Igår hade jag och Jessica en jobbdag inne i stan. Morgonen började med poddinspelning med Alexandra från Trygg-Hansa som är sponsorer av nästa avsnitt. Jag hade kunnat prata med henne hur länge som helst om hur man säkrar hemmet, får barnen att bli trygga i vatten och vad man gör om man hittar sitt barn livlöst på golvet. Jag tycker att sånt är så intressant och jag fick mig en tankeställare hur vi har det hemma. Vi har typ en laddare i varje rum som alltid sitter i uttaget, så ska man inte ha det. Och vår byrå i vår walk in closet sitter inte fast i väggen… Jag behöver ta en sväng i huset, rum för rum, och se till att minimera risken för barnen att skada sig, Men mer om det i nästa avsnitt av Tvillingpodden!
Jessica tog lite outfitbilder på mig mitt på Karlavägen. Jag bodde här en gång i tiden. Inte just på Karlavägen, men mellan Gärdet och Karlaplan så jag var ofta just här, på Karlavägen. Det var en rolig och speciell tid i livet. Jag får såna minnen när jag går omkring där igen. Då var jag 20 och det största målet i livet var att träffa någon som blev kär i mig. Jag blev kär i alla, nästan i alla fall, men få blev kära i mig. Jag gick runt med jordens största bekräftelsehåv och fiskade uppmärksamhet och kärlek. Håven var bottenlös och jag blev aldrig nöjd. Det är så skönt att jag inte känner så idag, att jag faktiskt landat i vem jag är och vad jag vill. Det tog rätt många år. Även i början av min och Stefans relation åkte håven ut ibland och jag ville få veta att jag var snygg och behövd. Tur att jag och Stefan tog oss igenom det och har världens bästa relation idag. 
Solglasögon – Lager157, jacka – Gina tricot, tröja – Soft Goat (fick i födelsedagspresent av Stefan, så himla skön!), jeans – H&M, skor och väska – Ellos. 
Jag hade en liten väska över axeln igår men vad som inte synd på bild var att jag rullade en stor resväska. Jag hade träningskläder och mickarna till poddinspelningen med mig. Och finns det något som gör mig dåligt humör är det tunga väskor, det är så mycket smidigare med en klassisk resväska då. Dessutom känns det som man är turist i sin egen stad, en härlig känsla tycker jag.
/Angelica
Hej! Din väska var superfin! Skulle du kunna länka till den?
Väldigt dina bilder på dig Angelica ?
Tack Hanna, vad glad jag blir! 🙂 Kram A
Superfina bilder 🙂
Tack Lina! 🙂 Kram A
Vad fin du är! Och vad intressant om säkerhet. Jag tror till stor del att barn måste få lära sig riskerna själva, det vill säga bli utsatta för det. Som att man inte lägger handen över en varm platta, eller sin nalle, eller klättrar bland möblerna (tex bokyllan). Jag gjorde nämligen det och fick hela bokhyllan över mig. Som tur var ramlade den ner över sängbordet så den nådde mig inte men däremot fick jag alla hundratals böcker över mig. Efter det klättrade jag bara i träd…. Tills en gren gick av och jag höll på att riva upp pulsådern. Då tog jag det lugnare med klättringen 😉 Det går inte att skydda mot allt, göra hemmet lindat i bomull. Man gör så gott man kan ändå. Sår läker. Erfarenheter stärker. Kram!
Jag tänkte också så till viss del att barn måste få lära sig.
Men så brände min ettåring sin hand för en månad sen och aldrig aldrig mer vill jag vara med om nåt liknande. Nu tänker jag göra allt för att minimera skaderisken!
Nej, jag förstår det, klart man vill sina barn det bästa! Jag fick höra det där en gång och det har följt mig ända sedan dess: ”Sår läker, erfarenhet stärker”, och visst är det så. 🙂