Idag är det förskolans dag. Och om det gick att nominera sin egen förskola, eller kanske rättare sagt barnens förskola, till priset för världens bästa förskola skulle jag göra det varje dag i veckan. Utan att tveka. Och jag ska berätta för er varför.
Först och främst vännerna till barnen. Många som de aldrig hade träffat om det inte vore för just förskolan. För när MVC och BVC sätter ihop mamma- och pappagrupper blir det alltid att det blir de föräldrarna som man som annan förälder klickar med som man umgås med och träffar deras barn. Våra vänner sedan tidigare har inte alltid barn i våra barns ålder. Här träffar de 10 till 15 barn i samma åldersgrupp som de själva. De lär sig att ge och ta, genom ett samspel tillsammans med andra barn i en större grupp som de inte hade lärt sig genom att bara vara hemma med sina föräldrar.
För om vi ska vara lite självkritiska som föräldrar har vi ändå en tendens att kanske vara lite för hjälpsamma, lite för snälla och lite för inkonsekventa från tid till tid. Jag vet bara hur jag själv är och hur det är ett evigt skarvande med vad som tillåts, mutor och annat som kanske inte alltid är det mest pedagogiska när man försöker lära ett barn att man måste borsta tänderna två gånger om dagen, eller sätta på sig skor och byxor själv. Givetvis i omvänd ordning, byxor först, annars klarar inte ens jag av det, som ändå är en fullt fungerande vuxen person. Den självständigheten som förskolan är så enormt bra på att lära ut, hade i alla fall jag curlat bort. Och lärandet. Förskolan följer en läroplan, där saker som bland annat samspel, matematik och empati finns med. Utforskandet och nyfikenheten, det lekande lärandet. Alice och Philip överraskar både mig och Angelica dagligen med massor av saker som de har lärt sig i förskolan.
Sist men inte minst. De fantastiska pedagogerna. Dessa underbara människor som ägnar dag ut och dag in med att ta hand om våra små barn som vi håller mest kärt i hela livet. Ni som hjälper oss föräldrar att låta dessa barn växa upp till helt makalösa små minimänniskor. Det finns inte ord för hur mycket underbart ni gör för världen.
Nu tror jag inte att det här är exceptionellt för just vår förskola utan ganska genomgående för alla förskolor och alla som jobbar på denna fantastiska institution som förskolan är i det svenska samhället. Tack för allt ert jobb!
/ Stefan
Så bra skrivet, kunde inte säga det bättre själv. Det är så tråkigt att man ofta som förälder får höra hur dålig och misslyckad man är som inte slutar jobba när man får barn och har barnen hemma på heltid i flera år. Men man väljer ju inte att låta barnen vara på fsk för man inte vill vara med de, vi väljer ju detta då vi anser att det är något bra och en fantastiskt möjlighet för våra barn att bli sedda ur ett annat perspektiv än våra ögon. De utvecklas något enormt och skapar nya bekantskaper, lär sig en massa grejer som de inte lär sig hemma. Igår kom Aprilia hem och ville ha en hink med vatten och en pensel, för hon skulle måla. Utan målarfärg? frågade jag. Ja mamma, man kan måla med bar vatten på marken. Det är till exempel något jag aldrig hade tänkt på, jag skulle ta fram massa färger olika penslar osv, även vi föräldrar lär oss mycket av våra barn som tar hem nya kunskaper.
Nu vart det en lång kommentar så jag avslutar här.
http://nouw.com/miniochluna
Jag håller med Therese litegrann. Att som oss, bryta normen och stanna hemma i 3 år har haft oförutsedda konsekvenser för oss i mötet med andra föräldrar.
Förskolan har marknadsförts så effektivt i folksjälen verkar det som, att föräldrarna ses om inkompetenta och oförmögna att ge barnen det de behöver. Om man då säger att man tänker vara hemma med barnet i 3 år så får man höra allt möjligt dumt.
Ett litet urval av det vi fått höra är att vårt barn inte kommer att lära sig prata om han inte får börja förskola (jotack, han pratar 2 språk flytande med långa meningar och har gjort så sedan 22 månaders ålder…)
Vi har fått höra att han kommer bli socialt efterbliven(!) Jaha… Men varför har han så kul med de andra barnen på museer, biblioteket, öppna förskolan etc?
