Igår på middagen pratade vi om barn och sömn. Både Johanna och Helena har två barn och jag ville veta var och hur deras barn sover. Det var lite olika, ibland i deras sängar, ibland i egna rum. Alice har ett eget rum som vi tänkte att hon och Philip ska dela på. Philip sover just nu inne hos oss, i en bedside crib. Alice sover i en 1,20-säng som inte har några ben, den står alltså inne i hennes rum. Min fråga är nu hur tusan vi ska göra med Flippen? Väcker inte barnen varandra om de sover i samma rum?
Jag och Stefan turas om att sova närmast Philip men när jag sover nära honom vaknar han mycket oftare. Jag är som en virvelvind när jag sover, jag snurrar och snurrar och snurrar. Då prasslar våra täcken och Flipp vaknar. Stefan är som en sten när han sover. Han ligger helt stilla. Från sekunden han somnar tills dess att han vaknar ligger han i exakt samma position.
Nu undrar jag om ni tror att Alice och Philip kan somna i samma rum? Alltså jag förstår ju att ni inte kan svara på det, men hur gör ni som har fler barn? Hur gör man då med nattningen? Nattar man båda samtidigt och hoppas på att de somnar samtidigt? Ska vi ta bort vår walk in closet och bygga om det till Philips rum? Jag vill det men det kräver rätt mycket jobb och Stefan tycker att det känns trist att inte ha kvar vår walk in… jag håller med. Men jag ser hellre att barnen har varsitt rum än att jag har en garderob jag kan gå in i.
Ge mig era bästa tips hur man man gör med två sovande barn i samma rum! Vilka är fördelarna? Och vilka är nackdelarna?
/Angelica
Nu är inte detta är svaret på eran fråga men jag (19) och min lillebror (17) delade rum från när han va runt 1 år tills jag blev 10 och det har inte alls varit några problem. Vi båda fick en otrolig trygghet utav det och ingen av oss gillar egentligen att sova själva men även det har man ju fått lära sig hehe.. Och vi är otroligt tighta, många blir ofta förvånade över våran relation. Vi kan än idag dela både säng och rum utan problem medan många kan tycka det är väldigt konstigt. Men jag tror helt klart att en av anledningarna till att vi är så tighta är just att vi delade rum under så lång tid och jag ser det endast som någonting positivt!!
Vi har förvisso tvillingar (snart 2,5 år) men de sover tillsammans i en 160-säng just nu. Vi nattar dem genom att ligga mellan dem och läsa när de dricker sin välling. När vällingen är slut och boken likaså så säger vi god natt och släcker och ligger kvar tills de somnar. Tar kanske allt som allt en vanlig dag 30-40 minuter alltihopa. SÅ MYSIGT! Innan de fick den stora sängen så sov de i varsin spjälsäng bredvid varandra med en liten gång emellan. Då läste vi och drack välling i en soffa i deras rum, stoppade ner dem, sa god natt, satte på en speldosa och gick ut och så somnade de själva efter en stund.
Våra 2 barn ( en som är 3 år och den andra 4 månader) delar rum. Runt kl 20:00 båda läggs först självklart är den stora som läggs och sen den lilla. Lilla somnar i famnen och sen förflyttas till sin lilla säng, väcker ej varandra som är skönt. Jag skulle prova och i slutet är ni som bestämmer hur ni vill göra. Lycka till !
Hej! Först vill jag bara tacka för superbra blogg! 🙂
Jag har två som underbara pojkar. Filip är 2år & 4 månader och Oskar är 7 månader. Vi bor i ett stort hus och har egentligen möjlighet att ha pojkarna i varsitt rum, men sen Filip fyllde 2 år så har han haft nattskräck och vaknat på nätterna och varit rädd, så därför har min man sovit med honom på nätterna för det mesta.
Oskar har sovit i spjälsäng i vårt sovrum och har sovit väldigt bra sen han föddes och endast vaknat 1gång/natt för ersättning ungefär vid 3tiden.
Nu är ju Oskar 7 månader och eftersom han sover så bra så tänkte vi prova att han kunde sova inne hos sin storebror. Då kanske Filip känner trygghet och kommer över sin nattskräck. Vi hoppas att dom två kanske sover bättre med varandra. 🙂
Vi har haft gäster över helgen, men tänkte faktiskt att vi skulle prova att ställa in spjälsängen hos Filip i natt och så får vi helt enkelt se hur det går. Det är ju omöjligt att veta och det är olika för alla, men det skadar ju inte att prova!
