Nu är vi inne i november (vad fort tiden går!) och när året börjar närma sig sitt slut brukar jag reflektera över året som gått. Vad har jag hunnit med som jag velat göra? Vad skulle jag gjort annorlunda? Mitt 2017 blev ju inte riktigt som jag hade tänkt mig. En skilsmässa. Ett uppbrott från en familj. Min stora trygghet.
Jag fick upp i timehop att jag, Stefan och barnen var på Kanarieöarna förra året exakt den här tiden. Utåt sett kanske det såg ut som en bra och mysig resa. Men det var mycket bråk. Mycket onödigt tjafs. Mycket om att jag jobbade för mycket, trots att vi var på semester. Det har jag verkligen lärt mig från mitt förra äktenskap, att inte ta onödiga fighter. Inte bråka om exakt allt. Inte påpeka saker som är fel. Det finns saker man bara kan strunta i, men det kunde jag inte då. Det är tur att jag lärt mig saker av det här i alla fall. Att det inte bara varit sorg och smärta. 
Då fyra, nu tre.
Jag älskar den här bilden från Kanarieöarna. Alice matade Philip med sand och han var så lycklig över det.
Foto Sandra Rogers
Under hela det här tuffa året har hon stått där vid min sida. Min älskade tvilling och bästa vän. Alltid där för mig, oavsett vad. Det är jag så himla glad och tacksam över. Jag är noga med att berätta för henne vad hon betyder för mig. 
Nadja, jag, Ditte, Gabriella, Michelle och Jessica.
Under året som har gått har jag lärt känna massa nya människor. Nya bloggkollegor och inspirerande kvinnor. Mitt jobb är verkligen roligt och ingen dag är den andra lik. Idag sitter vi inne i stan på söder och jobbar. Jag ska på KBT vid 11 och sen väntar mer skrivande av barnboken. Vi kom en bra bit på vägen igår och det känns spännande att se hur karaktärerna utvecklas. Det är SÅ kul att få vara den som bestämmer exakt vad de ska säga och göra.
Alltså, den där bilden på Philip å Alice måste vara en av de finaste jag sett! Förstora upp å sätt den på väggen! ?
Vilken resa du ändå gjort, förstår att det känns. Men visst är det så att trots svårigheter i livet blir det ju en lärdom. Ibland också en lärdom man nog gärna varit utan, men ändå en lärdom. <3
åh det där är svårt, att inte påpeka saker som är fel.,. hur ska folk då veta vad som är fel. men samtidigt förstår jag tanken bakom att inte säga det alltid. Svårt. Men skönt att du tagit lärdom av dina erfarenheter också, det är ju det livet handlar om. Att testa saker, klara av det, ”misslyckas”, ta lärdom, testa igen, etc. 😀 Det är ju det som är att leva. Tycker jag i alla fall.
Kram
Hej! Ja, jag tycker i och för sig att man ska kunna säga saker som är fel. Men inte allt. Och inte hela tiden. Och det finns sätt och tillfällen när det passar bättre att säga saker. 🙂 Kram