På onsdagsmorgonen den 2 september lossnade slemproppen och jag var så pirrig och peppad på att förlossningen skulle starta. Med Alice tog det tio dagar innan det satte igång, med Philip gick det betydligt mycket snabbare än så. Jag åkte iväg på mammaträff i Täby centrum med en annorlunda känsla/smärta i nedre delen av ryggen. Jag tänkte då att det kan sätta igång när som helst så jag avbokade mitt frisörbesök som jag hade på fredagen.
Under lunchen fick jag ondare och det kom både blod och slem. Efter mer än två timmar i Täby kände jag bara att jag ville hem och varva ner. Jag ville liksom gå undan och vara ifred. När jag kom hem tappade jag upp ett varmt bad och la mig där samtidigt som jag tog långa, djupa andetag och lyssnade på lugn musik. Jag kan verkligen rekommendera Niyama yoga and relaxation (finns på Spotify). Det är vågskvalp och delfinsång, det låter kanske flummigt men för mig var det väldigt avslappnande.
Här var jag glad efter bad och jag kände mig väldigt avslappnad, men så så så trött. Stefan nattade Alice och jag la mig i soffan för att titta på tv. Då hade jag mensvärk som kom och gick, men det kändes inte som sammandragningar, utan som just mensvärk. Jag blev tröttare och tröttare och bestämde mig för att gå och lägga mig och sova, jag ville vara utvilad om det skulle sätta igång på natten. Någonstans där hoppades jag där att det inte skulle hända nåt mer, att jag skulle få sova en natt och att det precis som med Alice skulle dra igång tidigt på morgonen istället. Sånt kan man ju tyvärr inte planera och bestämma. Jag hann inte mer än att somna innan jag vaknade av att det gjorde ont i magen. Jag värmde min vetekudde (min bästa vän båda förlossningarna!) och då kändes det bättre.
Stefan gick och la sig hos mig och somnade på en gång. Mensvärken blev starkare och starkare och jag kunde inte somna om. Jag bad Stefan om hjälp med att värma vetekudden och han gick ner och gjorde det både en och två gånger. Den tredje gång när jag kände att ”ahaaaa, nu är det sammandragningar på riktigt” sa han i halvt sovande tillstånd ”Nej Angelica, jag orkar inte det!” och så somnade han om. Jag tog mitt täcke och min kudde och ger ner till nedervåningen för att ha nära till micron. Och där gick jag fram och tillbaka var tionde minut ungefär och värmde vetekudden och la mig i soffan. Då började jag förstå att det här inte skulle stanna av, det skulle nog komma en bebis det närmsta dygnet. Jag smsade min tvilling som inte svarade, såklart. Det var mitt i natten och hon låg och sov. Jag ringde henne några gånger när sammandragningarna gjorde ondare, hon eller mamma skulle passa Alice när vi skulle åka in till förlossningen.
Sista bilden som togs på magen!
Stefan kom ner och var med mig och när sammandragningarna blev starkare hoppade jag in i duschen. Jag tror att jag stod där i 30 minuter innan jag bestämde mig för att det var dags att ringa mamma och säga att hon skulle komma och vakta Alice. Jag klockade sammandragningarna och det var tre sammandragningar på tio minuter och de varade i ungefär en till två minuter. Då ringde jag in till BB Sophia som sa att jag var välkommen att komma in. Stefan sprang runt som en yr höna (här var klockan strax innan 04:00) och packade sin BB-väska. Mamma kom och gick och la sig hos Alice. Jag låg ner i bilen med värme i ryggen och vetekudde på magen hela vägen in till stan. Jag andades djupa, långa och lugna andetag och tänkte hela tiden ”Andningen är min livboj. Här och nu. Här och nu. Den här sammandragningen kommer aldrig mer tillbaka”.
När vi kom fram till BB Sophia var klockan strax innan 05:00 och jag gick långsamt mot entrén med Stefan tätt intill. Jag stannade och fick en sammandragning lutad mot en sten vid parkeringen… Jag var väldigt lugn hela tiden, mycket lugnare den här gången än med Alice. Vi släpptes in direkt och jag blev så överfylld av känslor när vi kom in på vårt rum… Tårarna rann ner för kinderna. Här skulle vi få träffa vår son för första gången. Jag såg badkaret direkt och sa till barnmorskan som skrev in mig att om det var möjligt ville jag gärna föda i vattnet. Hon var väldigt positiv till det vilket kändes bra. Jag sa att jag var öppen för att strunta i epidural den här gången, men att jag ville se hur det kändes och inte bestämma något.
