Angelica Lagergren

Jag drack två koppar kaffe sent igår när jag var på Carolines födelsedagsfest,(lägger upp lite bilder sen) och såklart blev det då svårt att sova när jag kom hem. Jag tittade på en film (Life, så sjukt spännande/läskig/obehaglig/bra. Se den!) och sen låg jag och lyssnade på en podd. Jag somnade tillslut och vaknade utvilad och glad i morse. Skön känsla. Jag slängde precis ihop en rosa frukost. Havregrynsgröt med massa hallon i, toppat med några frysta bär. 

Jag har även i lite kanel i gröten.

Idag har jag en lång to do att beta av. Jag ska städa, veckohandla, träna, förhoppningsvis sälja min bil och så kommer barnen hit en stund. Stefan smsade igår och frågade om barnen kunde vara här en stund idag på dagen och mitt hjärta tog ett extraslag. Jag saknar barnen av hela mitt väsen. Jag är rätt bra på att hålla ihop det utåt sett, men nu när jag skriver det här gråter jag. Fina, älskade barn. Mitt hjärta går i tusen bitar om och om igen när jag på riktigt inser hur mitt nya liv ska se ut.

Det är lätt att fylla min egentid med roliga saker, spännande människor och galna upptåg. Men när jag sätter mig ner och andas, känner efter och inser hur nya livet är… Då gör det förbannat ont. Jag vet att det kommer att bli bättre. Jag har ju som sagt redan börjat landa i mitt nya liv och igår tyckte jag till och med att det var mysigt att tända ljus och kolla på film ensam. Men ja. Upp och ner är det.