Jag läste att Alexia skrivit ett blogginlägg om att välja kön på sin bebis och jag tycker att det var ett intressant ämne att lyfta upp här i bloggen. Hon har en kompis som ska åka utomlands, till någon klinik och betala pengar för att få hjälp att få en tjej, för att hon verkligen vill ha en dotter, Hon har två pojkar sen innan. Jag visste faktiskt inte om att det var möjligt att göra så.
Jag har ju en av varje, en pojke och en flicka. Två älskade, fina barn. När jag var gravid första gången hoppades jag att det skulle vara en tjej och Stefan hoppades på att det skulle vara en kille. Om det hade varit en kille hade jag inte blivit ledsen och även om Stefan först kände sig lite besviken är han överlycklig över att Alice var just Alice. Varför önskade jag mig just en tjej? Jag vet inte riktigt. Kanske för att jag ville ha någon som var som jag? Jag är tjej och vet hur tjejer funkar. Det har bara alltid varit en längtan hos mig, att få en dotter och det har jag varit öppen med.
När jag var gravid andra gången hoppades jag inte på någonting. Många sa ”Du hoppas på en kille va? Så att du får en av varje!”. Men nej, det gjorde jag inte. För mig spelade det ingen roll andra gången. Och jag tror i ärlighetens namn inte att det gör så stor skillnad vad det är för kön på barnet. Tror ni? Jag kanske hade känt annorlunda om jag varit mamma till två döttrar och verkligen ville ha en son, eller hade två söner men ville ha en dotter. Det är väldigt svårt att veta.
Jag tycker att det känns lite speciellt att betala pengar för att få ett visst kön på sitt barn. Vad tycker ni? Jag tycker att det är upp till var och en hur man väljer att göra, men även om min längtan efter till exempel tvillingar är stor skulle jag nog inte betala pengar för att få det. Även om det fanns en metod som kanske fungerade… Skulle du?
/Angelica
Jag har alltid velat ha en pojke och jag hade sådan tur att jag fick det. När jag var gravid igen önskade jag mig (i smyg) en lillebrorsa. Ville verkligen inte ha en flicka, kunde inte alls tänka mig det. När jag låg på operationsbordet och bebisskriken hördes hoppades jag fortfarande på en andra son. Det blev en liten flicka – så självklart i samma stund som jag såg henne. Nu är jag så vansinnigt tacksam över att ha fått en son och en dotter. Hade jag fått två döttrar hade jag nog för alltid saknat en son. Inte pk precis, men så är det.
Jag har två killar och tycker det är helt perfekt. Jag kan ärligt säga att jag inte önskade mig ett speciellt kön första eller andra gången. Jag tycker varje person är unik och det är personligheten som är det viktigaste. Min syster har en av varje, och om man ska jämföra så är flickan precis som killarna, en egen unik person. Det enda som var lättare med flickan var toa träningen när hon var liten, allt annat tycker jag har med person att göra och inte könet.
Jag har faktiskt lite svårt att förstå det där, även om jag vet att många gärna önskar sig ett specifikt kön. Jag har två pojkar och tycker att det enda viktiga är att de är friska. Jag känner liksom att hela det där att styra naturen för mycket kommer att slå tillbaka på oss själva. Alla barn är en gåva. Skrev själv ett blogginlägg om detta för några år sedan. Jag la en länk till inlägget här ovan. Kram!
Jag har precis som du Angelica alltid haft en önskan att få en dotter, och alltid trott att jag skulle få en någon gång i livet. Så när jag nu väntar barn nr 3 och fått veta att det är en tredje pojke kan jag inte låta bli att känna en liten sorg över att jag aldrig får någon dotter. För det är definitivt vårt sista barn. Sen vet jag ju också att jag aldrig skulle vilja byta ut den lille när han väl kommer, precis som jag känner med mina två söner.
Tycker dock att det är jobbigt att hantera alla andras ”besvikelse” när jag säger att det är en till pojke, allt från kollegor till vänner och familj har sagt tråkiga kommentarer och det är inte alls vad man vill höra- oavsett kön.
Skulle aldrig betalat för att få en dotter, på något sätt känns det som att naturen ska få ha sin väg och jag är i grund och botten SÅ tacksam över att kunna vara gravid och få friska barn.