Hoppas att det löser sig och att ni kan behålla wicen 😉 Massor med kramar och lycka till!
Hej igen. Glömde nämna att vi har 6 år mellan dotter och sonen, men det gick ändå.
Våra barn fick sova ett tag i samma rum, fungerade jättebra, men efter nåt år fick dom varsitt och det funkade också, men under årens lopp så ändras ibland boendeformen för en del och vi bytte lägenhet till en mindre och då fick dom dela igen, fast dottern var i tonåren, gick bra det också en kort tid, men hon flyttade vid 18 års ålder så då räckte vår lägenhet till, nu bor vi bara jag och sonen i en 3:a och räcker gott o väl för oss,tror nog att barnen klarar det mesta, det är nog vi vuxna som är lite larviga tror jag.
Vi har två barn, 1,5 och 4 år. Vi bor i lägenhet, en 4a. Barnen delar sovrum, vi har ställt ihop två kritter-sängar från Ikea som dom sover i tillsammans. Bekvämt att ligga mellan dom vid nattningen. När de somnat lägger vi en avlång kudde på mitten så de inte ska rulla över till varandra.
Det händer att den yngsta vaknar och gråter på natten, men den stora har aldrig vaknat av det.
Det andra rummet har dom som gemensamt lekrum (tredje rummet är vårat sovrum).
Tanken är att de ska få varsitt eget rum när den stora börjar skolan. Såklart får det bli tidigare om dom protesterat mot nuvarande system.
Mina barn delar rum, det är 2,5 år mellan dom. Minsta flyttade vi in till brorsans rum när hon var 7 månader tror jag och då fick hon sova i sin spjälsäng och brorsan sov i hans växa säng, när lilla blev 11 månader (och lärt sig gå) så bytte vi till våningssängen som vi har byggt till dom, det var läskigt i början för vi visste inte hur stora skulle klara av stegen om han vaknade på natten och om lilla skulle ramla över kanten där nere, vi har såklart stödbräda både uppe och nere. Nu har dom sovit i våningssängen ett par månader och delat rum i ca 10 mån och allt har gått bra och jag kan nog räkna på en hand hur få gånger dom väckt varandra under nätterna, det känns som att dom blir vana med varandras skrik och gråt så dom vaknar inte av varandra. ☺️
Det där beror ju heeeelt på hur just era barn är och hur lätt väckta de är. Oftast vänjer väl syskon sig vid det andra syskonets ljud under natten. Kan säkert till och med bli en trygghet ju äldre de blir. Jag tycker åtminstone att det är värt att försöka ha dem i samma rum innan ni börjar bygga om er walk in closet. Fungerar det inte så är det ju bara att bygga om sen 🙂
Vi har båda våra i samma rum och det fungerar jättebra. Ytterst sällan har de stört varandra (på 6 månader har det skett två ggr) och de är båda dessutom jätteglada när de vaknar och ser varandra på morgonen 🙂 finns inget finare än att se den syskonkärleken, särkilt med små nyvakna och då oftast extra gosiga barn. De får ju dessutom trygghet av varandra när de har sitt syskon i samma rum.
Värt att komma ihåg att syskon har delat rum i många årtionden och ibland funkar det säkert utmärkt och ibland inte alls.
Vi lägger våra för övrigt vid samma tid. Läser en bok var som de gillar (ibland mer) och pratar lite om dagen innan vi säger godnatt (ibland är lässtunden ganska stökig och bussig, men de brukar sen lugna sig när de fått busa av sig den sista energin) och sen sitter jag vid sidan av sängarna med en hand på varsitt barn.
Oftast går det smidigt men ibland hamnar man i någon period då det tar längre tid. Så är det ju men barn och det är bara att förvänta sig 🙂 tilläggas ska väl att jag är ensam med mina barn fyra veckor åt gången så jag nattar oftast själv. Är ni båda hemma så har ni ju den fantastiska fördelen att ni efter sagostunder kan sitta med varsitt barn tills det somnat 🙂
Lycka till med vad ni än gör, det mesta löser sig till det bästa för en själv om man vågar prova lite olika lösningar utan att stressa upp sig att det inte fungerar just första veckan 🙂
Ska tillägga att båda mina kan vakna under nätterna med jämna mellanrum, den ens vandrar oftast ut och in till oss men ibland skriker han. Den andra skriker bara (fortfarande i spjälsäng) men de väcker ändå inte varandra. Det tar ju inte lång tid innan man kommer in och tröstar. Så det är inte alls så att de nödvändigtvis ”kommer” att väcka varandra (som någon ovan skrev) barn är ju individer precis som vi vuxna.
