Jag är en annorlunda man på många sätt och vis och jag ska ge er ett exempel på varför. Jag är på väg att, för första gången sedan vi blev småbarnsföräldrar, nå en nivå av tillfredsställelse som är svår att uppnå Ett litet nirvana för själen. Det är nämligen så att jag har kämpat för det här i vad som känns en evighet. Och nu är jag riktigt nära det trots att det har rådigt vinterkräksjuka och allt vad det innebär i snart dagarna fem. Det är nämligen så att när Alice vaknar imorgon kommer målet att vara komplett. Det är så nära men ändå så långt borta. Vad är då målet? Vad är denna sälla skådad nivå av tillfredsställelse som kommer att uppnås? 
Ni som följer bloggen och har ett gott minne vet att jag kan störa mig på en sak hos Angelica. Men när barnen vaknar imorgon kommer alla kläder förutom de pyjamaser de sover i och de kläder som jag och Angelica sover i och bär ikväll, att vara tvättade, upphängda, inlagda på sin plats. Det gäller även alla sängkläder, handdukar och alla strumpor sorterade. Jag ryser av välbehag av bara tanken.
Men vi har väl alla våra knasigheter antar jag. Eller vad säger ni?
/ Stefan
Allt ska vara på sin plats när man går och lägger sig på kvällen eller går hemifrån. Kanske lite frukostdisk i köket om man inte hunnit tömma diskmaskinen. Två barn, 2.5 år och 1 år.
Hallelluyah säger jag bara!!!
Med tre döttrar på 1,5 år och 2 mån (tvillingar) känns det som ett omöjligt scenario suck
Jag förstår! Jag hade inte kunnat leva med 1) tvätt som bara byter Ikea-kasse 2) disk på diskbänk å diskho. Diskar och gör rent i köket direkt efter att vi ätit. Hatar oxå diskställ då det ser stökigt ut. Annars är jag nog normal ?
När vi flyttade till hus blev diskussion om städning så stora gräl att vi för husfriden tog städhjälp.::