Ångest är något jag drabbas av extra mycket under PMS. Min PMS har blivit mycket värre efter att jag fick barn. Är det vanligt? Jag har skrivit om det förut men inte tagit tag i det, att jag vill äta medicin mot min PMS. Det är inte rimligt att jag ska förvandlas till en hemskt person en gång i månaden. Och vi pratar inte bara en dag, vi pratar 4-5 dagar. Nästan en vecka av irriterad ton, hårda ord, gråt och känslor som åker berg och dalbana.
Jag tvivlar på mig själv som mamma, som fru, som vän och som entreprenör. Vissa månader vill jag skiljas för att livet känns så tungt. Ibland när jag vaknar har jag ångest och vet inte riktigt varför. Jag har kartlagt min ångest och jag vet nu att den kommer samma tid varje månad. När jag har PMS. Det känns skönt att veta vad den beror på, men det är fortfarande lika jobbigt när den kommer. Jag försöker tänka ”här och nu” och ”det är okej att må dåligt”. Livet är inte alltid glatt och roligt.
Just nu är jag inne i en dipp och jag tycker att jag själv ser det i mina ögon. Här försöker jag liksom vara mitt gladaste, men leendet känns inte genuint. Och det är inte det heller. För mig är det jobbigt att erkänna för er (men även för mig själv) att jag har perioder i livet när jag inte mår bra. Även om jag vet att det är otroligt vanligt så känns det jobbigt. Förut när jag festade mycket och drack alkohol flera gånger i veckan hade jag mycket mer ångest, så jag vet ju att alkohol inte är bra för mig. Ett glas vin till middagen går bra, men dricker jag för mycket kommer den där ångesten smygande dagen efter, oavsett om jag varit full eller inte. Därför har jag tagit beslutet att inte dricka mig full på ett tag. Och jag märker stor skillnad i hur jag mår, både psykiskt men även fysiskt. Men det var inte alkohol det här inlägget skulle handla om, utan ångest och PMS. Jag har ett långt inlägg om mitt förhållande till alkohol som ligger och väntar på att publiceras. Men jag är fortfarande inte redo för det och kanske aldrig blir. Vi får se helt enkelt. Att berätta för er om min ångest är jobbigt nog.
Finns det någon av er som läser som känner igen er? Får ni ångest när ni har PMS? Eller får ni ångest i alla fall? Jag vet att några av er som läser inte tror att det finns något som heter PMS, men jag är övertygad om att det gör det. Vi kan väl peppa varandra i kommentarsfältet och komma med våra bästa tips på hur vi hanterar ångest och PMS? Vad gör du för att må bra när du inte känner dig på topp?
/Angelica
Läste detta nu och ja sökte för detta för 2 veckor sedan
Jag har oxå fått jobbigare pms efter sista barnet som nu är 1 år och 7 mån mår ine heller bra vid ägglossning och mens blir likadan vill oxå göra slut ochballt känns tungt hela livet känns skit just då ,
upptäcker att det är ganska vanligt då ja googlat en del men idag 9/2 – 18 hittade jag detta inlägg ? känns inte roligt eller bra att hi är många med detta men skönt för en att veta att det är ganska vanligt endå
Jag ska gå testa en antidepp medicin vid jobbig pms så om några dagar är det första dagen med dom som ska kunna funka tillfälligt vid just jobbig pms blir spännande att se om det verkligen funkar så tillfälligt med såna!,
Vet inte vad som annars kulle funka man längtar nästan till mens så det jobbigaste släpper!
