Philip är en liten underlig varelse. Saker som ska sitta på huvudet så som mössor och solhattar de får inte sitta på huvudet. Men allt annat är hattar för Philip. Min keps, en tom leksakskorg, eller en lådavdelar i min låda för slipsar. Eller som igår, en halvtom majsskål vid slutet av mellanmålet.
Tyvärr placerades den till slut för långt bak på huvudet så den åkte i golvet och gick som Björn Afselius brukade sjunga ”i tusen bitar” trots att vi sa att det var vår vän.
/ Stefan