Vi har fått höra att vi gör det enbart för vår skull för att vi är lata och inte vill arbeta…suck.
Förskolan i all ära och det är tur vi har en så bra förskola i Sverige att vi ändå kan lämna en 1 åring där om det behövs, men det är inte en instans som gör något som föräldrarna inte kan göra bättre.
Faktum är att de e.n.d.a personerna vi mött som inte haft något negativt att säga om vårt val att stanna hemma har varit just förskolepedagoger. Från dem har vi bara mött positiva kommentarer och kommentarer som ”Ja, vi på förskolan försöker ju att efterlikna den optimala situationen med föräldrarna” (angående ett samtal om språkutveckling).
Over and out.
Jag håller med. Vi fick vårt andra tätt inpå (17 månader emellan) och när jag sa att jag skulle ha äldsta hemma när vi var hemma med yngsta så fick jag bara höra skit. Från BVC satt man och ifrågasatte hur jag skulle kunna stimulera min 1,5åring, blir så förbannad när jag tänker på det. Vi hängde ute hela dagarna, i parker, på öppna förskolan, på skansen, junibacken, museer ja allt möjligt hittade vi på som jag inte tror man har möjlighet att dra iväg hela förskoleklasser på. Jag blev ifrågasatt av kollegor, av alla andra mammor i föräldragruppen etc som att det var någon form av barnmisshandel som pågick här hemma. Det är tufft, när man redan är i en tuff situation med två småbarn.
Nu går han på förskolan och jag håller med om att allt funkar jättebra där, men jag blir ledsen när man hela tiden blir ifrågasatt som förälder när man är hemma med barnen. Min 3åring är bättre på att prata än samtliga av hans jämnåriga förskolekamrater och blir ofta misstagen för en 4åring just på grund av talet, så det är ju bara skitsnack att man blir bättre på att prata på förskolan. Sedan måste man ha respekt för att folk måste åter till jobb, eller att man har andra familjeförhållanden som gör att förskolan är den bästa platsen, men det är ju knappast för barnets bästa som man sätter det i förskola när det finns föräldrar hemma som kan ta hand om barnet. Om fler valde att ha hemma storasyskon skulle man dessutom lättare hitta lekkamrater på gatan
Plus 1 på den! Och kommentaren ”stackars storasyster nu när lillasyster kommer, hon kommer inte få mycket uppmärksamhet av vuxna hemma” alltså va? Menar man på fullaste allvar att man tror att storasyster kommer få mer uppmärksamhet på förskolan med 2 vuxna på 10-20 barn än vad hon får av mig hemma? Tål att fundera på….
Så fint skrivet! Förskolan behöver ibland en sådan här hyllning från föräldrar/en blivande förskollärare
Förskola i all ära men i rätt tid… tycker det är synd att sätta en 1-åring på förskola för att ”de behöver stimulans, umgänge med andra barn, bli socialt kompetenta” mm. Det fixar man på egen hand hemma. Forskning visar att den optimala tiden att börja är runt 3-årsåldern. Självklart är det individuellt men mitt hjärta går sönder när jag ser dessa små som kanske inte ens kan gå titta med stora ögon efter sina föräldrar… Visst var och en gör vad som passar dem bäst men faktum är att vi i Sverige har en av de nästa föräldraförsäkringen i världen och då borde vi utnyttja den bättre och ha barnen hemma längre.. Blir väl ramaskri efter min kommenterar men ville mest ventilera en annan synvinkel 🙂
Jag håller med dig fullt ut. Allt förtidigt idag ska man börja då förskolan för att ingå i ”normen ”och det eviga ekorrhjulet. Man måste hylla personalen och förskolan men även lyfta det du tar upp. Min mini kommer få börja när den är 3 år.
Jättebra att du har möjlighet att vara hemma så länge. Tänk på att alla inte har det så innan du dömer folk.
Dömmer ingen, var och en gör vad som passar dem bäst. Och alla barn är olika. Men ville bara lyfta fram vad forskning baserad på beprövad erfarenhet visar, att inget barn ”behöver” förskolan så tidigt, det utgår från föräldrarnas behov och inte barnets. Därmed inte sagt att det är fel, jag bestämmer inte över andras barn, bara mina egna tack och lov <3