Jag sitter här på rasten på jobbet och googlar pms, kommer hit, läser alla kommentar och börjar gråta. Exakt det ni alla här beskriver, känner jag från ägglossning till mens. Vilken befrielse att det inte bara är jag som har ångest, vill separera, är arg på mina barn, och får hysteriska gråtattacker på kvällarna. Jag har en läkartid om en månad och hoppas att jag kan få hjälp med det här, för det blir bara värre för varje månad och jag står snart inte ut med mig själv. Igårkväll tänkte jag föreslå för min älskade sambo att vi skulle flytta isär på på prov?! Helt galet, jag älskar honom till månen och tillbaka, vi gifter oss nästa sommar. Önskar er alla allt gott, tack! ❤️
Som jag känner igen mig <3
Man kan ju skriva en halv bok om detta när man väl börjar 🙂
Jag har provat premalex en period, men biverkningarna gjorde att jag valde att inte fortsätta. Jag har tabletter som ligger på Apoteket om jag vill, och kanske blir det så att jag får ta till dem någon gång igen.
För ett par månader sen hade jag en överjävlig månad som slutade med en veckas migrän när mensen väl kom. Jag bestämde då att jag måste göra vad jag kan.
Jag äter vitaminer (magnesium, d-vitamin & B6) jag slarvar aldrig. Jag ser till att röra mer på mig, 3 gånger i veckan 30 minuter och så har jag dragit ner drastiskt på sockret. Så jäkla tråkigt kände jag i början, men nu när jag mår så mycket bättre så är det ju såklart värt det.
Jag mår mycket bättre och tänker att jag vill göra snälla saker mot min kropp. Att inte vara så hård mot mig själv!
Pms är ett orättvist jävla skit. Hoppas du hittar en väg som funkar för dig. Ta hand om dig! 🙂 Kram
Är lite sen med att kommentera men hoppas på att kunna hjälpa någon här:)
Led också så fruktansvärt mkt av pms efter av min dotter föddes..jag och min man hade kris och jag ville typ skilja mig varje månad. Har inte läst de andra kommentarerna men allt som alla led av passade typ in på mig. Blev orolig, fick ångest, kort stubin, dålig ork, aggressiv (slog min dator med en stol när det var som värst)…tyckte att alla var emot mig osv osv…
Provade Premalex…det som blondinbella pratar så varmt om…men det funkade inte alls…blev istället helt likgiltig, otroligt läskigt..så kände starkt att detta kan jag inte fortsätta stoppa i mig..(läste sedan till mig att det är helt normalt)..
Så då fortsatte jag att må skit under pms och jag och min man bråkade mer och mer…
Vi satte oss sedan och letade på nätet efter något som kunde hjälpa mig utan att jag skulle behöva ta anitdepp…(och nej, träning fungerade inte, detta var liksom starkare än så..)
Då hittade vi 5-htp!!!!!! SÖK PÅ DET! Det blev min räddning och är så otroligt lycklig över detta mirakelpiller. Fattar inte att det klassas som naturmedicin när det är serotonin höjande..
Hoppas att jag med detta tips kan hjälpa någon annan som också mår dåligt och inte vet vad hon ska ta sig till…
Tar det endast då jag har pms…har räknat ut detta över månader..och tar 150 mg per dag då…man får liksom prova sig fram lite (rek dos är 100 mg till en början)..
Det tar inte bort pms:en helt…men den känns liksom lite mer normal (kan vara lite sur ibland) nu…Och vissa månader känner jag den inte alls..
Men va? Finns det folk som förnekar pms? Det var det märkligaste jag hört! Uppenbarligen finns det och den medicinska vetenskapen håller med! Jag fick barn för ett år sedan och hade inte pms innan men nu har det dykt upp som en härlig present ?
Hej! Ja, när jag har skrivit om det innan här i bloggen fick jag en kommentar att det inte finns nåt som heter PMS, att det bara är en dum ursäkt för att bete sig dåligt! Kram A
Känner igen mig till fullo! Skönt att veta att man inte är ensam och modigt att du vågar skriva och prata om det
<3 <3 <3
Jag känner igen mig så väl, jag började hålla kolla på när det var som värst och det visade sig vara runt mensen varje månad… Jag har ätit medicinen premalex i ett halvår nu och jag har aaaaldrig PMS längre!!! Så det kan jag verkligen rekommendera! ☺ Har hört, som du skriver, att det kan bli värre efter man fått barn. Jag och min sambo har inga än, vill inte veta hur elak jag blir då…. ??? haha!