Efter en och en halv timme av sammandragningar som jag andades mig igenom bad jag om att få lustgas. Gud vad jag älskar lustgas! Jag tycker verkligen att det tar udden av det vassaste i en sammandragning. När barnmorskan undersökte mig första gången konstaterade hon att jag var öppen 6 cm och de började förbereda badkaret med varmt, härligt vatten. Det där badkaret var på riktigt magiskt, men mer om det längre fram.
Del 2 av förlossningsberättelsen kommer om en vecka! Har ni några frågor om att föda i vatten? Kommentera gärna så ska jag försöka svara på frågorna i del 2.
/Angelica
Hej och grattis till att ni nu har två godingar!! SÅ himla söta 🙂
Jag undrar hur barnmorskan gör när bebisen ska ut? för om man ligger i säng (jag låg på sidan under min förl) så håller ju hon handen/varma handdukar mot underlivet och låter bebisen ”vänta” en värk för att undvika bristningar.. Och Fick du hoppa i och ur badkaret när hon skulle undersöka eller hur visste ni att det var ”krystningsdags”?
Underbar blogg och pod har ni verkligen, längtar redan till nästa måndag, det är det bästa att få käka frukost och lyssna på er samtidigt 🙂 (även om sonen 1 år kan se lite smått förvånad ut när ni pratar på) 😉 Stor kram
Men vad fasen – en vecka?! Jag vill läsa nuuuuu!!
Och hur har jag kunnat missa att du lagt upp det här inlägget, när jag läser varenda dag? Sjukt. Och sjukt stalkigt, men det kan jag leva med.
Väntar min andra i slutet av november – då hade det också varit roligt med en annan typ av förlossning 🙂
Kram till er
Åh vad roligt att läsa. Jag älskar förlossningsberättelser och det är extra roligt att läsa när du liksom jag har haft två så fina förlossningar. Jag älskar att föda barn och det första jag sade när lillebror kom ut för ett år sedan var ”Vi måste skaffa en till” 🙂 Min man såg lite lätt oroad ut. Kram Kikan
Jag tycker det låter helt underbart att föda i vatten & har det i åtanke inför min tredje förlossning nu i november 🙂
Dock tänkte jag på en sak… På båda mina andra förlossningar har jag velat att BM ska ha en varm handduk vid själva utskedet & det har varit till stor hjälp. Plus att dom kan ju se på ett annat sätt när man ligger i sängen, ”ta i nu, vänta 2 sekunder och krysta lite” etc . Ge direktiv så man inte brister. På så sätt har jag sluppit bristningar och att sy med båda mina. Hur funkar det när man är i vattnet? 🙂
Ett stort grattis igen till eran lilla fina pojke!
Heej Johanna! Jag svarar här på en gång, men gör det i podden/blogginlägget sen också. 🙂 Barnmorskan höll en handduk emot under vattnet, så det fungerade kanon. Jag fick inga bristningar. Hon var noga med att säga ”tryck inte nu” när jag inte skulle trycka… Jag kunde dock inte hålla emot den här gången, men det gick bra i alla fall. Kramar A
Hejsan!
Jag funderar själv på att föda i vatten men det enda som egentligen hindrar mig, vilket iof nog är jättefånigt, är tanken på hur vattnet blir…blodigt? Bajsigt? etc. Var det något du tänkte på under din förlossning?
Jag födde på BB Sophia förra gången och tänkte göra det igen. Även då badade jag men jag tyckte kanske att badkaret var lite i minsta laget för att föda i det. Kunde du röra dig obehindrat i det?
Tusen tack!! 🙂
Heej! Ja, vattnet blev blodigt men det var bara i slutet när han kom ut. De tappar ur och fyller på vatten då och då, så det kändes liksom aldrig äckligt. Sen var jag så himla inne i lustgasen och andningen så jag tänkte inte på det. Bajs? Ja, hehe. Det kom också när jag krystade men det plockades (med håv! haha) bort snabbt och det var inget jag märkte heller. Men bajs och blod kom även förra gången när jag inte födde i vatten och då kände jag ju lukterna av det, det gjorde jag inte nu. Jag tycker absolut att jag kunde röra mig, visst kunde det ha varit ännu större men det fungerade bra tycker jag! 🙂 Kramar A
Hej Angelica! Så sjukt häftigt att föda i vatten!! Jag undrar om du tyckte att det gjorde mindre ont att föda i vatten? Tänkte mest eftersom att varmt vatten (eller, hur varmt var vattnet? 37?) rent generellt har en smärtlindrande effekt.. och, kändes ”ring of fire” mindre när du var i vatten? Tack för en bra blogg och en kung-podd!!