Jag och Stefan började gå i familjerådgivning tidigare i våras för att försöka lappa ihop och stärka vår relation. Nu blev det inte mer än två gånger vi var där av flera olika anledningar. Idag ska vi dock dit igen. Det är med blandade känslor jag går dit och pratar. Även om vi har skickat in papper om skilsmässa och lever i varsitt hus så kommer vi alltid att vara mamma och pappa till våra barn. För deras skull behöver vi rådgivning och verktyg i hur vi ska kommunicera. Det går upp och ner det där i att kommunicera. Jag har alltid vetat att vi är olika, men hur olika vi faktiskt är har jag insett först nu. Vi tycker och tänker inte lika om mycket alls. Jag hoppas att dagens 90 minuter hos familjerådgåvningen ska hjälpa oss en liten bit på vägen.
För mina små gör jag allt som står i min makt för att deras liv ska bli så bra som möjligt. Så lite onödiga konflikter som möjligt är mitt motto i relationen med deras pappa.
Har ni som läser bloggen någon erfarenhet av familjerådgivning eller parterapi? Antingen som par eller som skilda? Eller på väg att skiljas. Berätta gärna här nere i kommentarsfältet. Vi har betänketid till december innan skilsmässan går igenom eftersom vi har barn. Jag har hört om par som startar sin relation med några timmar i parterapi, just för att det inte alltid är så lätt den där med kommunikation. Jag tror på att prata mycket, berätta sina förväntningar och sen säga vad man känner. Vara öppen. Nu är ju jag verkligen ingen expert, men att prata, lyssna och känna in tror jag är viktigt för alla relationer oavsett om det handlar om kärlek, vänskap eller familj. Vilka är dina bästa tips för en lyckad relation?
Gick oxå i familjerådgivning med mitt ex när vi (jag kanske mest..)bestämde oss för att separera. Det hjälpte verkligen att förbättra kommunikationen och fick nog båda att tänka till över vissa saker. Hoppas att det hjälper er också!
Kram!
Jag och min sambo och numera blivande man gick isär för nästan 2,5 år sedan. Vi hade hamnat i en ond spiral som vi inte kom ut ifrån. Vi är båda envisa och ville ha det på vårt eget sätt, så vi flyttade isär. Vi gjorde slut men efter drygt en månad så bestämde vi oss för att försöka igen. Vi flyttade inte ihop direkt, utan jag flyttade till en lägenhet ganska nära hans, vi har en dotter ihop som just fyllt ett år då så det var otroligt smidigt att kunna bo så nära varandra. Vi började då gå i parterapi, tror vi gick fem eller sex gånger innan vi bestämde oss för att prova våra vingar på egen hand. Efter nästan ett år så flyttade jag tillbaka till honom, tre månader senare var jag gravid med vårt andra barn och efter ytterligare tre månader (alltså ett halvår efter att jag flyttat in igen) så köpte vi vårt hus. Nu är våra barn 3 år och den andra 5 månader, vi har förlovat oss och ska gifta oss nästa sommar. Så att gå i parterapi var räddningen för oss, utan det hade jag nog inte varit villig att prova igen! Och att vi står här idag, tillsammans är för mig helt underbart! Vi har varit tillsammans i drygt 7 år ❤️
Jag och sambon är också otroligt olika men vil vill verkligen leva med varandra. Vi säger att vi ska kämpa varje dag för att få det att fungera. Varje vecka har vi som ett litet coachsamtal tillsammans innan vi somnar på söndagen. Vi säger vad som varit bra och mindre bra i veckan och vad vi kan förbättra till nästa. Vi märker fort att vi irriterar varandra och sen eskalerar det. Just för att vi tänker så olika. Så kommunikation är verkligen allt i en relation försvinner den försvinner allt och att acceptera varandra för brister och fantastiska egenskaper
Så fina kommentarer! På tal om attvara olika vill jag tillägga följande citat: ”a great marriage is not when the ’perfect couple’ comes together. It is when an imperfect couple learns to enjoy their differences.”
Tycker att det stämmer väl och också detta med att man väljer sin partner, man säger ”ja” varje dag, inte bara en dag i kyrkan.. utan ja, till att ta sig tiden att förklara, att lyssna, försöka förstå!
Jättebra att ni går på dessa samtal!
Ni har så små barn ihop och skall hantera ett föräldrarskap trots att ni är skilda och då är det en god investering tror jag.
När man separerar tänker jag att då kan den egna, liksom genuina personligheten blomma ut och precis som du skriver, ser du att ni är väldigt olika som personer och ser på saker väldigt olika.
Och det är ju vad man har att förhålla sig till som separerad med gemensamma barn. Så längd man är ett par så jämkar man, det blir ett slags ” mellantjsfs” av bådas personligheter och åsikter eller så dominerar en av parterna. Detta behöver man ju inte som separerad. Du kan göra och tycka det du vill och anser och likaså Stefan.
Däremot behöver ni ju som sagt få hjälp att kommunicera och komma överens om vissa saker kring bsrnen kanske.
Jag tror att du har fått ett uppvaknande då du är en spontan och öppen och väldigt omedelbar i dina känslor. Stefan verkar vara lite motsatsen och där blir det ju tufft för dog nu då han liksom ” gör som han vill”.
Jag har levt i långa relationer och separerat med små barn, vilka är vuxna nu. Jag önskar att vi gjort som ni nu gör med familjerådgivningen.
Lycka till!
Vi upptäckte tidigt i våras att vi började glida ifrån varann. Var mycket tjafs och vi hade ingen trevlig ton alls mot varandra. En kväll var både han o jag förtvivlade över hur det blivit och vi märkte att det började gå ut över våra barn. Vi bokade tid för parterapi och fick tid 2 veckor senare. Vi kände då och även nu att vi vill leva tillsammans men behövde hjälp med att få balans i relationen igen. Vi har en tid till senare i höst. Parterapin har stärkt oss enormt var och en men även som par. Vi och barnen mår sååå mycket bättre nu!
Oftast brukar kommunikationen inte fungera om man befinner sig på olika ”hållplatser” under separationsresan. Det brukar alltid vara en som är några hållplatser efter den andra/andre och då verkar man ha svårt att acceptera varandras syn på saker och ting. En är så klar med vart den vill och åt vilket håll och har massor av energi och det tär på den som inte riktigt vet till vilken destination man är på väg och vill mest bara tillbaka till den gamla. Min exman ville inte med på rådgivning så jag blev sittandes ensam med rådgivaren på den bokade tiden.
Man tror ibland att separationen ska få den andra/andre parten att stanna upp, reflektera och ändra sig men som terapeuten sa: Varför ska den någonsin behöva ändra sig nu? om den inte velat innan? Nu har den ju INGEN anledning till det alls.
Stor kram
Vad bra att ni fortsätter att gå på familjerådgivningen!
Har inte skiljt mig men kan tänka mig att kommunikationen kanske inte är den bästa efter en sådan sak att gå igenom.
Tror att alla skulle behöva det.
Hoppas det går bra!
Kram
Jättebra att ni värdesätter ert samarbete runt barnen. Som familjerättssocionom vill jag även tipsa (till alla separerade föräldrar) om samarbetssamtal om ni skulle hamna i en konflikt som rör det gemensamma föräldraskapet. Gratis, journalförs inte och leder ofta till en ökad samsyn i frågor gällande barnen och i vissa fall till praktiska verktyg i form av samarbetsavtal. Det är bara att kontakta hemkommunen. Har man stora svårigheter i kommunikationen kan familjerättssocionomen kontakta den andra föräldern och erbjuda samtal.