Angelica Lagergren

Det är klart att jag tycker att just mina barn är fina, gulliga och underbara. Det tycker nog alla mammor och pappor om sina barn. Men alltså Philips ögon blir bara finare och finare. Det är nåt speciellt att titta in i hans stora ögon…

Jag ser likheter med Alice när hon var i samma ålder (han blev 4 månader den 3 januari) men han är också väldigt mycket sin egen. Han har ett eget utseende och till sättet känns Alice och Philip ganska olika. När Alice var bebis ville hon somna på mig, hon sov ofta på mitt bröst när jag låg på rygg. Det har inte alls hänt många gånger med Philip. Jag undrar om det är för att han är och var så mycket starkare i kroppen. Alice slappnade av på ett helt annat sätt, han är lite mer spänd. Han vill vara nära mycket och helst vill han hålla mig eller Stefan i handen när han ska somna.

Han börjar komma in i en fas där han blir ledsen och rädd när någon nyser/hostar eller gör plötsliga ljud. Jag minns att jag tyckte att det var jobbigt med Alice. Nu känner jag mig mer lugn i det, det går snabbt att trösta honom när han blivit ledsen av en nys. Det är såklart aldrig kul att se sitt barn gråta, men han är sååhåå söt när hans lilla underläpp sakta formar sig till ett upp och nedvänt u.

Älskade, fina son. Jag är så stolt över att få vara din mamma. Jag älskar dig så mycket och kärleken växer sig verkligen bara starkare och starkare. Även om vissa dagar och nätter är tuffa var det liksom meningen att just du skulle vara här hos oss, en del av vår familj. <3

/Angelica