Idag är jag inne i stan och jag har gått i KBT. Det var så länge sen jag var där. Från att ha gått en gång i veckan under hela hösten har vi nu ändrat till ett lite längre samtal, en gång i månaden. Det är med blandade känslor jag går dit. Jag vet att det är SÅ SKÖNT efter. Men det är också SÅ JOBBIGT efter. Det ger mig massor, men det tar också en hel del kraft och energi. Jag kommer alltid därifrån med nya verktyg, nya sätt att tänka på.
Att börja i KBT är ett av de bästa besluten jag tagit i mitt liv. Går du och funderar på att ta hjälp? Gör det! Ge det en chans. Jag är stolt över mig själv att jag fortsatt även om det varit tufft. Jag har insett att jag verkligen behöver vägledning i livet, Kanske i flera år framöver. Det vet inte jag. Säkerligen kommer jag behöva stöd i olika perioder i livet i alla fall. Och jag är så tacksam över att den hjälpen finns. Att jag hittade rätt på en gång. Att jag hittade en terapeut som jag klickade med, som jag litar på. Som jag vågar säga sanningen till. Som fått mig att vara sann mot mig själv. Det är helt fantastiskt. 
Från djup till yta. Jag ska boka in en kemisk peeling tänkte jag. Jag behöver få hjälp med min vintertrött hud och få en liten boost. Antingen en kemisk peeling eller en omgång med dermapen igen, som bland annat Akademikliniken gör. Nåt ska jag unna mig nästa månad. 
Nu blir det jobb i mindre än en timme, sen ska jag hämta barnen. Eftersom det är semlans dag ska de få varsin liten semla. Jag tror ingen av dem gillar semla, men de ska få testa i alla fall. Jag ska bjuda över Elsa också. Jessica är sjuk stackarn. <3
Jag har gått i terapi sedan jag va 15/16, är idag 34, som tonåring handlade om dålig självkänsla och självmordstankar, idag är de förlossningsdepressionen och att inte känna att man räcker till som mamma.
Vissa perioder har de varigt oftare och andra mer sällan men de har alltid varigt skönt. Bra för mig.
De är en stor skillnad att prata med någon ”främling” än att fika o gnälla till sina vänninor eller partner.
Kram
Jag undrar också hur man gör… speciellt när man vill gå en längrenperiod. Betalar du själv eller är det via vården?
Håller med dig, har gått i olika terapiformer sedan jag var barn. I fredags sökte jag till en psykolog. Får förmodligen en diagnos snart och då står det mellan PTSD eller GAD men förmodligen det första. Känns bra, det ska bli skönt att få kunskap i varför mitt mående är som det är.
Hur gör man då? Om man behöver hjälp o vill prata med nån? Ringa VC? Och säga vadå? Känns så svårt…
Gott med semla!! Min son älskade det ?
du kan få remiss genom din vårdcentral till psykolog om du inte vill söka privat.
Jag ringde till vårdcentralen och fick telefonnr till de som jobbar med KBT och ringde direkt dit. Jag sa bara att jag ville ha en tid och hon ställde några frågor. Kände mig jätte dum då jag just då hade en rätt bra dag men hon verkade jätte bra. Det är någon vecka sedan nu så väntar på att de ska ringa tillbaka om tid.
Det där första steget att faktiskt ringa tyckte jag var jätte jobbigt och något jag sköt på jätte länge men när jag väl ringde kände jag ändå att det ska bli bra att komma iväg, oftast..
Bestäm dig för en dag du ska ringa och bara gör det, det kommer antagligen kännas skönt när du väl gjort det!
Lycka till!
Har du och Jessicas stylist pratat ihop er för att det ska se bra ut tillsammans?