Jag fick ett mail från en läsare som jag tänkte besvara, som handlar om vänskap.
FRÅGA: Jag undrar om du förlorade några vänner i och med skilsmässan? Någon som liksom valde S istället för dig. Eller valde du bort några själv? Jag har själv gått igenom en separation och för mig var det lite som att börja om på nytt. Vi hade vårt gäng som vi umgicks med, men det var mest hans vänner eftersom jag flyttade med till hans hemstad när vi flyttade ihop för 10 år sen. Hur har det varit för dig?
SVAR: Bra fråga! Jag är ledsen för din skull att du förlorade vänner i och med separationen. Jag tror att det är rätt vanligt. Om man som par umgås med många andra par blir det ju lätt så att kompisarna ”väljer sida”. Och har det varit otrohet eller annat svek inblandad kanske det är ett krav från den svikna personens sida. En önskan om att inte umgås med ens ex.
Annika, Ormis och Andy – vänner som varit där genom allt.
Jag och Ormis (Maria) har känt varandra i snart tio år. En sån lycka att ha en sån vän vid sin sida. Hennes familj känns som min egen. Jessica är min tvilling men även min bästa vän. Hennes vänskap, stöd och evig kärlek kan jag tyvärr ta för given ibland. Inte bra.
Maria som också kallas för Mary var en av mina tärnor på bröllopet och hon står kvar. <3 V har känt varandra sen gymnasiet.
För mig blev det inte så många förluster. Men absolut, vissa vänner valde S och inte mig. Vissa vänner hade även svårt att förstå mina tankar och önskemål och så kan det ju vara. Jag är glad att mina närmsta vänner alltid funnits där för mig och även är kvar nu efter skilsmässan. Jag och S umgicks med med mina vänner, som såklart blev hans vänner. Men det blev det naturligt att de allra flesta valde att stanna kvar med mig. Det är jag tacksam över. Jag tar inga vänner för givet och jag vet att det krävs tid, kärlek och engagemang för att underhålla även vänskapsrelationer.
Ida och jag lärde känna varandra när vi jobbade tillsammans på VeckoRevyn. Hon bor i Örebro och jag saknar henne så mycket. Hon är en sån vän som det kan gå månader mellan att vi ses, men det känns aldrig konstigt mellan oss.
När våra närmsta vänner separerade gjorde vi klart för båda direkt att ingen av oss kommer välja sida. Deras förhållande – deras bråk osv. Vår vänskapsrelation och relationen till deras barn var alldeles för viktig för att vi skulle välja bort någon. Det har inte alltid varit lätt men det har funkat.
Jag längtar tills vi ses!!
Hej!
Kan inte du berätta lite om hur du gick vidare efter skilsmässan? Jag har gått igenom en liknande situation och har börjat dejta igen, men allting känns så meningslöst. Blev precis dumpad efter 4:e dejten och jag fattar att man kanske inte hittar rätt direkt.. Men det mesta känns motigt just nu ? Behöver råd. Kram ??? (vem som helst får svara)
Absolut! Kommer ett inlägg om det. Kramar
När du säger att vissa hade svårt att förstå dina tankar och önskemål, menar du att de vissa, var tvungna att välja mellan dig och S? Att det var ditt önskemål?
Blir inte det då lite att indirekt straffa sina vänner, för att din och din mans relation inte höll?
Om du läser texten en gång till så kan du läsa mellan raderna. Stefan träffade en ny och Angelica hade som önskemål att de inte skulle umgås med honom och den nya.. Jag hade kastat de ”vännerna” långt som satan