Angelica Lagergren

Dansa som om ingen såg

Sjung som om ingen hörde, dansa som om ingen såg och älska som om du aldrig blivit sårad. Jag fick höra det citatet första gången när jag var uppe på en kurs i personlig utveckling på ett ställe som heter Bara vara. Jag har funderat en hel del på den kursen den senaste tiden. Jag fick den i present av min låtsaspappa Acko och det är på riktigt den finaste presenten jag någonsin har fått. Jessica har också varit på den, men några år efter mig. Det var dagar av återhämtning, timmar av samtal om det som varit och massa meditation. Jag grät, skrek och skrattade. Allt i en härlig blandning. Jag skulle vilja åka iväg på något liknande igen.

En sak jag lärde mig var att lyssna på mig själv. Till min inre röst. Det låter kanske flummigt och konstigt, men i allt brus av sociala medier, tv och livet som bara rullar på är det inte helt lätt att höra sig själv. Där uppe i Dalarna blev det liksom tyst runt omkring och jag tvingades lyssna på mig själv och mina tankar. Jag hade en skrivbok där jag skrev ner alla tankar, jag skulle vilja hitta den och läsa om hur jag mådde då.

16640973_1358660297490462_8092211107937685871_nBild från Daisy Beauty Awards.

Att lyssna på hjärtat och magkänslan är lättare sagt än gjort tycker jag. Jag vill lära mina barn att alltid lyssna på hur det känns, inte vad som alltid anses vara rätt och fel. Eller fel är såklart fel, men ni förstår kanske hur jag tänker. Att vara annorlunda är helt okej. Jag har ofta fått höra att jag låter för mycket, tar för mycket plats och är för mycket. För inte alls många år sen försökte jag vara någon annan. När jag träffade nya människor kunde jag bestämma innan att jag skulle vara tyst. Jag försökte vara den som satt tyst, försökte att inte ta plats och inte skratta så högt.

När jag började gymnasiet kände jag ”Nu kan jag vara vem jag vill. Jag kan vara någon annan”. Men det tog inte alls lång tid innan jag var mig själv igen. Men, det tog lång tid innan jag accepterade att jag är jag. Nu älskar jag den jag är och är stolt över min personlighet. Jag tänker att mina egenskaper som att ”skratta högt” och ”låta mycket” är positiva egenskaper istället. Jag fungerar väldigt bra i sociala sammanhang och jag upplevs ganska ofta som rolig. Idag älskar jag mig själv och det är jag stolt över. Var det du också. Det finns ju bara en av dig. Eller ja, mig finns det två av eftersom jag är tvilling.

/Angelica

 

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Maria

    Amen to that! Så många gånger jag har försökt vara en sån där lugn och tyst person och i slutändan suttit och babblat som vanligt.