Åh förstår precis hur du menar när du skriver att andra blir besvikna, kollegor etc. Jag väntar mitt andra barn som också är en pojke och ibland känns det nästan som att man behöver försvara sig för att man ”bara” kommer ha pojkar. inget kön är ju bättre än det andra.
Det hade kunnat vara jag som skrev detta förutom att vår tredje pojk nu finns hos oss och är tre mån gammal. Och ja, kärleken är enorm och lyckan likaså. Och tanken på att alla tre killar har två bröder var känns helt magiskt. Så coolt.
All lycka till och grattis till ett tredje mirakel.
jag hade denna konversationen med en mamma jag lärde känna under min föräldraledighet. vi fick båda tjejer som är våra första barn. jag har alltid önskat mig en tjej, inte till den grad att jag skulle bli besviken och galen om jag bara fick pojkar utan bara mer en önskan. Samma med min vän. sen diskuterade vi vad könet på nästa barn blir då hon var gravid med sin nr två. och vi båda kände att det spelar verkligen INGEN roll! alltså verkligen inte. men vi kunde heller inte säga att vi kände så pga vi redan hade varsin tjej som vi båda gärna önskat. jag har faktiskt ingen aning om jag fått en pojke istället om jag skulle känt likadant då gällande ett syskon.
Jag har väldigt att förstå detta. Ett barn är ett barn, förstår inte vad det spelar för roll för föräldern om barnet har en snopp eller en snippa mellan benen, det bör väl inte påverka något?
Himla intressant ämne du lyfter. Jag ska snart få min andra flicka och har sedan första graviditeten haft en önskan om en pojke precis som du hade om en flicka.
Jag vill ha fler barn i framtiden och kommer såklart älska dom oavsett kön men tanken på att om jag inte får en son gör mig så ledsen. Jag tror jag skulle kunna göra de mesta för att även få en son så för mig är detta absolut ett alternativ ett alternativ jag dock skäms över 🙁
För mig känns det konstigt iom att jag tänker att man aldrig vet vilken könstillhörighet barnet kommer känna när det växer upp ändå. Vår dotter är just nu en tjej, men en dag kanske hon vill byta namn till Pelle, man vet ju aldrig, så jag lägger inte så himla mycket vilt vid det där. Man får vara som man är helt enkelt. ? Men visst minns jag att jag var lite pirrigare inför tanken att det kanske skulle bli en pojke, för jag har liksom ingen koll alls på hur man tar hand om en snopp liksom, om den sprutar kiss överallt o allt det där. ? Har helt klart mer koll på hur snippor fungerar. ?
Exakt, det känns egoistisk att välja biologiskt kön på sitt barn för att man själv vill det. Barn är ju ingen sak man köper.. eller ens ”har rätt till”, Ska man då bli besviken om ens barn inser att hen inte ser sig som det könet den fått sig tilldelat? 🙁
Precis så känner jag oxå, det är ju vi som gär könet ändå. Jag tror att det barnet har mellan benet inte bestämmer hens kön för framtiden. Jag vill att mina barn ska få leva som de vill. Har en snippbärare och en snoppbärare som jag försöker uppfostra så könsneutralt som möjligt. Det innebär INTE att snippbäraren INTE får använda rosa eller klänning. Det innebär att hen får använda alla färger. Detsamma gäller snoppbäraren. Det handlar om att lägga till, inte att ta bort. Om snoppbäraren vill dansa balett ska hen kunna göra det utan att känna att det är en typisk tjejgrej. Tänk att leva så att du kan göra vad som helst utan att känna att det kan innebära hinder pga ditt kön?! Finns så mycket ändå som hindrar och förstör.
När jag väntade mitt andra barn tjatade alla om hur bra det blir om der blir en pojke. Jag hade verkligen inga såna tankar. När hen kom ut frågade barnmorskorna om vi ville veta kön men det kunde vi ta sen, nu ville vi se BARNET!
Det finns ju de som provoceras av detta och vill fråga mina barn om de är flicka eller pojke. Barnen säger då sina namn, ”jag heter !!!” Osv. Är det ens snällt att ställa en sån fråga till barn? När det är föräldrarnas val en provoceras av?