Jag tycker att det här med barnuppfostran är svårt. Jag och Stefan är dessutom ganska olika vilket gör att det krockar ibland. Han tycker att rutiner är viktigt och ja, det är viktigt. För barn är det såklart superviktigt med rutiner men jag tycker att det okej att rucka på rutinerna ibland. Jag är dessutom sämst på det där med tjat… för mycket tjat blir ja.
3 tillfällen då jag vacklar vid barnuppfostran
1. Glass före maten
Förra veckan kom glassbilen innan vi skulle äta middag och jag blev så glad av att se barnens lycka av att handla från den, så jag sa ja till glass innan maten. Det resulterade såklart i att ingen av barnen ville äta mat när middagens serverades. Jag måste bli bättre på att säga nej och vara konsekvent. Det är inte min starka sida.
2. Läggning senare
Om Alice säger ”Snälla inte sova än” några gånger är jag inte den som är den. Då låter jag henne vara vaken i 15-30 minuter längre än vad hon brukar. Stefan tycker att barnen ska sova vid 19 (Philip) och 20 (Alice), medans jag går mer på känsla. Är de trötta tidigare är det okej att de går och sover då. Och vill Alice vara uppe lite längre är det okej.
3. Bara napp på natten
Vi försöker öva bort användandet av napp. Båda barnen använder napp så ofta de bara kan. Vi ska försöka se till att de bara har napp på natten. Men om något av barnen gör sig illa/bråkar och blir osams/ledsna eller är lite trötta vill de ha nappen. Och då säger jag ja. Helt fel, jag vet. Återigen är det en sak jag måste öva på.
Ibland ostrukturerad, men en ganska bra mamma i alla fall!
Har ni tips på böcker att läsa (eller lyssna på. Jag älskar ljudböcker!) eller poddar att lyssna på när det kommer till barnuppfostran? Jag ska börja lyssna på Louise Hallins podd. Men kom gärna med fler tips! Och sen undrar jag hur ni som har barn som lever i en relation har det. Tycker ni lika om mycket? Eller krockar det även för er ibland?
/Angelica
Min spontana känsla är att jag undrar hur alla dessa barn kommer klara av motstånd i livet som vuxna? Om det är minsta motståndets lag som gäller för barn, undvik nej till varje pris, hur kommer de klara av nej som vuxna? Hur påverkar det långsiktigt?
Missförstå mig rätt, man ska absolut inte ha för vana att säga nej till allt och inget, och är man inte lite flexibel oh bryter reglerna ibland så blir det inte heller bra. Barn måste också får valmöjligheter osv.
Men minsta motståndetslag.. jag känner att det är säkert himla praktiskt när de är små. Glada barn som får/får göra det mesta utan gränssättningar. Vem som helst är ju nöjd om de får göra vad de vill.
Men så fungerar ju inte livet i stort? Jag undrar hur många av er resonerar kring den aspekten? Är det något ni funderar över?
Jag är genuint intresserad för jag har nog aldrig läst någon resonera hur detta fungerar in i vuxenlivet.
Jag tänker som så att om du odlar blommor, så sätter du väl inte ut omogna små skott i vinterkylan? Antagligen låter du sådden vara inomhus, i solljus och vattnar regelbundet, tittar till dina plantor tills de en dag är starka att planteras ut i den kalla världen. Det handlar inte om att aldrig säga nej, utan det handlar om att ta barnet på allvar, att respektera barnets integritet. Små barn är det väl sällan något bekymmer att komma överens med, bara man är lite lyhörd. Du undrar hur det går för de här barnen i vuxenlivet? Omfattande forskning visar att barn som växer upp i ett lyhört föräldraskap utvecklar bättre självkänsla och generellt mår bättre psykiskt, t.ex jämfört med s.k. ”auktoritärt” föräldraskap.
Jag tänker som så att om du odlar blommor, så sätter du väl inte ut omogna små skott i vinterkylan? Antagligen låter du sådden vara inomhus, i solljus och vattnar regelbundet, tittar till dina plantor tills de en dag är starka att planteras ut i den kalla världen. Det handlar inte om att aldrig säga nej, utan det handlar om att ta barnet på allvar, att respektera barnets integritet. Små barn är det väl sällan något bekymmer att komma överens med, bara man är lite lyhörd. Du undrar hur det går för de här barnen i vuxenlivet? Omfattande forskning visar att barn som växer upp i ett lyhört föräldraskap utvecklar bättre självkänsla och generellt mår bättre psykiskt, t.ex jämfört med s.k. ”auktoritärt” föräldraskap.
