Och när man precis fått lite rutin på nätterna så kom det där fruktansvärda bakslaget. Det känns i efterhand som man borde förstått det när nattningarna var så pass enkla som de var igår. Fast nu tolkar jag in saker som inte finns där. Vi hann precis gå och lägga oss och huvudet fick nudda den mjuka kudden innan Philip började gny inne i sin säng. Jag gick in och trodde han hade tappat nappen men så var inte fallet. Han låg tvärs över sängen utan täcke och sov men pep. Så jag bäddade ner honom igen och han slutade pipa. Jag hinner precis somna om innan samma situation uppstår. Samma procedur igen. Sen måste Philip ha drömt en mardröm eller liknande för det där skriket har vi bara hört en gång tidigare. Det gick inte att trösta honom. Jag sprang ner och gjorde iordning lite ersättning för det fungerade den gång tidigare han varit så ledsen på natten, medan Angelica gick in och la sig bredvid honom. 
Jag hinner inte mer än upp för trappen så vaknar Alice av Philips gråt och det tar över en timme innan hon somnar om för att sedan vakna 30 minuter senare. Philip verkar idag som om natten inte har funnits men Alice vakenhet under natten verkar bero på att hon idag är superhängig och väldigt liten. Så det blir kombinerad VAB idag. Angelica tar förmiddagen och jag jobbar och sen är det skiftbyte vid lunch.
Bilden i inlägget har egentligen ingenting med inlägget att göra bara en otroligt gullig bild på Philip från igår kväll när han busade med extra-morfar Acko.
/ Stefan
Kan det vara nattskräck han har? går bara på ledtrådarna att han var otroligt ledsen och att det inte var som nånting hänt på morgonen. Nattskräck beskrivs som att barnet är mitt emellan vaken och sover och.. ja, det finns mycket skrivet om det på nätet, vet också att det jämförs med då barn går i sömnen, att det är ett liknande tillstånd, något barnet inte kommer ihåg alls följande morgon.
Om inte så är tillväxtfas också väldigt troligt 🙂
Och mitt i allt det trötta så lär man sig uppskatta och vara tacksam för de små sakerna, som dom kvällar då läggningen går som smort 🙂 (been there, done that) Härom natten då pojken vaknade titt som tätt fann jag mig göra tacksamhetsövningar i sängen? Vad är det undrar du? Jo, jag vaggade honom och tänkte ”Jag är tacksam för att han inte skriker nu, att det är mörkt, att det är varmt i huset och under täcket..” haha, låter rätt töntigt men tror det är viktigt!
Kom på en sak nyss som jag tänkte jag skulle passa på att fråga nu i detta inlägget, men när jag väl läste det så känns det kanske lite opassande men gör ett försök 🙂
Vad hände med papparapporten? Den var ju så rolig och mysig att se!!
Kram
Åh så jobbigt :/