Angelica Lagergren

Den här dagen har varit så mysig. Mamma kom hem till mig i morse strax innan 09 och hjälpte mig med det sista med barnen. Sen tog vi bussen in till stan. Vi får ju plats allihopa i min Volvo XC90, men ingen av oss lyckas få fast Elsas bilbarnstol som den ska. Jag ogillar att inte klara saker själv, men vi får bara inte till det. Men buss in till stan blir ju en rolig utflykt för barnen även om det på riktigt tar dubbelt så lång tid. Det är ju massa hissar man ska upp och ner för och en del packning.

Vi var framme på Skansen innan 11 och barnen åt pannkakor och köttbullar till lunch. Det där med att äta vegetariskt fungerar utmärkt för mig och utbudet blir bara större och större överallt. Men där vi åt idag (inne på Skansen) fick det bli en ostsmörgås till mig. Jag önskar att det fanns fler ställen som sålde sojakorv eller halloumiburgare.

Min allra käraste syster.  

Vi tittade på alla djuren, lekte i små parker och hade en lugn och skön dag. Flera gånger under dagen stannade jag upp och tittade på alla tre barnen. Att få se de tre tillsammans gör mig så lycklig och jag känner värme i hela min själ. Jag är så glad att de har varandra.

Nyklippt av Jessica!

 Vi hittade en gullig liten ekorre, de är ju tama där på Skansen. När jag var där för några år sen såg jag dock en gubbe som matade en ekorre och blev biten så djupt att blodet sprutade. Så jag är lite rädd för de där röda små djuren… Även om de är väldigt söta!  Världens bästa mamma! Så glad att jag har henne.

Glasspaus!När Philip sov fick Alice och Elsa köra bil. Tanken var att jag och Jessica skulle åka med men det gick alldeles utmärkt för tjejerna att åka själva. De skrek av skratt och de fick åka två varv. Att se barnens lycka gör mig lycklig. Det tyckte jag lät klyschigt innan, när vuxna sa ”Så länge mina barn är lyckliga är jag lycklig”. Men faktiskt. Det är nåt alldeles speciellt med att se mina barn nöjda, glada, trygga och lyckliga.

Det var kämpigt för gänget att hålla sig vakna på bussresan hem. Men det gick bra och nu sover båda gott i sina sängar och för mig väntar kvällsjobb. I morgon när Philip sover sin lunchvila ska vi spela in veckans avsnitt av Tvillingpodden. Det känns tomt att det inte blev något avsnitt förra veckan. Jag har laddat upp med en iskall Nocco och jag hoppas att jag efter en timmes jobb ska orka se någon ny film. Jag trodde aldrig att jag skulle uppskatta egentid i soffan, men det gör jag. Det känns så skönt! Jag har ju alltid ogillat att vara ensam och jag väljer sällskap före ensamtid alla dagar i veckan. Men just ikväll ska det bli mysigt, trots att det är lördag och många av mina vänner är på pridefest.