Igår fyllde jag år, som Angelica bloggade om. Det var också därför jag hade total sociala medier-skugga. Men för att det skulle kännas lite välkomnande och att släkten skulle få plats att fika överallt, så plockade vi fram lite vardagsrumsbord igen. Vi har kommit till den insikten att vi inte kan ha bord nämligen.
Och här ovan ser ni anledningen till varför? Barnen behandlar borden som om det vore deras egna klätterställning inomhus. Som ett lekland. Det går inte att de inte är på borden. Nu har vi plockat bort de där borden igen och vårt Kasenberg-bord ska få sig en ny chans. Vi plockade bort det bordet när Philip hade slagit i ett av hörnen, så därför köpte vi borden på bilden ovan.
/ Stefan
När våra barn klättrade som mest så ställde jag bordet så långt från andra möbler stt om de stod på bordet och skulle råka ramla så skulle de iaf inte slå sig på något annat oxå. Självklart lyfte vi ner när vi såg dem men ibland vände/vänder iaf vi ryggen till och då tyckte jag inte det var hela världen att de klättrade om jag ska vara ärlig?? lilltjejen här är 2,5 och senast för ett par veckor sedan klättrade hon upp på köksbordet och började sjunga ?? (och nej, de klättrat inte upp på bord eller liknanade när vi är borta)
Vår lilla kille är.2 dagar äldre än Alice har jag för mig. Han har fått stå på vardagsrumsbordet själv ett bra tag. Han hoppar från det i soffan. Men sen kom jag på att det nog är philip ni kanske är oroliga för hehe… Men oftast blir ju saker mindre intressant när man fått hålla på med det ett par gånger… kram
Varför inte bara lära barnen att det inte är ok att klättra på borden eller andra möbler? Vi har en busig 2-åring men klart och tydligt från början har vi förklarat vad man inte får göra, att ljusstakarna på bordet är mammas osv. Han tittar på ljusstakarna och vill tända ljusen i dom men han river aldrig i något, klättrar inte etc. Tror inte på idén att plocka bort saker för då blir det ju galet spännande när det kommer fram. Vi har aldrig tagit bort något ”pynt” och idag bryr han sig inte.
Vi har testat allt! Vi har också det rätt möbelfattigt ?. Barn är nog olika också. Inte bara hur konsekvent och hård man är.
Jag är både mormor o farmor men har aldrig plockat bort något, varken möbler eller prydnadssaker, inte mina barn heller. Är det inte bättre att lära barnen vad som gäller? Om man hela tiden tar bort saker lär dom sig aldrig. Undras om dom klättrar på borden på förskolan också?
Vår son är en klätterapa men inte på borden och han rör inte prydnader och grejer. Tror det handlar om att vi varit riktigt hårda med det från dag 1
Är det försent för oss då? 🙂 Tips på hur du säger till? Vi säger nej och så lyfter vi bort. Och förklarar att man kan göra sig illa. Kram A
Vi säger nej först i vanlig ton. Sen om han inte lyssnar sätter jag mig i hans höjd tittar strängt i ögonen och säger nej med kraftigare ton och förklarar att man inte får göra så och mamma blir arg. Ibland blir han ledsen då säger vi du får bli ledsen men du får inte göra så för det är bl.a. Bl.a…. Vi båda gör likadant.