Hälsa Stefan! Kram Sofia
Jag känner igen mig så väl i hur du pratar om din pms! Jag har precis fått bukt med min och jag har gått från ångestfylld och sprakande (som ni beskriver det så bra) med tokkort stubin och ältande till lugn och harmonisk igen tack vare Mia Lundin och bioidentiskt progesteron som finns naturligt i kroppen. det är en sorg att ha svår pms, man känner sig som den sämsta mamman och partnern och därför vill jag starkt rekommendera boken ”kaos i kvinnohjärnan” av Mia Lundin. I Sverige ger man ssri i stället för det som kroppen faktiskt behöver som finns naturligt i kroppen vilket tog bort min extremt svåra pms som varade i minst två veckor varje månad.
Min pms har också blir såå mycket värre sen jag fick barn. går inte att jämföra med hur det var innan alls. Dock varierar det från månad till månad, tack o lov. Vissa månader mår jag piss, andra känner jag bara av det lite grann. Har funderat på att söka hjälp, det kan liksom inte vara meningen att man ska må dåligt flera dagar varje månad när det faktiskt finns något att göra mot det…
Stor kram!
Stor kram till dig! Många som har det så. Sök hjälp hos en gynekolog. Det finns medicin att få. Man ska inte behöva ha det så.
Pratade om PMS på Nyhetsmorgon imorse. Finns tydligen något som heter PMS podden.
Jag känner så igen mig i allt du skriver och tycker det är så starkt och modigt av dig att du delar med dig. Jag har hört talas om en man som gör zonterapi mot PMS, han ska vara någon sorts expert. Funderar starkt på ett besök till honom. Puss fina! ❤️
Precis sådär har jag haft det! Om inte värre… Ränkade ut att det är runt mensen varje månad som det kommer också. Världens PMS hade jag.. Sökte hjälp och fick medicinen premalex. Har ätit den i ungefär 6 månader nu. Har aldrig PMS längre!!!! ? så den medicinen kan jag verkligen rekommendera. Har hört som du skriver, att det brukar bli värre efter barn. Och då har inte vi barn än… Undra hur det blir för mig då! Haha.
Hälsa Stefan! ? // Sofia Oskarsson
Så skönt nån tar upp detta och lägger ord på problemet! Jag har exakt likadant som dig, får kring pms sån ångest å nedstämdhet att jag känner mig som en hemsk mamma och flickvän. Har också tänkt på mediciner, inte för att kunna prestera för andra utan bara för min egen skull, klarar inte av att må såhär dåligt som jag gör under de dagarna/den veckan. Ångest och depression är så tufft just i den fasen då det pågår, superjobbigt för andra men värst för en själv! Kram!
samma här. fruktansvärd ångest som blir värre då jag tänker ”varför mår jag såhär när jag har så mkt att vara tacksam för?” och så blir det ÄNNU värre när jag skuldbelägger mig själv. det är hemskt! det känns som att man förstör sig själv.
det jag börjat med när ilska, ångest & de delar som gör att jag mår dåligt kommer o hänger över mig som en blöt jäkla dimma är att sätta mig ner någonstans där jag är för mig själv. andas djupt. slappnar av och tänker ”nu låter jag all ångest komma, och låter den bero” mao försöker jag slappna av. det jag märkt är att det passerar fortare o inte går vidare till panikångest.
