När jag gick och slängde soporna i morse hörde jag en gullig liten röst skrika ”Maaaaamma!” och hjärtat svämmade över av kärlek. Det var helt fantastiskt att få träffa barnen igen och krama om deras små kroppar. Vi ska strax gå ner till affären och handla lunch. Jag berättade för Philip att det är hans födelsedag på söndag, att han fyller två år. Han sa då att han ville ha tårta till lunch. Jag tror att det blir nåt annat just idag, men på söndag kan han få äta tårta till frukost och lunch. Släkten kommer över hit på pizzamiddag på söndag kväll. Så mysigt! 
Båda barnen fick ett kit med Trolls-grejer. Bland annat Poppys hårband, båda blev så glada. 
Så härligt att få vara nära igen. 
En överlycklig Alice. 
Jag är så glad att hon är frisk igen. Det var hemskt att vara så långt från henne när hon var tvungen att åka in och ut till akuten flera gånger. Tur att de har en bra pappa som löste det där alldeles själv. Jag svarade på en kommentar om det, varför jag inte åkte hem från Grekland när Alice var sjuk. Just för att de har en pappa som är världens bästa pappa. Jag känner mig trygg med att han tar hand om barnen, friska som sjuka.
Så fint inlägg, så kärleksfyllt 🙂
Tack fina du! Kram
Hej Angelica. Om jag får ställa frågan om eran skiljsmässa. Hur har barnen reagerat om att Stefan bor ej mer dig nu? Jag befinner mig i samma situation , barnets pappa flyttar nu på måndag och jag är så orolig för barnen( den stora särskilt) .
Ja varför undrar folk varför du inte åkte hem? Jag åkte iväg med mina föräldrar till Washington under black friday och maken var hemma med barnen (vi är iof gifta) och yngsta kräks första natten. Jag kände att detta löser han själv. Du skriver själv att dina barn har världens bästa pappa och varför skulle inte han klara detta? Härligt att ni haft en bra semester i övrigt. Trevlig helg.
Blir så besviken när jag läser kommentaren att de frågat varför du inte åkte hem?! Undrar om en pappa hade fått samma fråga?! Skulle misstänka att det inte är så!
Men goungarna va söta!! Haha dör va söt Philip är med bandet!
Jätteskönt att känna den tryggheten till den andra föräldern! Det är guld värt. Av någon anledning har jag svårt att tänka mig att man skulle fråga en pappa om varför han inte åkte hem till ett sjukt barn om mamman vore hemma?? Eller är det bara jag? ?
Tyvärr tänkte jag också. Så är det nog så 😉