Det behövs inte mycket för att jag ska uppmålas som värsta superpappan här i bloggen. Så sent som för någon vecka sedan hade jag städat vårt gemensamma hem. innan det har Angelica varit ute med sina tjejkompisar på middag och andra festligheter och jag har varit hemma med barnen. För mig och Angelica är det här inga konstigheter. Men kommentarsfältet svämmar över med kommentarer som ”Angelica borde skatta sig lycklig som har en man som dig”, ”Tänk om min man kunde vara som dig” med mera. Kort sagt med hela det här blogginlägget vill jag säga;
Det är inte jag som är bra, det är din man som är dålig.
Jag menar inte att alla män är dåliga och det är bara jag som är bra. Men, om ni bor tillsammans, och framför allt, ni har barn tillsammans. Så bor ni tillsammans och har barn tillsammans. Ordet som kräver betoning här är just ordet tillsammans. Det är inte du, som mamma, som har barn. Barnen har oftast en pappa också. Det betyder att det, allt som oftast, finns två föräldrar. Alltså, ni är föräldrar tillsammans. Ett gemensamt ansvar för ert/era barn.
Det betyder att pappan inte är ”barnvakt” när du som mamma vill gå ut och träffa dina kompisar. Precis lika lite som att du ska behöva ha dåligt samvete för att du går ut och träffar dina kompisar, eller gör något annat roligt, som du uppskattar att göra för dig. Och ni som är kompisar till denna mamma som är iväg utan sitt barn, hon är lika fantastisk som pappan som är hemma med barnet. Eller rättare sagt, han är inte alls en fantastisk man; han är en pappa.
Vi måste sluta glorifiera pappan som tar sitt ansvar.
De andra papporna behöver släppa sargen och komma in i matchen. Om du inte är en livsfara för dig och andra på jobbet om du är lite trött, så kan du ta varannan natt med barnen. Tro mig, det är jobbigt första veckan, sen är du van. Du tar alla blöjbyten när du är hemma. Flaskmatas barnet kan du gott göra det också när du är hemma. Varannan gång på helgerna när ni båda är hemma. Du är garanterat hemma mindre tid än du spenderar på väg till, på och från jobbet. För varje gång du är ute med dina kompisar har din partner rätt att vara iväg med sina kompisar. För guds skull var föräldraledig. Om det finns ett råd som jag skulle ge till alla nyblivna pappor där ute är det att umgås med sina barn, vara delaktig, ett team.
Jag kan inte förstå hur det här inte är en självklarhet hösten 2016. Det är inte så konstigt att kvinnor enbart tjänar 87 % av en manlig lön i snitt ute i det stora samhället om familjeekonomin inte är i balans. Jag tror att förändringen måste börja hemma, tillsammans med våra barn. Vad blir det annars för värld vi lämnar tillbaka till barnen när vi lånat den klart?
/ Stefan
Haha vilket år lever ni i? Är en självklarhet att man hjälper varandra med sina barn och om någon av föräldrarna gillar att vara hemma mer så gör man väl upp det i förhållandet finns ingen ”dröm” modell man ska leva efter!! alla är vi olika och det är väl en jä$#a tur:)
ja men du ska fortfarande vara i köket kvinna!
Din fru kommer lämna dig din mes!
Haha vad härligt att DU vet det! Kalas! Spådam? /Angelica
Tack för ett otroligt viktigt inlägg. När jag är ute med hundarna på träning och tävling får jag ofta höra: ”Men vad har du Vidar då?” (Min sju månader gamla son) och då brukar jag svara ”Han är med sin pappa” och då får jag ibland reaktioner som ”Åh, vad fint”. Ja, visst är det fint men det är minst lika fint OCH SJÄLVKLART att han är med mig som med honom. Tack för att du bringar klarhet och för detta viktiga ämne framåt så fler får upp ögonen för detta! Jag kommer att länka till ditt inlägg på min blogg, hoppas det är okej? Ha en bra kväll!
Väldigt bra skrivet och så rätt!
För många år sedan, pratade jag med en kompis i telefon. Hon säger helt plötsligt ”nä, vi kanske inte ska dra ut på samtalet för du behöver väl ta hand om disken?” Mitt svar: nädå, det gör H, jag lagade middagen. Hon: Han är då för snäll!!! Idag är hon skild, det är inte jag! Mer behöver väl inte sägas!
