Angelica Lagergren

Jag tror att jag inte är en människa som gillar rutiner och ramar, men jag gör ju det. Jag tycker att det är skönt att Stefan har så bra koll på det mesta, som att skriva inköpslistor, handla (antingen i butik eller från nätet, beroende på vad som passar just den veckan) och betala räkningar, Jag bidrar självklart med pengar, men gör inte själva betalningarna av räkningar och hyra. Vi drar in typ lika mycket pengar varje månad (ibland drar jag in mer och ibland gör han det) men så har det inte alltid varit. Sen väldigt tidigt i vårt förhållande har vi delat lika på pengarna som kommer in, trots att Stefan tjänade betydligt mycket mer än jag gjorde våra första år tillsammans.

Men det här inlägget skulle inte handla om pengar, utan om rutiner och bananer. Vi äter väldigt mycket banan här hemma. Till frukost, till mellis och ibland efter middagen. Min tvillingsyster Jessica älskar bananer och man kan alltid räkna med att hon har en extra i väskan. Igår utbröt ett mindre kaos vid frukostbordet när det bara fanns en banan kvar. Alice ville egentligen inte ha, men när hon såg att Philip ville äta den ville hon såklart ha den. Och då hade Philip redan bestämt sig för att det var hans banan och kramade den hårt, med skal och allt halvt av. Så gullig syn. Alice skrek ”Dela med dig Philip” (TACK förskolan, att dela med sig till den som inget har är en sjukt bra grej). Men Philip vägrade, det var hans banan.

Då var det tur att Jessica bor nära (huset mittemot typ) och att vi både jag och Stefan var hemma. Jag sprang över till Jessica och lånade en banan, men när jag var tillbaka hemma igen hade bråket om banen lagt sig.

Både jag och Stefan glömde köpa nya bananer igår så idag fick det bli frukost utan bananer idag. Philip fick massa blåbär (frysta, perfekt att kyla ner den varma gröten med) i sin gröt och jag öste på med kanel. Mängder av kanel. Det funkar såklart, men det är inte samma sak. Jag hatar att erkänna att jag gillar rutiner och att äta samma frukost dag ut och dag in. Jag är ju spontan. Men kanske bara på mina egna villkor?

/Angelica