När jag tidigare idag stod och väntade på min frukostmacka och vaniljlatte på Espresso House på Dalagatan, vandrade min blick till de sex stycken barnvagnsparkeringar som finns precis innanför entren. Där har jag parkerat min barnvagn en gång.
Jag och Alice var mest hemma när jag var pappaledig med henne. Vi hittade på en massa sker i närområdet, men det var mest hon och jag. Till det här finns det två anledningar. Den största är att det var lättare att hålla rutinerna när vi var hemma. Jag gillar rutiner. Alice verkade också gilla rutiner och var helt enkelt en gladare bebis när hon fick sina två sovpass dagtid och att sova ostört samt mat när det var dags för mat. Jag gjorde några försök med längre utflykter i början av pappaledigheten, men det var bara kaos. Den andra anledningen är att jag har otroligt svårt att prata med människor som jag inte känner. 
Ni som har läst bloggen ett tag vet att jag gjorde en lite kontaktannons gällande andra pappalediga pappor. Jag tänkte att jag skulle ändå göra ett försök med att träffa andra pappor, trots mina egna tillkortakommanden med att vara social med människor jag inte känner. Hur jag ens känner människor är ibland för mig ytterst oklart, men så är det i alla fall.
Åter till barnvagnsparkeringen på Dalagatan. Här träffade jag Jimmy en gång och hans dotter Lilly för frukost och lekparkshäng. Alice var på sitt absolut sämsta humör, och när vi kom hem visade det sig att hon hade ganska hög feber. jag var ännu mer asocial än jag vänligen är eftersom jag knappt kunde tänka på annat än att försöka få Alice att inte gnälla hela tiden. Efter den pappadejten bestämde jag mig för att, ”nä nu har jag försökt det här, det gick åt helvete”. Jag ångrar att jag bestämde mig för det. Jag hade en fantastisk pappaledighet med Alice även om det var lite ensamt ibland. jag borde helt enkelt ha ”hoppat upp på hästen” igen. Eller kanske väntat en månad med att gå på pappadejt. Landa i pappaledigheten, hitta sakerna som fungerar och vad som inte fungerar och sen träffat andra pappalediga.
/ Stefan
Helt rätt – föräldraledigheten blir roligare när man delar den med andra! Därför är det toppen att Rulla vagn finns – en ihopkopplande tjänst för föräldralediga som vill träffa andra föräldrar i närheten med barn i samma ålder. Läs mer på http://www.rullavagn.nu!
Känner igen mig så mycket i det där att ha svårt att prata med folk jag inte känner.. det har blivit jättejobbigt för mig sedan jag fick barn eftersom flera av mina vänner glidit iväg då de inte har barn själva och inte verkar särskilt intresserade av att vara en del av mitt barns liv. Nu har jag i princip bara min sambo kvar som vän, och det är ju inte riktigt samma sak. Han är inte alls i samma sits som jag heller så jag känner mig så ensam..
Hej Elin! Jag känner igen mig i att vänner glider iväg och visar noll intresse när man får barn. Man blir så himla ledsen, samtidigt som man inte vill ha relationer som exkluderar ens barn. Men det går att skaffa nya vänner! Nya vänner kommer liksom in i den livssituation man är i och sitter inte och önskar att man vore 20 år och hängde i en bar fortf som gamla vänner tenderar göra (iaf mina). Vill skicka lite pepp och en kram! Adda mig på insta om du vill: kayleonlay
Men man kan ju också ha olika vänner för olika saker? Alla man känner gillar inte samma saker oavsett om de har barn eller inte – vissa vill gå ut, vissa vill käka parmiddag, vissa vill ha filmkväll. Det är väl toppen att ha vänner som inte är barnintresserade så man kan fortsätta umgås där allt inte handlar om barn? Fattar att man är uppslukad av det i början men man vill ju inte glömma personen man var förut.
Åh, jag känner igen mig fast tvärtom. Andra föräldraledigheten insåg jag att jag inte MÅSTE vara social ett endaste dugg, och det var en sån befrielse! Tyckte typ att lämna och hämta på förskolan var den perfekta nivån av mänskliga kontakter jag behövde… Men då har jag väldigt människo-intensivt jobb när jag väl jobbar.
Du kommer få fler chanser om jag känner dig och din donna rätt 😉
”Hur jag ens känner människor är ibland för mig ytterst oklart” – HAHAHA! Har lite samma känsla. Att vara social är överskattat tycker jag 😉
Stefan! Sådana här tankar och funderingar har även många mammor. Vet att det är sjukt enkelt att tro/tänka att alla minsann fikar och skaffar nya föräldrarkompisar och hänger på öppna förskolan. Men alla kan ju inte vara så! Och det är okej 🙂 Jag kände mig väldigt ensam under min föräldrarledighet trots att jag gick till öppna förskolan och så. Jag behövde landa i mitt föräldrarskap, lära känna mitt barn ifred, och vila när han vilade. Jag tyckte det var jättesvårt att ge honom vad han behövde när jag var med andra vuxna. Vad jag försöker säga är väl att det är så lätt att ångra det man inte gjorde, och tänka att man bara missade saker. Men glöm inte vad du även fick, nämligen en väldigt nära och närvarande relation till ditt barn!
(Ja, klart man kan vara nära och närvarande även som latte-förälder, men vi är alla olika, och alla kanske inte klarar att socialisera sig och vara sitt bästa jag som förälder samtidigt under första bebistiden).
Kram!