Jag vet inte varför jag inte bloggade igår, det är tur att jag har en fru som alltid levererar. Som inatt när Alice vaknade någon gång jag vet inte när. Enkelt och kort; ”Ska jag ta henne?” jag mumlade halvsovande ”ja” och somnade om. När jag vaknade imorse var hennes säng tom men det är knäpptyst på övervåningen, så jag antar att hon och Alice sover supergosigt inne på Alices rum.
Philip och jag har snart varit uppe i en timme, han vaknade lite täppt i näsan som han har varit på nätterna den senaste månaden, men är nu ren efter att få suttit i babysittern ett tag. Och vilken liten snackis han har blivit. Han sitter här bredvid mig och har inte varit tyst i princip sen vi gick upp. Inget missnöjt, förrän nu när han börjar bli hungrig, utan en massa tjattrande. Jag hoppas han blir en pratkvarn precis som Alice är.
Nu blir det frukost för honom, sen för mig. Efter det ska vi två iväg och fika med min bestman plus familj. Vi har inte setts sen vi sov över hemma hos dem när vi åkte hem från sommarens semester nere i Falsterbo.
/ Stefan
Hej! Vad kul att Philip också blir en liten snackpåse. Vi har en kille som är två veckor äldre och han är likadan, pratar oavbrutet med oss, sina leksaker och ibland bara rakt ut i luften. Var har ni köpt Philips kläder som han hade på nyårsafton? Kram