Väldigt bra skrivet 🙂 Håller helt med dig, tyvärr är det ingen självklarhet. Det är just därför pappor som dig blir ”glorifierade” eftersom det fortfarande är så pass ovanligt. O för er som har relationer där kvinnan tar mest ansvar för barnen och NI vill ha det på det viset, bra för er. Men tyvärr är det många relationer där även kvinnan velat ha ett delat ansvar medan mannen bara skiter i det. Blä, gäller att välja rätt man från början
Så bra inlägg. Spot on!!!
Alltså, ni är väl jättebra bägge två? Som klarar av att både laga mat och tvätta och ta hand om barn samtidigt. Fixar man det så är det väl värt beröm, oavsett om man är mamma eller pappa.
Kan vi inte lägga jantelagens ”Jag är inte bra” bakom oss och istället fokusera på ”mamma förtjänar lika mycket beröm som pappa”? Det här samhället blir nog bättre om vi uppskattar varandra lite mer och klankar ner på varandra lite mindre.
Åh herregud…Är det på riktigt det här??
Jag har aldrig kommenterat en blogg. Läser gärna och har flera bloggar som jag följt i många år. Men jag har aldrig orkat kommentera.
Men nu måste jag bara. För det här var ett helt fantastiskt inlägg. BRAVO! Ett otroligt välformulerat inlägg som man kunde önska att man läst långt tidigare någon annanstans. Heja heja er och så välskrivet.
Jag lever själv i ett äktenskap som har likheter med ert, dvs att vi är jämställda. Min man och jag har delat föräldraledigheten och här är det självklart att vi både har tid tillsammans och egentid. Och att det inte ska applåderas utan vara just en självklarhet.
Toppeninlägg och där steg ni ytterligare i min aktning. Allt gott till er alla och fortsätt med er härliga blogg där ni lyfter vitt skilda ämnen på ett bra sätt.
Hm, alltid någon som ska komma och ”peka med pekfingret” varför? Varför tror du att det som du och din fru/sambo har är det rätta bara för att ni tycker det fungerar?
Låt alla göra på sitt sätt. Det som fungerar, det fungerar.
Och att snacka ner pappor rent allmänt och sätta dig själv på en pedistal med orden ”det är hösten 2016” sluta!
Kör på ditt som fungerar så hittar resterande sina egna sätt.
Jag tycker nog att detta behövdes sägas och du bör inte ta det personligt, det gällde inte dig. Det handlade inte om att upphöja sig själv, Det handlade om att mammor gör det som ”förväntas” av dom och pappor ”passar” sina barn? Ganska knepigt och väldigt 80-tal.
Jag har en underbar man och pappa som anser att vi har barnen tillsammans och hjälps åt med allt vad det nu kan vara. Så borde alla ha det och detta borde vara naturligt och inte något som ska upphöjas som en bra man och pappa!
Vad bra skrivet!
Mycket bra skrivet. Anser att föräldraskapet som faktiskt varar i 18 år är världens svåraste arbete. Vad är rätt o tillräckligt? Detta är ett arbete som måste delas.?
Applåder!! De bästa jag läst på länge. Det ska va en Självklarhet! Hoppas fler män släpper sargen!
Som pappa till två så kan jag inte mer än instämma i allt du skriver. Vi delade våra föräldradagar lika, inte för att vi ville åt något jämnställdhetsbidrag utan för att jag ville det och jag ville det så starkt att det spelade ingen roll var min sambo sa. Inte mer dagar än henne, lika. För jag ville också få vara förälder i vardagen, få se barnen växa upp, inte bara jobba och komma hem. Jag ville byta blöjor, jag ville mata, jag ville gå upp på nätterna (det hann man ångra många gånger i stunden men aldrig nu när jag ser tillbaka). Jag ville allt det där för att vi är ju som du skriver, föräldrar tillsammans. Min sambo tyckte inte om det till en början men vi gjorde en bra uppdelning som vi var överens om upplägget och vi fick uppleva samma perioder i våra barns spädbarnsår båda två. Efteråt har min sambo sagt att det var väldigt bra och att det var bra att jag inte gav mig. Men många pappor ger sig. Har inga bra argument, men det behövs inte några argument egentligen mer än att ”jag vill detta”.
