägen bort till mamma eller grinden för trappan ner till bottenvåningen ropade han; ”Min e de här!” om och om igen.
/ Stefan