Vår 4,5 åriga son och 2 åriga dotter sover tillsammans. Sonen vaknar inte om hon gör det på natten, men hon kan vakna ibland då han går på wc. Hon har massor av trygghet av honom. Vill inte somna före han kommer i säng. . Senare får sonen flytta i eget rum och så får 3 ungen (nu 4månader) flytta in med mitten tjejen 🙂 vi läser saga och puss och godnatt sen går vi ut och barnen somnar själva.
Våra söner hade varsitt rum till en början men när lillebror var 1.5 och storebror 3.5 så fick de börja dela rum och det är det bästa vi gjort. Vi lägger dem samtidigt, de är idag 3 och 5. Båda somnar utan tjafs. Vi har gjort så att de dagar som de är lediga efter så får de sova i samma säng och det tycker båda är väldigt mysigt. Jag tror att det är en trygghet att ha sitt syskon när säg. Så jag röstar för att era barn ska dela
Jag skulle ha två sovrum. Även om de inte skulle väcka varandra så tänk på när de blir sjuka! De smittar varandra lättar när de delar sovrum, de kommer säker väcka varandra vid jobbiga hostattacker och när magsjukan knackar på dörren!
Har inget svar på frågan men vi har en 10 månaders som sover i eget rum och o höst kommer bebis och ska då sova hos oss men sen är tanken att dom ska dela rum! Har inget val då vi bor i en trea och inte planerar att flytta än. Men jag tror dom blir trygga av att ha varandra! Ni får kanske prova er fram och se vad som passar Alice och Philip!
Mina två är lika gamla som era (aug -14 och sept -15) Dessvärre bor vi i en trea! Än så länge samsover vi iofs på nätterna hela familjen, men så fort minstingen har blivit stor nog kommer de få dela säng men i ett annat rum än oss. De är ju redan vana vid varandras sovljud och sista månaden används nya sängen för dagsvilan och det går superbra Vi nattar dom samtidigt med tanken att man alltid ska kunna klara en nattning på egen hand
Våra barn delar rum, sen går den store själv över till oss varje natt, och ibland händer det att någon av oss då hamnar med lillebror i storebrors säng (också vuxensäng på golvet). Men de nattas alltid i sitt rum och det har såklart hänt att de väckt varandra, men inte jätteofta. De har en trygghet av varandra, de frågar efter varandra om någon är borta när de ska sova etc. De kommer nog få dela rum tills de ber om något annat. Så: fördelar: trygghet, mysighet, syskonnärhet nackdelar: drömmer en en mardröm och vaknar och gråter får vi som föräldrar ofta dubbeljobb med att trösta/natta två barn istället för ett. Men det händer å andra sidan inte superofta. Kör på er magkänsla!
Åh, här behöver jag också lite tips. I vårt hus har vi två stora och två små sovrum. Varannan vecka är det bara jag och min sambo hemma och varannan vecka bor hans söner (4&6 år) hos oss. Hittills har vi haft ett av de stora rummen, barnen har varsitt litet och det andra stora har min sambo som kontor/hobbyrum/förvaring. Min tanke är nu att barnen ska dela ett av de stora rummen (det största) så vi får varsitt kontor/walk in closet. Men min sambo tror att de bara skulle bråka om de delade rum. Jag däremot tror inte att det blir någon skillnad eftersom de ändå aldrig sitter på varsitt rum och leker, utan är mest I vardagsrummet. Vad tror ni? Kan det vara en trygghet och lite mysigt att dela rum I den åldern eller är det upplagt för konflikter?
Våra tjejer som idag är 7 och snart 6 år (är 19månader mellan dem) har delat rum sedan minsta var runt 10 månader, innan dess sov hon hos oss. Vi nattade dem genom att läsa i soffan, välling och sedan följde vi dem in till sina sängar och stoppade om dem. Vad jag kan minnas så störde dem inte varandra så mycket på nätterna trots att den minsta fortfarande åt på natten då. De delar fortfarande rum idag och brukar ligga och prata tills dem somnar,kan knappt somna utan varandra idag och är väldigt nära varandra.