Det är en självklarhet att min fru är hemma med barnen mer än mig det är så vi vill ha det. Hon njuter av hemmalivet och jag av mitt arbetsliv. Självklart är jag delaktig i mina barns liv men mamma är ändå alltid mamma och har ett speciellt band med minstingarna. Med de lite äldre barnen har jag många fina stunder. Det stora problemet som vi ser idag är istället små barn som skickas till dagis innan de har hunnit knyta an till någon vuxen vilket kommer skapa stora problem för dem senare i livet.
???
Fantastiskt bra skrivet! I mitt förhållande kämpar vi varje dag med fördelningen av ”sysslorna”, men inte på grund av bristande jämställdhet utan för att vi är olika som personer.
Säger som du — alla pappor som inte är jämställda med sina partners – släpp sargen och kom in i matchen! Det är fanimiig dags!
Min fru tipsade om att jag borde läsa det här inlägget, att jag skulle gilla det. Det gör jag! Härligt att du ryter ifrån. Precis som du säger, märkligt att det inte är en självklarhet.
Mycket klokt!
Spot on! Både du och din fru är grymma! Tack för att era sunda tankar och värderingar kring familjeliv, Min favoritblogg all time❣
Problemet, om något nu är ett problem, tycker inte jag är att du som ansvarstagande pappa får uppskattning och beröm. Utan det kanske snarare är skevheten i det att en mamma som gör samma sak inte alls får samma uppskattning och beröm. Jag tycker alla människor som är bra människor bör få uppskattning och beröm även om det de gör kanske är en självklarhet!
Så fortsätt vara fantastiska, ni fantastiska mammor och pappor där ute som tar ert delade (eller kanske fulla…) ansvar! Ni är bäst!
Klockrent och så bra skrivet!
Hej! Läst er blogg ett tag men har inte kommnterat tidigare men nu var jag tvungen. Superinlägg! Håller med dig fullständigt! En pappa passar inte sina barn, han gör det en pappa ska göra. Hör o häpna, min mamma (60talist) tyckte jag skulle lägga fram kläder plus göra lunch till vår dotter när hennes pappa var fledig och jag jobbade. Var är rimligheten i det?
Heja, heja och hurra!!!
Klockrent! ??
Tycker det är sorgligt att folk fortfarande idag 2016 har familjeliv där man inte hjälps åt. Hemmet är ju bådas, håller med dig!
Håller med dig fullt å heligt! Min sambo får oxå höra ofta att ”herregud vilken pappa och vilken fantastisk hjälp du får…” Öh hjälp? Han e för fasen barnens pappa! Han är lika delaktig som JAG! Vi delar på allt ansvar och han har alltid tagit blöjor nattning mat mm precis som ja har gjort! När ja satt på BVC på föräldragrupp när barnen va små gnälldes det så otroligt mkt på just papporna… När frågan kom till mig så hade ja Lixom inga svar som ”dom ville ha”! Ja sa lite tyst att ja får sova varannan natt och min sambo storhandlar städar lagar mat mm mm och alla satt helt chockade! För FAN människor,skärp er! Och ni mammor: sätt lite krav!!! ?
Så himla bra och rätt!!! Min partner får ofta också kommentarer om att han är så ”bra” – för oss är det en självklarhet att hjälpa till! Vi skapade ju barn ihop 🙂
Bästa.inlägget.någonsin.
Har alltid gillat hur du skriver och dina inlägg Stefan – men det här tar priset. Mycket bra och håller med till 100%
Word ???
Spot on!
Bra skrivet Stefan. Håller med dig till 100%.
Right on!! ??
Vad fint att ni vågar ”engagera er” i en fråga som egentligen inte borde behöva lyftas. Håller med om allt du skriver Stefan! Min sambo är också närvarande förälder och han får så mkt cred för det, fast vi båda drar samma lass (!?) Kom igen!!
Bra!
