Angelica Lagergren

Idag blev det ingen lång arbetsdag för mig. Jag och Jessica plåtade hela förmiddagen för ett samarbete till bloggen, sen tog jag bilen in till stan och gick på 90 minuters familjerådgivning. Jag är så glad att vi har den här kvinnan vi kan gå och prata med. Nu var det tre månader sen sist. Det är bra och jobbigt att gå i familjerådgivningen. Bra för att vi lär oss kommunicera på ett bra sätt. Jobbigt för att det gör ont. Det gör ont att prata om det som varit och det gör ont att prata om saker som skaver nu. Vi tycker och tänker inte helt lika om allt, så idag blev det en del tårar.

Här har jag skrivit om varför vi går i familjerådgivning trots att vi ligger i skilsmässa. Här var jag så trasig och jag ser ju det när jag tittar på bilden. Jag mådde skit. Vi försökte i alla fall en eller två gånger hos familjerådgivningen. Sen tog det bara stopp. Det gör ont att gå tillbaka i arkivet här i bloggen, trots att det känns viktigt. Här hade jag också kommit ut från 90 minuter i familjerådgivning och beskrev det som att ett tåg kört rakt över mig. Smärtsamt. Nu har vi varit där fem gånger. Jag känner att vi gör framsteg även om det är en bra bit kvar.

Jessica fångade en allvarsam bild på mig under morgonen. Annars ser jag oftast glad ut skulle jag säga. Och i det stora hela är jag en glad person. Jag har mycket att vara just glad och tacksam över. Mina barn är friska, jag är frisk. Min närmsta familj är tack och lov frisk just nu. Jag har ett eget hus, jag driver ett företag som det går riktigt bra för. Jag läker mer och mer för varje vecka som går. Jag vet att 2018 blir ett bättre år. Jag är övertygad om det. Idag var det jag som hämtade på förskolan och kärleken jag får av de här två små, den är fantastisk. Den läker alla sår. Nu ska vi kolla på julkalendern och äta choklad. Barnen får äta från sina kalendrar med choklad i. En är superlyxig från Lindt! Riktigt, riktigt god choklad.