Igår när jag nattade Philip brast det för mig. Jag kunde inte sluta gråta. Jag tycker att det jobbigaste med hela den här skilsmässan är känslorna som går upp och ner. På dagen var jag så glad, så lycklig. Jag kände mig hel. Och jag tänkte att ”det här klarar jag” för att sen på kvällen, när jag insåg att det är sista gången jag nattar barnen på en hel vecka, bryta ihop. Totalt. Jag känner en sån enorm smärta, hela vägen in i själen. Det här är en helt ny känsla.
Samma dag som jag blev mamma växte mitt hjärta och jag hade ingen aning om att jag kunde känna så mycket kärlek för en annan människa. Kärleken jag känner för mina barn är som ingen annan känsla. Ni som vet, ni vet. Att behöva dela upp tiden med barnen känns bara så fel.
Sommaren 2014. Älskade lilla Alice. Så ny och så liten. Det är tur att jag inte visste då vad jag vet nu. Ibland kan jag känna att jag vill snabbspola livet lite för att få kika in i framtiden. Är det sant att det bästa inte har hänt än? Men samtidigt skulle det vara skrämmande att göra det, tänk om livet inte alls blir som jag hade tänkt. Det vill man ju inte veta.
Idag ska vi bara vara hemma och mysa och fixa. Morfar Acko kommer hit och leker med barnen. Det är ju nåt nytt för hela min familj också, att bara träffa barnen varannan vecka. Det är bara nu under sommaren som vi delar upp det så, när barnen börjar på förskolan kommer vi köra kortare perioder innan byten. Jag hoppas att det kommer kännas lättare då. Nu tar jag en dag i taget. Vissa stunder en timme eller till och med en minut i taget. Jag klarar detta. Men jag måste få vara ledsen, känna sorg och en hel del ilska också. Det här är inte det livet jag ville ge mina barn.
Där du är nu önskar jag ingen! ? Var själv där för 8 månader sedan, så igenkänningen är enormt hög. Stor Varm Kram ❤️
Tack <3 Jag kämpar på. Hur mår du nu? Kramar Angelica
Jag vet att det inte är någon tröst men det blir bättre. Jag har levt varannan vecka liv i ungefär 9 år nu. Jag kände precis som dig i början. Nu är ju också min son så stor att han kan ringa mig när han vill. Jag bor också 50 m från skolan så han kommer till mig istället för fritids ibland. Självklart är saknaden alltid enorm men det går. Ibland är det till och med skönt med några dagar för sig själv. För det är tufft att vara ensam med barn. Man gör ju allting själv. Försök att njuta av dina barnlediga dagar. Unna dig saker, gör sånt du kanske inte hinner/kan när du har barnen. Ta ett glas vin med en vän, läs en bok, en lång dusch/bad osv. Kram
Jeg gråter med deg Angelia?? kjenner mammahjertet mitt brister for deg❤ Alle gode tanker sendes til deg i denne tunge tiden❤
Kram ❤️
Kramar <3
En stor varm kram till dig? Så svårt det måste vara att säga hejdå. Att längta i en vecka. Känner så med dig. Kämpa!
Kramar till dig!
Sääger också som några här. Få till att träffas ihop i mitten av tidén. Käka lunch ihop, ta en glass eller något sådant på ett neutralt ställe. Du får se barnen och de får se att du och Stefan fortfarande kan träffas. Gör så hela sommaren! Lycka till!
Är helt övertygad om att du ger dina barn det absolut bästa livet de kan ha, oavsett skilsmässa eller inte <3
Tänker precis som någon annan skrivit att det kanske går att göra annan fördelning av er tid med barnen? Ha dem ett par dagar i taget eller ses tillsammans någon gång under veckan?
Styrkekram! Jag är precis i samma situation. Jag går sönder av att inte få vara med min Harry varje dag. Jag gråter mycket å jag är superglad vissa dagar som du. Känns skönt att man bearbetar iaf och inte flyr. Kämpa på! Livet finns där på andra sidan…
FY Angelica. Jag känner så med dig ❤️
Finns inga ord, men kram på dig <3.
Du är så stark hjärtat ! Du kommer klara detta 🙂
Jag förstår dina känslor helt och hållet och jag skulle aldrig klara att vara utan mina barn en vecka. Men du som alltid, så länge jag läst bloggen skrivit om vikten av din egentid, hur gärna du bara måste få vara Angelica, att du och sStefan alltid skulle ge varandra det utrymmet. Du som så gärna var ute på tjejmiddagar, drack vin, event och ofta poängterade hur enormt stort behov du hade av de sakerna för att vara en bra mamma. Se till att göra de sakerna nu i en vecka då. När du hade möjlighet till att vara med barnen varje dag, önskade du dig annat. Tänk tillbaka på hur du kände då så kanske du klarar veckan utan problem.
Du kanske menar väl i din kommentar till Angelica men undertonen i den är inte så trevlig. Det är ju en sak att önska en kväll ute med vänner, tid till att gå ut och springa osv när man har barn 24/7 men en helt annan sak att tvingas vara ifrån de en hel vecka. Dels för att det är en längre tid men också för att det kanske inte är något man valt helt själv.
Att säga att hon inte önskade vara med barnen och att de ska hjälpa henne att ta sig igenom veckan som kommer tycker jag låter hårt.
Däremot att försöka fylla veckan med saker som får dig att må bra Angelica det tror jag på. Om det så är träning, kolla serier, läsa böcker, umgås med vänner osv.
Oj, vi tolkade verkligen Annas kommentar olika. Jag läste inte in någon dålig underton utan tycker det var en riktigt fin kommentar.
Ja vi tolkar olika. Jag läser oxå in en negativ underbar som jag tycker är onödig. Kämpa på Angelica! Styrkekramar till dig
Underton skulle det stå ?