alla är vi olika men i sitt mående kan man hitta många jämlikar som kämpar i den sörjan ångesten är! så fortsätt kämpa och kom ihåg att enda sättet att göra sig av med mörker är att släppa in allt ljus <3
Jag hade aldrig pms innan barnen. Jag hade ingen aning om när jag ägglossade eller nåt. Nu sväller jag upp som en boll vid ägglossning och har ont i ett par dagar. Sen kommer PMSen. Jag vill,som du skriver, skilja mig en gång i månaden. Jag är oerhört lättirriterad och avskyr livet. Det går bra på jobbet när det är fullt upp och jag är säker på mig själv. Men så fort jag kommer hem ångrar jag att jag inte stannade på jobbet. Varje ljud barnen gör ringer i öronen och mannens tillkortakommande på hushållsgöråmålsfronten blir som en otrohetsaffär. Jag vill inte heller medicinera mig. Testade en svag tablett en månad (som min kompisa upplever som jättebra). Men jag blev så avtrubbad att det var obehagligt. :-/
Läskigt är va det är.
Får grym ångest vid PMS. Jag blir hemsk! Nästan så min sambo vill ha en övernattningslägenhet som jag kan bo i under mina pms-dagar.
du är inte ensam!
kram
Bra skrivet! Ett problem som sååå många har men kanske inte riktigt förstår sig på. Hittar hjälp och stöd i PMS-podden! Så roliga, smarta och snabba kvinnor som sätter fingret på vad som händer med oss. Även min man har blivit hjälpt att förstå mig lite mer!
Jag och min svägerska sa just i veckan att 2016 varit vårt bästa år rent känslomässigt. Jag började äta en låg dos citalopram efter att jag fått barn och gått igenom en förlossningsdepression. Jag fick som rekomendationn att äta citalompram mellan ägglossning och mens då som humöret svängde mest.
Det bästa beslutet jag nånsin tagit och kort därefter gjorde min svägerska samma sak. Känslor är bra, jag är en känslomänniska och stolt över det men att gå runt mer än halva livet och känna sig världelös, oälskad och arg är inget jag önskar någon. Nu är jag snällare mot mig själv och dem i min närhet. Du är inte ensam och hjälpen finns att få ?
Jag fick mens idag och för några dagar sen började pmsen. Den har, liksom din, blivit värre efter att jag fick barn. Gråter för minsta lilla, tar åt mig om jag får någon slags kritik på jobbet och blir SÅ ledsen. Grät när jag kom hem i måndags. Igår var jag så låg. Idag har jag känt att ”ingenting spelar roll, ingenting har någon mening.” Fastän att man vet att det beror på pms känner man det man känner och det är tufft! Med en förlossningsdepression i ryggen (blev frisk i våras) är jag extra känslig för förändringar i mitt mående och blir lite orolig så fort jag dippar. Men sen kommer jag ihåg – ”just ja, det är mens snart.” Jag försöker tillåta mig att må som jag mår utan att gräva ner mig. Acceptera tankarna men låta dem gå vidare utan att fastna för mycket i negativa banor. Tillåta mig själv att dra på mig pyjamas när jag kommer hem från jobbet och mysa i soffan med dottern. Försöka släppa tankarna om att jag måste städa/diska/underhålla dottern hela tiden. Det blir lite bättre då och sen när pms dimman lättar känns det som att man kommer ur bubblan rätt fort.
Ångest har jag mycket erfarenhet av men inte så superbra tips för hur man blir av med den. En sak som funkade för mig var att gå ut och gå. Gärna snabbt och pusta och frusta ut. Låta den passera, Och sen kanske, oavsett om din ångest beror på pms eller inte, skriva upp vilka tankar som rör sig i hjärnan när du har ångest. Och att sedan, när du mår bättre igen, kolla på vad du har skrivit och fundera på om det är verklighetsförankrade tankar eller ej. Finns det verkligen ett problem eller är det bara pms som spökar? Hoppas att din dimma lättar snart! ❤️ Vi kvinnor är fan fantastiska.
