I samma sekund som det där plusset uppenbarade sig på stickan och jag förstod att jag var gravid hände det någonting med mig. Någonting förändrades inom mig, för evigt. Jag skulle beskriva det som en känsla av ansvar och av kärlek. När Alice föddes och hon låg på mitt bröst, liten, hjälplös och alldeles varm flyttade någonting annat in i min kropp. Ett lejon. En stark, modig och stolt lejonhona. Jag hade aldrig varit mamma innan, men när mina och Alices ögon möttes för första gången förändrades mitt liv för evigt.
Då visste jag att den kärlek jag kände för henne är villkorslös. Jag är hennes mamma, det kan ingen någonsin ta ifrån mig. Aldrig. Den kärleken jag känner för henne och min son är evig. Den där lejonhonan som flyttade in i mig för snart fyra år sen blir bara starkare och starkare för varje vecka, månad och år som går. Jag älskar att känna henne. Styrkan från lejonhonan som gör exakt allt och lite till för sina barn. Det finns inget eller ingen som skulle få mig att vackla. Att backa. Att kliva undan. Mina barn är mitt främsta fokus och kommer alltid att vara det. I samma sekund som jag blev mamma förändrades en del av mig för evigt, en del jag inte vill vara utan. När någon tror eller upplever att jag backar gör jag inte det, jag tar bara sats.
Så otroligt duktig du är på att skriva och sätta ord på känslor – de går verkligen rakt in i hjärtat❣️
För mitt barn gör jag också allt.
Vi väntar vår första i sommar. Som vi längtar.
Men det är ändå svårt att föreställa sig hur der ska bli hur allt kommer förändras.
Jag önskar och hoppas jag också får de där känslorna, och att jag och min man teamar ihop ännu mer och gör vårt bästa för vårt barn.
Vad är dina bästa tips/råd inför ankomst av en liten? Något jag kan förbereda mig på? Borde tänka på?
Jag skulle också vilja flagga upp för att man inte känner dessa känslor för sitt barn direkt. Jag kände direkt beskyddarinstinkten men inte översvallande kärlek. Det kom efter några månader. Förbered dig på starka känslor och att det du känner är ok! Du duger, du är bra ?
Sant! Det är så himla olika hur man känner 🙂 Inget är fel eller rätt. Kramar
Kloka ord!!! Håller med dig fullständigt! Inget annat är viktigare än mina barn<3
Så fint & sant skrivet ?❤️
Man föds till mamma när man får barn :). Jag brukar tänka att det är för en del av ens kropp och organ lämnar kroppen. Att det är därför mammor känner sådant inför sina barn. Kanske är det även en del av vår själ som flyttar över i barnet eller barnen vi får. 🙂
Vår kropp skapar ju barnet från noll och ingenting, när man tänker efter. Då är ju den känslan helt självklar – det är ju en bit av en själv man förevigt har på utsidan av kroppen efter födseln. Vad fint ändå, jag har aldrig tänkt på det så. ❤️
åh fina du <3