Jag tänker också att om man nu tycker att du är så ”fantastiskt bra” och ens egen man är helt clueless så har man även ett eget ansvar över sin situation. Jag minns en kommentar på ett inlägg för ett tag sen då du (eller om det var en annan blogg) hade städat och bland annat gjort rent era speglar… kommentaren var att tjejens pojkvän antagligen trodde att speglarna städade sig själva. Rolig kommentar givetvis, men samtidigt inte alls. Om man vill att partnern ska göra nått så får man ju säga det… inte bara ”lida i det tysta” och städa speglarna vecka efter vecka.
I början när jag och min man började bo tillsammans så sa han att han skulle ”hjälpa mig” när han gjorde hushållssysslor (som han visserligen är väldigt bra på. Vi har nog 50/50, eller om han gör mer). Jag gick banans för han kan ju inte ”hjälpa mig” med nått som är vårt gemensamma ansvar. Nu för tiden säger han inte så längre. Viktig skillnad tycker jag.
Kul också att ni följer feedbacken ni fick när ni frågade om hur ni kunde förbättra bloggen!
Såååå bra skrivit !
Exakt så! Har Inga barn själv, men ser så många par i våra kretsar där pappan gör så markant mycket mindre och får så mycket mer beröm. Det är såå trist! Men det ska, det måste bli bättre! Kram!
Tack Stefan för ett sunt och viktigt inlägg! Jag delar många av era åsikter 🙂 Dock reagerade jag lite på att det kändes som (kanske jag misstolkade) om det blev ett generaliserande i texten att mamman är föräldraledig o pappan jobbar när du nämner att ta nätter o byta blöjor när man är hemma? Nu är det ju bevisat att mamman tar de flesta föräldradagar men det kan ju vara tvärtom också 🙂
Nu har jag lyckan att ha en sambo som gör minst lika mycket (om inte mer) hemma. Sen har han inte varit föräldraledig någon längre tid men det är för att vi aktivt valde att lägga upp det så med vårt första barn. Om vi får ett till kanske det blir annorlunda beroende på hur livet ser ut då. En sak som dock slår mig ofta är en del vänner (mammor ) som klagar något ofantligt på sina män men i slutändan handlar det ofta om att mammorna har så höga krav o önskemål på hur saker ska göras så de stackars männen vågar väl inte med rädsla för att göra ”fel”.. Ganska synd. När jag ändå är igång att skriva en uppsats haha så tycker jag att vi driver den här ”dela lika i hushållet” frågan lite snett idag. Mannen förväntas delta och göra allt som förr var typiskt ”kvinnogöra” men kvinnor gör inte gärna det som är mannens ”revir”. Typ fixa allt som har med bilen att göra, klippa gräset, de tunga o tråkiga bitarna med renovering osv. Jämställdhetsarbetet borde väl gå åt båda håll? Jag kan ju inte gärna förvänta mig att min sambo ska dela alla sysslor medan jag minsann får välja det som är roligt/bekvämt/tryggt. Tack för mig 🙂
Spot on!
Jag känner helt ärligt inga kvinnor som inte fixar med bilen, som inte klipper gräset, hugger ved, deltar i renoveringsarbete osv. Gör du själv inte de klassiska mansysslorna eller vad baserar du din generalisering på? Inte får jag något jävla beröm när jag klippt gräset eller bytt däcken. Varför skulle min man få det för att han städar hemmet? Förstår inte.
Applåderar!!!!
Jättebra skrivet Stefan!
ENIG! Heldigvis er min mann også fantastisk og vi bidrar akkurat like mye (Eller, han lager middag hver dag, så…. ;))
Så härligt inlägg! Jag fick oxå höra att min man är barnvakt de få gånger jag var ute själv och när jag började jobba igen när vår son var cirka 6 månader så var det chockerande för de flesta kollegor att jag kunde gå tillbaka och jobba så tidigt, trots att omständigheterna gjorde att det både var ett måste men även att möjligheten fanns. Jag blir glad när jag läser det du skriver! Ni två verkar helt grymma som föräldrar och som make/maka till varandra!! Förebilder om något.
Jättebra skrivet!!
Så klockrent inlägg! Kram och trevlig helg till er.
Välformulerat! Trevlig helg till er! 🙂
Amen to that Mr!!! Vilken fredagspepp.
Bästa inlägget jag har läst i bloggen. Tack! Vet ni förresten hur stor andel av era läsare som är män/kvinnor? Vore spännande att veta hur många karlar som läser dina kloka tankar.