Jag är en morgonmänniska. Jag älskar att gå upp och starta dagen. Därför går jag frivilligt upp 04:45 varje morgon när jag inte har lämning på förskolan för att komma igång. Komma iväg till jobbet och starta dagen. Jag kommer hellre in två timmar innan alla andra istället för att gå hem två timmar efter alla andra. För på morgonen sover alla andra bara ändå, på kvällen händer saker. Jag missar middag och lek med barnen om jag jobbar sent. Och om jag ska missa det gör jag det hellre pga att jag umgås med vänner än att jobba. Jag jobbar för att leva, inte lever för att jobba. Det gjorde jag när jag var yngre.
Men idag, när jag har lämning, gick jag upp 05:30. Inte för att någon vaknade då utan för att jag ville det. Jag tassade ner för trappen. Körde Hugos 5minuters magpass och tog en lång dusch. Philip vaknade som vanligt 06:01. Ibland tar han sovmorgon till 06:03 men inte idag. Vi passade på att gosa en stund innan han började leka för sig själv och jag fortsatte att göra mig iordning.
Snart är det dags att väcka Alice, så att hon får vara vaken en stund innan frukosten serverar och cirkusen sätter igång inför lämningen. Även om jag inte är först in på jobbet är det här hem av mina favoritmornar. En bra start på dagen.
Jag gjorde i höstas en vlogg om våra morgonrutiner. Jag tänkte att jag om någon vecka skulle ge er en ny sådan eftersom det har efterfrågats. Vad tror ni om det?
/ Stefan
Jag var morgon människa också men efter mitt andra barn är det väldigt svårt och vakna tidigare. 1. Gör att jag vet ej vilken tid de kommer att vakna. 2. Nog lat, även om jag sätter på alarm,