Jag könner igen mig så väl, har tom funderat om jag har värre än pms… pmds… och när det är som jobbigast, så finns det bara ett sätt att hantera ångesten och trycket.. gå på en promenad på 30 min med Tvillingpodden i öronen. Det är helt sant. Det är min ”medicin på recept” från min läkare. Kämpa på och försök hitta något som gör att du kan hantera ångesten för du vet precis som jag att det går över, och ju mer man undviker den desto starkare blir den. Kämpa på och kom ihåg, du är inte ensam fina du! Stor stor kram
Jag har en hemsk pms. Blir deppig, orolig, arg, förtvivlad, noll stubin och min stackars sambo råkar ut för allt. Jag är 29 och har inga barn. Har läst många som skrivit att det förvärrats efter graviditet och då kommer det ju typ betyda att jag kommer ha ihjäl någon om det redan är så här illa utan att ha fött. MEN, kan det inte ha med åldern att göra istället för graviditeter eller inte? Att man kanske peakar runt 25-35 årsåldern?
Jag har också otrolig pms! Har alltid haft men blev otroligt mycket värre efter graviditeten. Jag får precis som du ångest och deppiga tankar. Jag är värdelös, allt är tråkigt och alla är ute efter att bråka med mig. Ångesten känns mer fysisk nu, som att irritationen kliar i mig. Jag och min man har en liten lösning för att slippa de värsta utbrotten. När jag går igång och får utbrott och säger en massa hemska och taskiga saker så har vi ett kodord som vi båda kan säga när det går för långt, Då måste vi krama varann och jag blir tröstad och efter det så ältar vi inte det som sagts, de glömmer vi. Det har hjälpt oss en bit på vägen iallafall att utbrotten inte ligger och skaver till nästa bråk. Men det kan nog vara bra att äta medicin med!
Det låter ju sjukt fiffigt och din man verkar vara en himla bra typ som tar det på allvar 🙂
Åh vad jag känner igen mig. Jag har får så sjukt mycket mer pms efter två graviditeter. Jag får världens kortaste stubin, gråter för ingenting och det blir nattsvart vissa dagar. Vil säga upp mig, dra täcket över huvudet och bara grina. Jag får ångest i form av katastroftänk och det liksom kryper i hela kroppen. Dock tycker jag att det känns lite bättre nu när jag vet vad det beror på och att det går över. Jag vill verkligen inte medicinera så jag tänker varje månad att jag ska hitta något naturligt hjälpmedel mot pms, Har hört att man kan ha någon brist avnågot slag. Började nyligen äta d-vitamin, har dock ingen aning om just det kan hjälpa. Tog upp det här med pms på mitt insta och det var SÅ många som fått värre besvär efter graviditet. Så du är absolut inte ensam. Stor kram!
Jag lider av pms. Eller PMDS.
Omkring 2 veckor / månad blir jag ett vrak. Först kommer manin. Runt ägglossning..Jag hör mig själv prata otroligt fort, startar upp hundra projekt (som sen inte kan slutföras pga ångest) och tror jag kan lösa all världens problem.
Sedan får jag 2 dagars lugn innan det vidriga slår till. Ångest så jag ligger å skakar. En vilopuls runt 90, en ilska som gör att saker går sönder; tallrikar, mobiler, dörrar, förhållanden…
jag blir fruktansvärt ljuskänslig, har inget tålamod, ingen initiativförmåga , min självkänsla är i botten och jag vill bara sova. Fast jag egentligen får sömnproblem också…
Jag äter Escitalopram mellan ägglossning och mens. Det tar udden av aggressiviteten och ångesten. Livet blir inte enkelt, men jag funkar i vardagen.
Måste tipsa om att lyssna på PMS-podden!! De provar olika behandlingar och går igenom mående och beteende!
Man MÅSTE inte ha pms. Det finns hjälp!
Och paranoid blir jag också.. tror att alla pratar illa om mig, har baktankar eller vill mig illa..
