Just nu jobbar jag med löss på flera olika sätt och bara jag tänker på ordet lus kliar det i mitt huvud. Kliar det i ditt huvud nu när du läser? Haha, det är hemskt! Jag hade löss flera gånger när jag var liten och jag minns det som riktigt jobbigt. Idag var jag och Stefan hos Paranix och spelade in en film som ni kommer att få se lite längre fram.
Kamma, kamma, kamma! Det vore en mardröm att få löss nu när jag har satt in långt löshår igen. Då är det bara at plocka ut håret tror jag… 
Det är en lyx att få jobba tillsammans med den man är gift med.
Jag jobbar ju inte bara som influencer med mina egna sociala kanaler, jag jobbar även som content producer på LOPPI och där ingår det att jobba med massa skoj. I veckan lanserades en sajt som bland annat jag och Jessica har jobbat med i några veckor. Det är ACO som tillsammans med LOPPI gjort ”Hudkollen”. Där har jag skrivit artiklar och även jobbat en del med den tekniska biten och fått upp inläggen. Kika gärna in den sidan om du har barn med torr hud, eller om du som jag har en riktigt torr hud. Såhär på vintern behöver jag smörja mig minst två gånger om dagen.
Fint det blev va? Jag jobbar även med LOPPI.se och Vimedbarn.se dagligen. På Vimedbarn.se kan du dela med dig av din förlossningsberättelse, vill du göra det? Maila till [email protected] och skriv din förlossningsberättelse, skicka gärna med några bilder.
Nu ska jag och Stefan snart packa ihop här på kontoret där vi har jobbat tillsammans idag. Vi ska åka till Täby C och äta middag och gå på bio. Jag ska äta hummer. Jag längtar! Egentligen hade jag velat träna också men eftersom näsan rinner och halsen svider skippar jag nog det. Det är bättre att ge kroppen vila och en påse godis, haha.
/Angelica
Vart är din fina blus ifrån? 🙂
Hej! Den kommer från Zara 🙂 Kram A
Varför skriver du i rubriken att du har löss när du inte har det? Clickbait? Åh gud Angelica har löss, det här MÅSTE jag läsa! Samma på Jessicas blogg, ”Gravid!” Åh vad roligt tänker man, sen handlar inlägget om något helt annat. Jag gillade er och era bloggar jättemycket förut men nu tycker jag att det blir väldigt nischat in på det opersonliga ”skriver blogg bara för att det är mitt jobb”, väldigt beroende av läsarantal och att ”lura” läsarna att klicka sig in på bloggen. Ni var mer er själva förut. Djupa inlägg med glimten i ögat. innan ni började tjäna pengar på det och alltså inte var bundna till att fånga många läsare, när det bara skrevs från och för hjärtat.
Jag låter negativ men jag försöker bara vara konstruktiv, säga hur JAG upplever det. Och jag kommer nog inte att läsa vidare mer i era bloggar just för att detta är att luras och jag vill inte bli lurad i att läsa något som inte är sant. Det är som att skriva sms till min sambo, ”VANN TJUGO MILJONER PÅ TRAV!!!!!” och han blir så glad så han ringer och skriker och gråter i luren och jag därefter säger ”Ja men nån på tidningen vann, det står så i Aftonbladet!!!” Förstår ni hur jag tänker?
Jag saknar er som ni var förut.
Det är ingen kritik, det är en observation. Jag saknar det bara.
Kram
Håller med helt och hållet
Jag måste nog iof säga att det väldigt sällan händer att jag skriver rubriker som dessa. Eller tycker du att jag alltid gör det? 🙂 Kram A
Hej Jennie,
Jag är ledsen att du känner dig lurad av rubriken, det är såklart tråkigt. Jag försökte vara lite rolig. Jag håller dock inte med om att bloggen är opersonlig, jag (och Stefan) skriver ganska ofta personliga inlägg tycker jag. Vi har tjänat pengar på bloggen väldigt länge, så innehåll och vad vi får in i pengar hänger inte ihop. Jag hoppas att du hittar andra bloggar som bara skriver djupa inlägg med glimten i ögat! Jag har aldrig haft en tanke att lura er läsare. Kram A
Genomtänkt eller inte, jag tycker inte om det. Jag går tillbaka i tiden och läser tiden före och strax efter Alice födelse och det är en helt annan blogg där. Visst skriver ni fortfarande personligt, men inte från hjärtat som ni gjorde då. Och det saknar jag! 🙁 Jag gillar de inlägg som är mer än ”vad gjorde vi idag”, tex ett av Stefans senare inlägg var så himla fint. Jag vet inte vad det är jag saknar. Podden är densamma, men bloggen är det inte. Och det gör mig ledsen för ni har varit min favoritblogg i flera år, den första jag läser varje morgon. Jag tycker bara att det verkar som att ni blivit mer tvingade till att blogga istället för att det kommer ur en vilja att skriva. Det känns inte samma längre. Ett tag kändes det nästan som att vi hade kunnat bli vänner IRL men nu är det som att bloggen ÄR ett jobb istället för vardagsepisoder att dela med sig till era vänner (som jag nästan upplevde dåtidens läsare som) , som att det ligger en mur mellan er och läsarna. Ni skriver om det folk vill läsa istället för det NI vill skriva. Jag kanske fått allt om bakfoten, jag kanske ändrat synsätt, mognat till mig, jag vet inte. Men jag ville bara säga hur jag upplever det, och hoppas att ni hittar tillbaka till den glimten i ögat i en gång hade, som jag och flera med mig ällskade att läsa om. Kram!
Ja, det är nog så att jag också förändrats som person sen innan jag blev mamma för snart tre år sen. Konstigt vore det i och för sig annars, om jag inte hade utvecklats och förändrats. Det är såklart tråkigt att du känner att det är en mur mellan oss och våra läsare, för så vill vi inte ha det. Jag tror inte att de som kom på vårt 100-event med Tvillingpodden upplevde någon mur, det var väldigt öppet, kärleksfullt och personligt. Jag bloggar för att jag VILL och är absolut inte tvingad. Och jag känner att jag har glimten i ögat fortfarande 🙂 Jag önskar dig allt gott Jennie! Kram A
Var i Täby C äter man hummer??
PÅ Melanders, men vi klantade oss och hade inte bokat bord. Så det blev Vapiano för oss istället. Kram A
Hej! Har följt er blogg ett tag (speciellt eftersom vi har barn i samma ålder) – följ gärna min blogg som handlar om hemmafix och DIY! Hemmahosheynes.se
Hej! Har följt er blogg ett tag (speciellt eftersom vi har barn i samma ålder) – följ gärna min blogg som handlar om hemmafix och DIY!
Så spännande det låter 🙂