Den 7 april förändrades livet för så många människor. Terrorattacken på Drottninggatan lämnade få oberörda. Jag befann mig på andra sidan jordklotet, på en restaurang i Thailand. Jag blev chockad när person efter person markerade sig själv som säkra i Stockholm. Jag fick tag i min mamma som jobbar på en tvärgata till Drottninggatan och hon var i säkerhet. Hon hade gått en annan väg den där dagen vid 15-tiden. Jag är evigt tacksam över det. Så många människor levde i skräck och rädsla i flera timmar efter attentatet. De satt inlåsta i butiker och på sina arbetsplatser. 
Jag kände mig maktlös där på andra sidan jorden. Jag såg hur folk öppnade upp sina dörrar. Hur människor hjälpte varandra. Hur ros efter ros lämnades på Drottninggatan och folk visade sitt stöd och sin kärlek till de drabbade. Jag såg precis att det kört in en mindre lastbild i en folkmassa i Tyskland. Så fruktansvärt. Jag vill inte vara rädd att vistas utomhus. Jag vill känna mig trygg. Men när jag går på Drottninggatan, ett år efter attacken ägnar jag terrorn en tanke. Varje gång jag är där. Och då var jag inte ens i Sverige när det hände. Idag går mina tankar och kärlek till de som var där. Till de som dog, till de som skadades och de som bevittnade det hemska. Till de anhöriga som aldrig mer får träffa sin mamma, dotter eller man. <3
Min kommentar blev helt fel, ber om ursäkt för det.
Hade fått för mig att resan till Thailand blev droppen för din ex-man och att något hände när du var där, att han tog sitt beslut om skilsmässa.
Nu är jag innerligt glad att du träffat kärleken !
Helt galet att det redan passerat ett år, det känns i minnet som det bara var någon vecka sedan.
Ångrar du att du åkte till Thailand själv utan din familj? Eller var du och din ex-man överens att du åkte? Du fick väl lite kritik för det, eller minns jag fel?
Hoppas du får en fortsatt skön helg med din älskling ?
Men vad är de för dum fråga, ska hon ångra en resa för att hon fick kritik? Hade exet åkt en vecka utan barn/familj hade ingen ens reagerat men att en mamma gör de.. herrejösses viken usel mamma ! Heja dig Angelica ?
Haha nej. Inte det minsta! Jag skulle göra om det om jag kunde. Vi var överrens om att jag skulle åka. Inga konstigheter. Stefan fick en veckas golfsemester senare. 🙂 kram