Känner så igen mig i det du skriver, och det du skriver om att bli hyper innan helsiket kommer…har faktiskt inte kopplat ihop det med pmdsen förrän jag ser hur du beskriver det. Även det stämmer in här hemma.
Dessutom som att det inte vore nog med alla jobbiga symptom, så är det också så trögt att få stöd av de närmsta, det är SÅ svårt att förklara för nån som inte upplever pms/pmds/ångest.
Har ofta fått höra de senaste två åren att jag borde äta medicin på heltid, och VARJE månad får jag förklara att det går ju över så fort mensen kommit.. För övrigt är jag på vrakdag 1 idag, inväntar att udden ska klinga när som helst, men ångest är otroligt jobbigt, och det är hemskt att förvridas till en hemsk version av sig själv på så regelbunden basis. Är så glad att nätet finns och att man inte är ensam, men bäst vore det om vi alla slapp uppleva det alls!
Tog ett tag innan jag kopplade jag med. Jag sökte hjälp för utredning av adhd, men fick diagnosen PMDS istället. Så hemskt att inte känna igen sig själv!!
Min sambo läste på och lärde sig, vi pratade om det i de lugna periodern, inte mitt under brinnande pms. Hur vi kände det kring perioden, hur jag vill bli bemött och vad han vill att jag tänker på. Sen loggar jag genom app så även han kan ha koll (Clue går att ”dela din cykel”)
Finns en grupp på Fb ”vi som lever med pms/PMDS” där finns fler drabbade, man kan ventilera, fråga, spy galla osv 🙂
Jag har definitivt ångest när jag har PMS. Kan typ fysiskt känna när den liksom sveper in över mig och jag tror typ att jag är världens sämsta människa och att alla avskyr mig. Sen går det ju över, men det är ju skitjobbigt medan det pågår!
Har du provat att byta preventivmedel?
Rs
Tack fö att du delar med dig!
Jag har liknande erfarenheter av PMS som många av er vittnar om. Nu har jag kommmit ” ur” det som det verkar, är 48 år och kanske är den här perioden av livet slut. Sorgligt kan jag känna.
Jag tycker, med mina erfarenheter som referens, att det känns så sorgligt att kvinnor ska ” tvingas” äta antidepressiva läkemedel som gör oss avstängda, avtrubbade och som gör oss överviktiga pga något normalt som säkerligen förekommit i alla tider.
Jag har själv ätit SSRI MIT pms och ångrar detta idag.
Eg borde vi ju bara kunna få lite bättre förståelse och acceptans, typ” nu är det pms, då är jag extra snäll mot mig själv, ligger lite lågt med större beslut och accepterar att livet inte alltid måste känner tippetoppe”.
Vi lever i en konstig värld, ingen gång tidigare har kravet varit så stort på att vi alltid ska vara lyckliga, prestera osv.
Våra hormonella svängningar är fullt normala och givetvis ska man göra det man behöver, men ur ett samhällsperspektiv- är det rimligt att hälften av befolkningen måste äta SSRI för att passa in?
Kram
Tänkvärda ord, tack för att du delar med dig! <3 Kram A
Vad fint att läsa! Jag går i samma tankar som du, skönt att se någon annan också sätta ord på det.
Än så länge har jag lyckats hålla mig borta från antidepp, på grund av en mycket förstående nära omgivning. Men jag förstår att om ångesten blir så stark att man inte fungerar eller om pmsen på annat sätt förstör för en så vill man ha en dämpning eller ”utväg”.
Dags för samhället att förändras och anpassa sig! Ska ha ett litet ”tjejsnack” med mina högstadieelever i nästa vecka och det här kommer vara en stor del av det.
