Jag har en hel del kvar att göra här hemma innan jag känner mig nöjd. Så är det kanske alltid, speciellt när man bor lite större. Det finns alltid nåt rum som kan göras om eller fixas till. Mitt nästa projekt blir att göra klart inne på Philips rum. Hans platsbyggda bokhylla (som var mitt och S gamla sovrum) behöver styras upp. Som ni ser är saker bara inslängda där nu. Det är en himla röra. Jag ska även flytta mina kläder från garderoben ni ser till höger och ha allt inne i mitt sovrum istället. Logiskt och enkelt. Det har bara inte blivit av att ta tag i det.
Någon dag när jag har tid ska jag rensa bland barnen leksaker igen. För ett tag sen skänkte jag och Jessica massa skönhetsprodukter till en kvinnojour. De lär ju behöva leksaker också? Har ni tips annars var man kan skänka hela, rena och fina leksaker?
Det kommer en hel del bud hit, ofta när det är lite större bud kommer de i trälådor som ni ser på bilden. De är perfekta att förvara leksaker i. Men även där, det börjar bli lite för många olika lådor. Jag måste bli bättre på att få en bra struktur i alla rum här hemma. Det blir så mycket lättare att hålla rent och snyggt då. När jag och S bodde ihop hade vi städhjälp varannan vecka. Det var det första jag plockade bort när han flyttade. Jag kände att det var onödiga pengar ut när jag bara skulle ha barnen här hemma halva tiden. Konstigt nog lyckas jag fylla den där tiden… och det är oftast inte med att städa. Jag ska dock boka in ett vårstäd nästa månad. Så att det blir riktigt, riktigt rent och fint.
Jag tänkte kort kommentera mitt förra inlägg som upprörde många. Jag menade verkligen inte att förminska cancer, bilolyckor och dödsbesked när jag skrev att jag fått ett vidrigt telefonsamtal. Jag är ledsen att ni tog illa upp. Att ni trodde att nåt värre som hade hänt än ett kräksjukt barn. För mig var det värsta tänkbara just då. Jag har närstående som drabbats av cancer. Jag har fått flera fruktansvärda dödsbesked på telefonen. Jag fattar att det finns värre saker än kräksjuka. Men ibland känns det som det inte riktigt spelar någon roll vad jag skriver eller hur jag uttrycker mig. Ibland känner jag att jag måste väga varje ord i en liten vågskål. Kan någon ta illa upp av det här? Kan någon tolka det här fel? Det är inte helt lätt att göra alla nöjda alltid. Jag gör mitt bästa, det måste få räcka.
Jag tycker det mest upprörande var att inte S hade kvar barnen hos sig om de blev dåliga där. Jag tänker att det känns så himla onödigt att riskera att smitta ner dig också istället för att bara låta barnet bli frisk hemma hos sig själv. (Men är extremt kräkfobisk så skulle väl låta mitt ex ha barnen alltid när de är magsjuka, oavsett om det börjar hos mig eller honom)
Ja leksakshögen växer fort! Jag har den här hopfällbara leksakslådan att förvar saker i, ser lite roligare ut för barnen med 🙂 https://www.buslabbet.se/produkt/hopfallbar-leksakslada-i-tyg/
Ditt bästa räcker gott och väl Angelica<3.
Angående skänka leksaker, jag gav bort till sonens förskola när han var liten. Jättebra för förskolor har precis som allt annat begränsad budget. Jag frågade om de ville ha leksaker och de tog gärna emot. Kändes jättebra, leksakerna blev använda och dessutom till glädje för många barn. Beror ju på vad man vill men sakerna så klart, men för mig kändes det bra. Eftersom vi bor granne med sonens fd föris har jag sett vissa saker i flera år på gården till exempel. Så tipsar om det :).
Jag som har sjuk fobi och får panikångest så fort det pratas om magsjuka förstår precis.. Hur gick det för er? Klarade ni andra er och gick det att hantera? Stor kram å skönt att du fick njuta av lite frisk luft ?
Tycker det är bedrövligt att folk letar sig in här för att läsa det du väljer att skriva och sen lämna så elaka kommentarer. Man är ju sig själv närmast och ska väl för fasen inte behöva analysera det man skrivit innan det publiceras för att va sina läsare till lags. Så jäkla dålig stil! Samma människor, de som lämnar elaka kommentarer, skulle nog va de som skriker högst ifall bloggen skulle upphöra på grund av all negativ energi. Tänk er för. Har man inget snällt att säga behöver man inte säga något alls.
Folk borde kanske lägga sin energi på viktigare saker än att klaga på blogginlägg. Du sätter väl vilka rubriker du vill och skriver om det du vill. Gillar man inte det så kan man ju scrolla vidare eller läsa en annan blogg. När jag köper tidningar tycker ju inte jag att alla artiklar är jätteintressanta för mig, då bläddrar jag vidare till nästa och om samma tidning alltid känns ointressant så köper jag en annan. Jag skriver inte ett argt mail till redaktionen och ber dem ändra sina rubriker eller utesluta vissa ämnen. Det kanske är just de rubrikerna eller de artiklarna som gör att någon annan gillar den tidningen. Allt är inte för alla.
Ha ha ha, så himla bra skrivet! Helt rätt! ☺
Tänkte kommentera något liknande men skriver +1 på din kommentar istället.
Om du skriver från hjärtat istället för att skriva rubriker för att locka läsare och tjäna pengar så blir det nog bra ska du se. Skriv bara en sanningsenlig rubrik som inte är överdriven så tar folk inte illa upp. Även om du på det kanske förlorar några läsare. Som jag skrev i förra kommentaren. Att du använder barnen för att tjäna pengar är vidrigt. Jag förstår att du skriver om ditt liv och barnen är en del av ditt liv men att bygga rubriker för att väcka uppmärksamhet på vad barnen gör. Att skriva om deras utveckling och exponera dem för hela världen. Vad tror du att de kommer tycka om att hela deras barndom finns offentlig?
1. Bloggen är ju angelicas jobb, så det är klart att hon måste få tjäna pengar på den?
2. Att få ett samtal om kräksjuka är ju vidrigt? Inte i närheten så vidrigt som att få ett samtal om att någon drabbats av cancer, men det finns ju nivåer i helvetet så att säga?
3. Angelica har ju valt att skriva om sina barn i sin blogg. Tycker du inte det känns ok, nämen LÄS INTE bloggen då?! Finns ju 100 tusentals bloggar som inte skriver om sina barn. Läs någon av dom istället?
Men herregud vad folk är lättkränkta!! Du skrev ju dessutom ”ETT av de vidrigaste”, inte ”det allra vidrigaste”. Tycker det var en helt rimlig rubrik om än lite dramatisk vilket ju är en viktig ingrediens i en bra blogg 🙂 heja!