Vet inte om jag tolkar det du skriver rätt, men det låter som att skilsmässan inte var något du ville egentligen, att du är arg för att du ”tvingats” till den. Tänker att en otrohet tex skulle kunna vara en sån anledning. Om så är fallet, att den ena svikit, vilket lett till skilsmässa tycker jag det är orättvist mot den svikna parten att behöva dela på barnen.. mot sin vilja. kan inte ens föreställa mig att missa halva barnens liv.. jag förstår att man inte ska stanna kvar i olyckliga förhållanden, men om det inte är ett gemensamt beslut och att man typ glidit ifrån varandra, utan att det tex rör sig om att den ena varit dum i huvudet och varit otrogen, då skulle fan hen ”straffas” med att få mindre tid med barnen.. om man inte kan tänka längre än till sina egna sexuella behov känns det inte som man sätter barnen först..
Eh, hur tänkte du nu? Varför ska barnen inte få träffa sin ena förälder för att den har svikit den andra föräldern?
Föräldrarna har inga rättigheter till barnen efter en skilsmässa. Men barnen har rätt att träffa sina föräldrar. Att börja straffa barnen för vad de vuxna har gjort är väl ungefär det sämsta man kan göra.
Men kanske den sämst kommentaren någonsin – barnen har väl inget med otrohet att göra?! Ska barnen straffas genom att inte få träffa den ena föräldern?!
Nej, jag tänkte inte på barnen. Jag skrev bara vad jag tyckte om de två föräldrarnas rättigheter. Såklart har barnen rätt till båda sina föräldrar och ska inte straffas!! Men om man som vuxen får vara egoistisk och arg så menade jag bara att i början kanske den som svikit kan ge den svikna mer utrymme med barnen. Man måste inte dela 50/50 för att barnen ska få det bra med sina föräldrar, och nu när de kör hela veckor tycker jag är sämre på ett sätt då de är alldeles för små för det! Bättre att kunna dela typ 2-2-3 modellen eller ses tillsammans under veckorna. Men är det infekterat så lär det inte funka.. men hela veckor är för länge, och jag kan bara ana hur förödande det är för Angelica att vara utan sina barn så länge. Även om barnen alltid kommer först måste man ju se till så det fungerar för föräldrarna också, mår inte de bra blir de inga bra föräldrar.. ledsen att min kommentar uppfattades som att jag vill straffa barnen, tro mig, det vill jag verkligen inte!
Fyfan, lider med dig. Okej att välja det själv, tex när ni åkte till Thailand och var borta en vecka. Men att inte få välja, utan nu är det bara så. Så otroligt sorgligt. Men du.. kanske är svårt att svara på när vi läsare/lyssnare inte har hela bilden men finns det något som du skulle göra om för att fått relationen att fungera? Något som både du och Jessica kanske kan dela med er av i podden. Lite med facit i hand vad som kanske borde ha gjorts annorlunda. Förlåt om detta är helt opassande, som sagt vet vi inte vad som var utlösande faktorn. Kanske är det bara så att om den utlösande faktorn hade raderats så hade det fortfarande varit ni. Men om inte. Vad tar du med dig till en eventuell ny relation (där du kommer få två barn till!! ?)
Kram
Fina Angelica!
Jag vet inte hur det är att inte få träffa sina barn varje dag, när man vill, men jag kan förstå dina känslor då jag har två barn i ungefär samma ålder. Jag skulle gå sönder! ?
Måste ni dela upp det med en hel vecka? Även om det ”bara” är under semestern? Jag tänker som någon annan skrev att ni kanske kan ses några timmar iaf under veckan och tanka kärlek o närhet?
Och man måste få bryta ihop och vara på botten för att kunna resa sig och bli starkare. Jag är helt säker på att du fixar detta, och det kommer nog alltid vara jobbigt att dela på barnen, men jag tror ändå att det blir lättare med tiden. Lättare att hålla fokus och hantera allting, men nu är allting så nytt och gör extra ont.
Kärlek o styrka till dig! ❤️ Tänk att ni ändå skapat två så fantastiska barn! Kram
Usch jag känner verkligen din smärta genom att läsa.. så fruktansvärt allt blev för dig just nu men så bra att du känner dig lycklig emellanåt<3 Imponeras av din styrka! Kämpa på fina du!
??? stor kram
Kan inte ens föreställa mig smärtan men blir väldigt berörd både av dina ärliga fina texter. Det blir så nära när man har barn i samma ålder. All styrka till dig ❤
Stor kram till dig fina, klart du får vara ledsen och arg. Dina känslor är dina och ingen kan ta dom ifrån dig ?
Angelica!, jag blir ledsen av att läsa dina inlägg! Du skriver väldigt personligt och dina texter berör verkligen!
Jag kan inte föreställa mig vad du nu går igenom men du verkar ha så fina vänner och en fin familja nära dig så du fixar detta ?
När jag gick igenom en stor kris så kändes allt lättare när jag kunde skriva av mig! Jag skrev dagbok, blogg och pratade om mina känslor hela tiden med mina närmaste! Det hjälpte mig att ta mig upp igen från sorgen! Och jag visste då att ’ det bästa i livet inte hade hänt’.
Fortsätt vara den du är så kommer allt bli bra! Som du skrev tidigare så mår dina barn bättre av 2 lyckliga hem än 1 olyckligt ?
Hur är din relation med Stefan nu? Kan ni umgås? Tänkte om det skulle kännas bättre att ses en stund och träffa barnen när det är den andra personen vecka? Äta lunch ihop? Eller gå till en lekpark?
Tack Angelica för att du delar med dig och allt kommer bli bra ?
Kram
Blir så ledsen för din skull.
❤️ Styrkekramar
❤️