Tack för att alla delar med sig så fint! Gör en glad 🙂
Har haft pms sen jag var 13 men rejäla problem sen 25 ca (10 år sen). Sökt hjälp och varit förvånad över hur lite sådan som finns att få. Har varit riktigt tufft i början av mitt förhållande ((gift idag) och även på flera jobb där jag varit tvungen att förklara mitt beteende. Det som hjälpt bäst för mig är att motionera varje dag under pms utan undantag samt att äta antidepressiva på låg dos ca 7 dagar i månaden. Jag dricker inte alkohol alls men har generellt fått för mig att sömn och bra mat är extra viktigt under dessa perioder så kan tänka nig att alkohol kan påverka negativt. Tack för att du delar!
Jag känner igen mig i det du säger, hade aldrig dessa problemen innan men efter jag fick barn så dök den där ångesten upp och det tog ett par månader innan jag kunde klura ut att det var PMS.. Hormoner över huvudtaget får mig att må dåligt psykiskt, kan inte äta P-piller eller ha något med hormoner så fick bli kopparspiral.
Men det jag skulle komma till var att jag fick Citalopram utskrivet av min gynekolog och det har verkligen hjälpt. Känner fortfarande av det men inte alls så mycket. Promenera och ta vara på dagsljuset utomhus hjälper också de jobbiga dagarna.
Hoppas du får hjälpen du behöver för att må bra 🙂 Livet är för kort för att må dåligt halva månaden..
Jag har haft liknande problem, kände knappt igen mig själv de dagar pmsen va som värst. Sökte (efter många om och men) hjälp och ångrar det inte en sekund! Tyvärr finns risken att man får kämpa lite eftersom alla inte tar det här med PMS på allvar. Men träffade tillslut en bra läkare som skrev ut snabbverkande antidepressiva som jag tar 1-2 veckor innan mens. Så himla skönt att va sig själv igen!
Jag har ångest ibland varje dag men när jag får pms förstärks det ju helt klart. Man känner sig värdelös, ful, oälskad. Det är fruktansvärt! Hoppas att det inte blir värre efter jag får barn (ska få mitt första i februari) för i så fall kommer jag att behöva medicineras.
Först och främst vill jag ge dig en stor eloge för att du talar om hur du känner. Sen vill jag säga att du är inte ensam. Jag blir, på riktigt, ett monster under pmsveckan. Tack för en jättefin blogg ❤
Å jag känner igen mig men ändå inte. Har hormonspiral så har inte någon mens alls nu och har inte haft sen innan lilltjejen (2,5 år) så PMS kan jag väl inte påstå att jag har men ångest, depp, nedstämdhet mm.. Har varit lite för mycket av allt i livet det senaste och även om kroppen säger ifrån på alla möjliga mindre bra sätt så kan jag inte riktigt ta mig för att göra något åt det… Istället håller jag upp en fasad utåt att allt är bra (orkar liksom inte förklara) och tänker att bara vi kommer fram till julledigheten blir allt bra. Samtidigt som jag ändå inser att det inte riktigt är så lätt och vissa dagar tvivlar jag på att jag orkar ända fram….
Ja, nu var det ju inte riktigt det ditt inlägg handlade om men jag ”spann vidare” kan man väl säga 🙂
Stor kram till dig iallfall och hoppas det snart vänder för dig!
Jag hade exakt samma problem som du efter två barn. Bytte från kopparspieal tillhormonspiral och pms försvann! Hoppas det kanfunka för dig oxå!
Visst känner jag igen mig till viss del. Har Inga barn, så kanske är det därför jag har en lättare variant av nedstämdhet, trötthet och irritation vid ägglossning. Får även en dags magproblem då. Mindre kul..
Så visst finns PMS! Ytterst märkligt att säga något annat.
Nä, alla dar kan inte vara topp, en ny chans kommer imorgon. Kram kram!
Jag bytte precis från kopparspiral till hormonspiral pga pms…. hoppas att det hjälper.
Jag har bestämt att jag ska sluta dricka alkohol, även efter att bebisen är född i januari. Av ångest anledningen p att jag blir dun i huvudet.
