Jag skulle nog bäst beskriva mitt mående som vågor som sköljer över mig. Från att ha varit mitt i det stormigaste havet jag någonsin upplevt börjar det nu lugna ner sig. Ibland kommer det stora vågar och då gäller det att bara andas, ibland hålla andan och stå ut. Och innerst inne veta att det lugnar sig igen. Det stormar inte för alltid. Det gör det aldrig. Det är skönt att veta. Att någon gång lägger det sig.
Samma sak med min ångest. När jag är mitt i den känns det för jävligt. Ibland tungt att andas. Ibland riktigt hopplöst. Ibland känns det svårt att tänka att vågorna stillar sig. Att lyckan kommer tillbaka. När ångesten kommer gör det fysiskt ont i kroppen och även om jag vill gråta går det inte alltid. Jag har lärt mig att hantera min ångest. Jag känner inte längre att jag behöver ta min ångestdämpande medicin. Inte ens när livet kraschar rejält runt omkring mig behöver jag den. Jag andas mig ur den. Jag vet att det inte är farligt och jag vet att det går över. Panikångest är fruktansvärt och innan jag hade upplevt det hade jag ingen aning om hur det kändes. Nu behöver jag inte bli rädd längre när den smyger sig på. Jag vet vad det är och jag vet att det går över. Men då, första gången jag drabbades var jag övertygad om att jag skulle dö. Att livet var slut.
Jag tycker att psykisk ohälsa är viktigt att prata om och lyfta upp. Att det kan drabba oss alla, i olika skeden i livet. Det är kanske inte alltid det man tror som utlöser ångesten. Den kan komma plötsligt. Var rädda om er själva och varandra. Alltid. <3
Jag fick panikångest när jag var gravid tankar om att lillen skulle dö i magen eller under förlossningen. Jag kunde inte gå in i en butik med babysaker utan att det kom så kraftigt att jag ibland slet av mig kläderna för att jag inte fick luft. Det var så svårt att må så dåligt under det som skulle vara en lycklig tid.
Fy för ångest :(. Det är jätteviktigt att prata om så håller med dig, alla kan drabbas och jag tror att i det samhället vi lever i kommer även nästan alla drabbas någon gång.
Läser din årskrönika och får lite ont i magen. Känns och jag kan ha helt fel som om separationen ändå var lite ”smutsig” och oärlig, Det spelar ingen roll och jag menar inte att spekulera men mer sända varma kramar till dig, Det kommer lösa sig. Efter separationen sa du att du inte var lätt att leva med, det vet jag ju inget om men it take two to tango, Lasta inte dig själv så mycket, Du är bra! Utgå från det! Kram
Men usch vad hemskt det låter, har du alltid haft det eller kom det upp nu efter skilsmässan? Hoppas du får bra hjälp med att hantera den. Stor kram och lycka till idag.
Hej! Jag har aldrig haft panikångest innan skilsmässan. Ångest, ja lite. Men inte alls såhär. <3 Kram
Så sanna ord. Förra veckan hade jag min första panikångest attack på flera år. Jag hade glömt bort hur det kändes och innan jag insåg vad det var trodde jag att jag skulle dö. Det är en vidrig känsla som inte längre kommer så ofta. Förr hade jag det flera gånger om dagen. Men som du skriver. Det blir bättre. Det varar inte för alltid.
Stor kram!
Vet hur det känns med både ångest o panikångest ? Min man brukar säga, då jag har ångest – ”sök i dig själv, i dina tankar o fysiskt – hitta den platsen som känns minst dålig o bygg ditt bo där”. Flummigt men samtidigt ganska klokt!
Du skriver så fint o jag vill sända dej alla styrkekramar i världen. När du tvivlar på allt – ha förtröstan i att allt kommer ordna sig. Oftast mycket tidigare än man tror! Allt kommer ordna sig på bästa sätt!
Usch jag får ont i magen av detta inlägg?
Fina fina Angelica! Allt kommer bli bra, du har redan kommit långt?