Idag hade jag tänkt publicera en humorlista här i bloggen men det känns bara inte bra just idag. Jag vaknade inatt av att Jessica hade skickat ett sms om att det skett en terrorattack i Nice. Vårt älskade Nice, vårt underbara favoritresmål. Igår på dagen smsade jag och Stefan fram och tillbaka om vi skulle boka en kort semester till Nice, utan barnen. Vi ville göra en Bella och Odd och bara vara borta i 48 timmar. Vi ville åka ner till vår absoluta favoritrestaurang och hälsa på den trevliga krögaren som gör sin egen olivolja. Vi kom fram till att det var alldeles för dyrt de datumen i augusti som vi kunde åka, så planerna på Nice avbokades och vi bestämde oss för en helg någonstans i Sverige istället.
På en gata i Monaco för fyra år sedan.
Jag var livrädd när vi var på Mallorcas flygplats förra veckan. Det var otroligt mycket folk innan man skulle gå igenom säkerhetskontrollen och jag tittade efter nödutgångarna. Jag sa till min kompis Annika att ”Visst är vi safe efter vi gått igenom säkerhetskontrollen? Där inne kan det väl inte hända något?”. Jag hatar att behöva vara rädd. Jag hatar att behöva titta efter nödutgångar. Jag hatar att mina barn ska behöva växa upp i den här världen som är så full av hat och ondska.
Jag vet att det är målet med terrorismen, att vi ska vara rädda. Jag vill kunna resa utan att vara rädd. Det finns så många fler platser jag vill se utan en klump i magen. Idag tänker jag på alla som förlorade någon i Nice inatt. På barnen som såg sina föräldrar dö. På människor som sprang för sina liv. Det är en sorglig och mörk dag idag och det här måste få ett slut.
/Angelica
Det är så fruktansvärt. Jag har försökt övertala min sambo att vi ska resa någonstans i höst men jag börjar få slut på argument till varför vi ska lämna vår hemstad. Vidriga värld.
Det är verkligen inte den värld som jag vill lämna över till mina och alla våra barn ? Så tragiskt och onödigt. Varför inte bara respektera varandra?!