Har inte pms (va jag vet) det kommer skilja sig lika mycket mellan åldern på mina barn som mellan era barn. Så kanske oxå får sen när menseb kommer tillbaka 🙁 hoppa det känns lite bättre av att du har ”sagt de högt”. Att du får många bra tipps och råd., å kanske kommer iväg till läkare för att få medicin. Du är grym ! Absolut ingen dålig mamma, fru, vän å alllt va du skrev! Så glöm inte att du är grym !
Du är absolut inte ensam! Jag har också fått det, speciellt tydligt blev det efter andra barnet som ni är 2. Det var inte så längesen jag kopplade det till pms, för jag får aldrig fysiska symptom utan bara ångest, blir osäker, tvivlar på mig själv, blir arg på mig, familjen och min man. Jämför mig med alla andra på jobbet t ex och tycker att jag är så kass i mitt yrke. När jag kollat i kalendern har jag fått en aha-upplevelse. Lite skönt att förstå att det inte är ”jag” utan hormonerna. Men superjobbigt ändå! Kram <3
Jag har också extrem ångest när jag har pms. För några månader sedan var det så illa att jag funderade på att ta självmord och det var då jag tog tag i det. Precis som du kunde jag också kartlägga min ångest till att det hade med pms att göra och sedan dess äter jag premalex mot ångesten. Mitt problem är dock att jag har ett syndrom som gör att min mens inte är regelbunden, och det är svårt för mig att veta när jag kommer att få pms och när jag ska börja äta mina tabletter. Men som du säger, bara vetskapen om att det beror på pms gör det lättare att hantera ångesten tycker jag. Kram <3
Men heeej! Visst har vi setts? Ja? 🙂 Annars heter du samma som en annan Louise. <3 Tack för att du delar med dig fina du. Kram <3
Du är inte ensam om detta, jag har precis som dig fått detta efter graviditeten och min håller på liksom din nästan en hel vecka. Pratade om detta med BVCsköterskan igår, en pensionerad sådan som är strand in för vår ordinarie. Hon berättade att jag måste söka hjälp, för man ska inte behöva må som vi gör. Hon berättade också att hennes första äktenskap gick i krasch just pga av pms som hon fick efter sitt första barn men på 70 talet fanns inget som hette PMS. Hon skickade mig direkt till BVCläkaren och jag ska väl ta tag i detta nu. Jag vill det mer än gärna för att slippa va en hemsk mamma och en hemsk sambo 7 dagar varje månad. Jag blir verkligen en vidrig person, säger och gör en massa dumma grejer och varken Nova eller min sambo har gjort sig förtjänt av detta men känner samtidigt ångest över att behöva blotta mig, för en del av mig skäms, skäms över att erkänna att det är såhär.
Kram på dig och tack för världens bästa podd!
Det är verkligen skönt att höra att jag inte är ensam. Jag håller med dig om att man skäms, det är inte alls roligt. 🙁 Tack för att du delar med dig. Massa kramar A
Känner igen mig sååååå mkt i det du skriver.
Har också fått hemsk PMS efter att jag fick min dotter. Min PMS börjar vid ägglossning och håller i sig fram tills mensen har kickat igång. Får också som dig sjuk ångest och vill helst isolera mig från världen och inte prata med någon de dagar de är som värst (strax innan mensen), de ”fysiska symtomen” kan jag hantera, men de psykiska tycker jag är så j-vla pissdrygt (för att tala klarspråk 😉 ). Åt antidepressiv medicin ett tag som jag tyckte fungerade bra! Kände fortf av PMSen, men den blev inte alls lika påtaglig med medicinen. Annars låter det kanske klyschigt men motion kan göra underverk. Tror det är första gången jag kommenterar men jag sitter själv just nu med sjuk ångest och PMS så var tvungen att skriva nåt känner jag 🙂 Ha det bra fina du! Kram!
Skönt att veta att jag inte är ensam om att det blivit värre efter barnen. Motion är ett bra tips, tack! <3 Kram A