Har så svårt för det där med benhårda läggningstider som genererar skitlänga läggningar där alla blir missnöjda. Jag skulle avsky om någon tvingade mig att sova om jag inte var trött än! Så varför skulle vi göra så med våra barn? Invänta sömntågen och be Stefan somna när han har som roligast på golfen 😉 hehe nejdå.
Vi har samma visa, vi är olika och det krockar.. Jag ska läsa ”5 gå gånger mer kärlek” den har jag hört ska vara bra❤️?
Jag tycker att du gör helt rätt, i möjligaste mån skall man väl låta barnet få sin vilja igenom, det är så lite de får bestämma över ändå. Ok att glass innan mat kanske inte är det bästa. men någon enstaka gång spelar väl ingen roll. Auktoritärt föräldraskap är enkelt – men man signalerar att barn ska lyda, hur ska de då kunna stå upp för sig själv och andra i framtiden? Hur står de emot försök till ev. övergrepp etc? Jag tycker inte att man behöver ”uppfostra” barn, bara varsamt vägleda, ibland innebär det absolut att säga nej och vara konsekvent, men i största möjligaste mån tillmötesgå barnets behov. Självklart med respekt till ens egna personliga gränser. Barn som har möjlighet att samarbeta, gör det!
Kära barn och Pampers barnvagnspromenader är de bästa poddarna och båda är med Louise Hallin 🙂
Rekommenderar podden Kärna barn. Böcker Bo hejlskov och Ross Greene. Min sambo vill också ge nappen direkt när vår 2 åring slår sig. För mig är det viktigt att inte trösta med napp. Kram
Ge ditt barn 100 möjligheter istället för 2! Såå bra!
Åh, jag vet inte hur jag ska kunna beskriva vikten av ”Växa, inte lyda”, som jag nyligen läst ut. Jag önskar att alla som ens funderar på att skaffa barn, och framförallt alla föräldrar, skulle läsa och ta till sig denna kloka, underbara bok. Varannan sida har jag tänkt ”dethär borde ALLA läsa!” och jag har redan bestämt mig för att läsa om boken inom ett år.
Jag känner igen så mycket från hur barn behandlas – författaren och barnläkaren tar upp alltifrån timeout (där man under en stund fryser kontakten med barnet och ignorerar det) till extrema sömnmetoder (tex Anna Wahlgren) och återkommer ofta till FNs barnkonvention där det står att man inte får kränka ett barn, lika lite som man får kränka en vuxen.
Alla föräldrar bör ha kunskap om barns behov och utveckling och denna bok beskriver det väldigt bra. Dessutom kommer man ganska långt genom EMPATI, LYHÖRDHET och att bara försöka minnas hur det själv var att vara barn. Hur kände du då, hur ville du bli bemött? ♥️
Jesper Juuls böcker är också toppen!
PS. Så himla fint av dig att engagera dig i barnen på det sättet, att du vill skaffa dig mer kunskap.
Jesper juul har skrivit många bra böcker om barn och även om tonåringar. Sen tycker inte jag att man uppfostrar barn utan ser det mer som om man vägleder dem genom livet Tycker oxå det är viktigt att man har samma ståndpunkt som föräldrar annars kan barnen lätt spela ut föräldrarna mot varandra, är det nej från pappa så är det nej från mamma eller är det ja från pappa så är det ja från mammaeller tvärtom.
Läser ”Ditt kompetenta barn” nu.., underbar!
Nu är vår dotter bara 7 veckor, men märker redan lite skillnader mellan mig och min man. När vår dotter skriker eller egentligen gör ifrån sig minsta missnöjesljud är jag den slm rusar dit och plockar upp henne direkt då det skär igenom mitt hjärta att hon skulle vara ledsen. Min man tycker det mer är okej att hon skriker och att hon inte dör av agg ligga någon minut själv även fast hon är ledsen! En liten sak kanske! Fler saker kommer säkert med tiden! Kram
Med känsla för barns självkänsla av Petra Kratz Lindgren, ingen annan föräldrabok behövs 🙂
Mitt kompetenta barn av Jesper Juul! Går bokcirkel via förskolan nu och det är fantastiskt så många insikter man får. Rekommenderar starkt! Och den viktigaste och bästa insikten jag fått hittills, vilken också förmodligen räddat mitt äktenskap, är att det är okej att tycka olika som föräldrar, bara man är ense om, och visar barnen, att det är okej att man tycker olika! Kram Sandra