Igår eftermiddag hade jag och Angelica utvecklingssamtal med förskolan ang Alice och Philip. Jag är glad att vi fick den tiden vi fick så att vi bägge kunde vara med, precis innan hämtning. Det var mitt första utvecklingssamtal, förra året var det bara Angelica som gick. Jag var rätt nervös. Vi hade förberett oss bra tycker jag, jag och Angelica. Vi tog varsitt barn och gick igenom hur de är och utvecklats som personer inom fem olika områden som förskolan jobbar efter i deras läroplan. Vissa saker var svårare än andra att beskriva så som Philips förståelse för matematik. Matematik i förskolan är att skilja på saker som är långa eller korta, lätta eller tunga osv. Philip älskar att bära på saker som är tungt (för honom), så det fick bli min återkoppling på den punkten.
Men det var otroligt skönt att förskolan och vi hade exakt samma uppfattning av våra underbara barn. Och att de trivs där, att gillar att leka med sina kompisar och att de för varje dag som går vågar och vill testa nya saker som tidigare har varit svårt och kanske till och med lite läskigt.
Har ni också utvecklingssamtal på era förskolor och är ni precis som jag aningen nervösa inför det?
/ Stefa
Alla förskolor har utvecklingssamtal mina en gång per år. Står i läroplanen. Kan vara intressant att son förälder läsa den för att få större inblick och större förståelse för allt som sker på förskolan
Men varför var du nervös?! Ni verkar vara väldigt närvarande föräldrar och vad jag har förstått så har ni en god bild av förskolan. ( era barn gillar att gå dit, ni pratar med pedagoger etc)
Så vad för hemskt skulle kunna hända på utvecklingssamtalet?