Ja, livet med barn blir sällan långtråkigt. De senaste dygnen har vi byggt kojor, lekt hund, plaskat i vattenpölar, klätt ut oss och gosat i sängen. I morse vaknade jag med ett barn på varje sida. Nattningen igår tog lång tid så jag lät barnen komma ner med mig istället och så fick de varsin smörgås. Sen nattade jag båda i vår stora säng och bar in Philip i sitt rum när han hade somnat. Men någon gång i natt hade han tassat in och hoppat ner nära mig. Alltså livets bästa känsla att bli väckt av barnens små händer i ansiktet.
Två nappar är bättre än en. 
Igår vaknade de tidigt så då fick de kolla på film i vår säng. 
En trött liten skrutt.
Alice ÄLSKAR när det regnar, jag vet knappt något som gör henne lyckligare. Hon hoppar, skvätter och dansar i vattenpölarna. Jag gillar också regn. Jag var ute och sprang igår efter middagen medan mamma passade barnen och då regnande det. Det är en härlig känsla med regndroppar i ansiktet samtidigt som man tränar tycker jag.
Macka framför tv:n!
/Angelica
Åh! Nu måste jag fråga dig. När ungefär vet man att man kan slopa spjälsängen och ha en ”öppen” vanlig säng? Alltså i vilken ålder ungefär kan barn gå själva över till föräldrarna på natten? Vi har bara ett plan så det finns inga trappor men kommer min son hitta till oss på natten, och kommer han inte gå in i saker eller vingla omkring av att han är yrvaken? Han är 1,5 år och har gått i ca 4 mån.
/nyfiken enbarnsmamma
Vi har precis bytt till vanlig säng (med bräda på sidan så hon inte ska ramla ut) för det gick inte att natta dottern i spjälsängen längre (hon vill ligga nära, nära när hon ska sova). Hon är snart 1,5 år och går upp till oss utan problem när hon vaknar på natten, från sitt rum. Vi har dock babymonitorn på så vi hör henne om det skulle vara något.
Tack för svar!