Lillebror som är 6 månader sover i eget rum, nattas genom amning och sedan ner i sin säng,vaknar några gånger per natt och vill amma fortfarande.
Lycka till!
Vi har nattat våra barn samtidigt hela tiden sedan lillebror föddes. Vi oroade oss en del till att börja med om inte de skulle störa varandra och jag skulle ljuga om jag sa att det inte fanns tillfällen då lillebror väckte storebror i insomningsfasen eller tvärtom, men de tillfällena var få på det stora hela. De vande sig fort vid att det inte var knäpptyst när de skulle somna och detta har gjort livet lättare för alla (de ggr man är själv hemma med nattningen är inget problem eller de ggr de ska somna på ett icke-tyst-ställe). När minstingen var ett knappt år skaffade vi en familjesäng (våningssäng som är 120 com bred nere och 90 com bred uppe och väldigt klättervänlig för små barn). Först godnattsaga nere alla tre och sedan dags att sova i sin säng. Grabbarna har delat rum hela tiden och i år blir de 7 och 9 år men hitintills har ingen av dem klagat på att de inte har eget rum. Fördelarna är stora med ett gemensamt rum. Alla leksaker blir gemensamma, gemensam städning (innan veckopengen ) och framförallt tryggheten i att alltid ha brorsan på nära håll. Mammahjärtat svämmar över ibland när de på morgonen ligger i en säng och läser sagor tillsammans. Men smaken är som baken och vi har inte testat någon annan variant…… Lycka till!
Om en av grabbarna vaknade mitt i natten och skrek (händer inte längre) så vaknade inte den andra. Men så sover kanske våra grabbar ovanlig djupt, men detta var inget problem för oss…..
Våra två tjejer delar rum (3år och 1,5 år). Vi nattar dem tillsammans i stora tjejens säng (dagbedd från Ikea utdragen så att den är som en dubbelsäng). När båda somnat flyttar vi över lilla tjejen till sin säng. Upplever att de har en trygghet i varandra på nätterna. Det enda negativa är att de väcker varandra på morgonen, vaknar en tidigt så gör den andra oxå det.
Helt klart värt att ha två rum. Har en dotter på 4 och en son på 1 år och 9 mån (samma som Alice) och jag har flyttat ut båda barnen när de varit kring halvåret. De sover bättre, vi sover bättre. De kommer att väcka varandra om de sover i samma rum och vaknar mitt i natten. Så gör om walk in och fixa rum åt småttingarna ☺️ Det är mitt tips
Varsitt rum – varsitt bra 🙂 Fungerar superb!
Kram <3
Åh hoppas på svar jag också! Vi har bara två sovrum på ovanvåningen så annars blir vi tvungna att vi går flytta ner och ha barnen uppe. (20 månader emellan och BF om två veckor för andra. )
Våra delade rum från att den minsta var någonstans mellan 7-10 månader, minns inte exakt, då var den stora 3. Det var ovant i början men vi lade den minsta först och sen gjorde vi det till en lek med den stora, att smyga in och vara så tyst som möjligt. Sen låg vi i sängen med stora tills han oxå somnade. Om den lilla vaknade på natten ich skrek så sov den stora sig igenom det eftersom det tillsist blev en vana. Tyckte inte att det var några större svårigheter men nu har dom egna rum och det funkar lika bra. Storebror uppskattar det egna rummet väldigt nu när syrran börja bli lite jobbig 😛 det blir nog bra hur ni än gör ska ni se! 🙂
Åååå så intressant det ska bli att se alla svar. Vi befinner oss i lite liknande situation. Har funderat länge på om barnen (16 månader och 1 v) ska dela rum eller om vi ska göra om gästrummet till barnrum. Min familj bor långt bort och det är så skönt att ha ett rum de kan bo i när de, eller vänner, hälsar på… Men ärligt talat händer ju inte det så ofta och det är ju viktigare att ha ett hem som är funktionellt i vardagen… Så vi har redan bestämt oss för att det blir 2 barnrum och inget gästrum. Vi ska bara vänta tills mina föräldrar har kommit på besök innan vi gör om det till barnrum. Vi håller dock på letar hus ochdär måste vi ha tillräckligt många sovrum för alla plus gäster. 🙂