Angelica Lagergren

När jag tänker på 2017 är det mycket sorg, ångest och tårar som finns i hjärtat. Men det hände mycket roligt också, så jag tänkte ge er en årsresumé. Först ut är januari, februari och mars.

JANUARI 
När 2016 blev 2017 var jag och S osams. Jag skrev ett inlägg om det här och får i ärlighetens namn ont i magen. Jag tycker att jag var alldeles för hård mot mig själv. Det är två som ska se till att en relation fungerar. Jag bestämde mig för att dra ner på kött här hemma, för mig själv men också för resten av familjen. Det rådde total SKAM-feber och säsong 3 släpptes. Jag skrev en rolig lista med förklaringar till vad de norska orden i serien betyder. Vi hade en stor släktbrunch hemma och det som inte får hända, det hände. S ramlade med Philip i famnen, rakt ner för hela trappen. Det slutade med ett akutbesök. Allt gick bra som tur var, men vi alla var uppskakade efter den händelsen.

Jag och Jessica var med i ”Ihop med Josefin”. Riktigt kul! 

Och gjorde världens finaste blöjtårta till Blommas babyshower.

Vi bytte till ett större kontor och började fixa i ordning det.

Jag skrev ett inlägg som hette ”Jag vill ha fler barn men min man säger nej” som blev uppmärksammat. Jag fick många mail efter det inlägget.

LOPPI Gravid & Baby som jag och Jessica jobbat med landade äntligen i handen från tryckeriet. Magisk känsla!

FEBRUARI
Jag och Jessica bestämde oss för att boka en resa till Thailand. Väldigt spontant och helt underbart! Vi tog med barnen till en mysig 4H-gård och hade picknick i vinterkylan. Där har jag varit en gång nu under sommaren också, på en hemlig dejt.

Vi gick på Daisy Beauty Awards och jag kände mig så fin i vit kostym från Marville Road.

Vi träffade underbara Marcus och Martinus och filmande till vår youtube-kanal.

LOPPI hade en fest där de berättade mer om Influact. Min klänning fyndade jag på H&M.

Jag och Jessica höll i ett event i samarbete med Plejmo och Elsa var kvällens stjärna. 

MARS
Det var lite mer sorgligt att göra den här resumén än jag trodde, och då har jag inte ens kommit till kraschen än. Det sorgliga är nog när jag ser tillbaka på början på året. Jag visste liksom inte vad som skulle komma… Som det här inlägget ”Jag blir pirrig när jag tänker på…”. Aj som fan. Jag var så glad över att Alice skulle vara tärna på bröllop i Grekland, men hon blev sjuk och fick stanna hemma. S skrev ett uppmärksammat inlägg om vaccin ”Enbart idioter vägrar vaccin”.

Barnen hade maskerad på förskolan! Så söta!

Morfar Acko fyllde år!

Jag och Jessica hade en försenad 30-årsfest med tema SKAM. Vi hyrde en Russebuss. Sjukt kul! Här med min älskade lillasyster som också hade klätt ut sig till Noora.

Jag berättade för er att jag gör botox i pannan för att få en slätare hy och mindre huvudvärk. Nu är det ett tag sen jag fyllde på.

När jag läser det här inlägget smärtar det nåt enormt i min kropp och själ. ”Jag ber till Gud att han inte ska lämna mig”. Bara den rubriken är så… sorglig. Att ens känna att man behöver skriva så. Det känns nästan overkligt… Som om jag någonstans hade det på känn. Det där vi hade skulle inte vara för evigt. Mattan skulle dras undan. Tänk att jag en och en halv månad senare skulle vara på botten. Tack gode gud att man inte vet allt som ska hända innan det händer. Bra som dåligt.