Igår skrev Stefan ett inlägg om en skötbäddsgrej han har köpt till barnen. Han fick en hel del kommentarer om att det var hemskt att skärma av ett barn så, att det har med anknytning att göra och att det är viktigt med ögonkontakt. De har ögonkontakt även om den där skärmen är på och Stefan har världens bästa relation med båda barnen, så det där med att deras anknytning skulle försämras tror jag inte riktigt på. Och Philip tyckte bara att det var mysigt i skärmen, skulle han ha skrikit eller visat tecken på missnöje är jag övertygad om att Stefan skulle tagit bort den.
Det är inte alltid vi tycker lika här hemma om saker och ting med barnen, och det här är en sån sak. Blöjbyten är inget problem för mig, men för Stefan är det det. Om skärmen underlättar för honom vid blöjbyten tycker jag absolut att han ska använda den, men jag kommer inte att använda den. Jag brukar ge Alice en tandborste eller ta med en liten pixi-bok när vi ska byta blöja. Eller så får hon leka med tvättlapparna (de oanvända såklart!). Men när Stefan byter blöja och han försöker göra samma sak som jag börjar hon gnaga på tvättlapparna och gör sitt allra bästa för att slita tag i blöjan. Det är verkligen en annan sak när han gör det.
Är det så hemma hos er också att visa saker fungerar för er men inte för er partner? Det kanske är så att hon testar gränserna med Stefan mer än hon gör med mig som tar hand om henne fler av dygnets timmar. Förut när jag nattade Alice var det mest lek och bus, det gick mycket lättare för Stefan. Nu är det tvärtom, hon somnar snabbast med mig. När man tror att man kommit in i några former av rutiner och lärt känna sitt barn, ja då ändras allt… Det är i och för sig väldigt spännande tycker jag. Det är lärorikt att vara förälder.
/Angelica
Känner igen det där med att det funkar bättre med den ena föräldern än den andra. Men just nu är det i stort sett bara mamma som gäller hos oss!
Hoppas loppis tekniker kan fixa ert arkiv snart! Jag läser ju er blogg från början och har inte kunnat fortsätta sedan ni bytte till loppi. Är på mars 2914 och är SÅ hemskt nyfiken på blogginlägget där ni avslöjar att ni är gravida med Philip! Men eftersom det antagligen ligger i början av mars så existerar inte sidan .
Varma hälsningar Johanna
Du kan läsa här : http://herrochfru.spotlife.se/ 🙂
Toppen!
Tack Jessica! Vi ska försöka lösa problemet. Kram A
Man ååååh! Jag blir så trött och ledsen över att det inte fungerar. Vi ska kolla upp det igen! Kram A
Jag är hemma fortfarande med dottern på 1år! Med mig ska det busas och busas och testa gränserna, om jag säger:kom så ska vi klä på oss, då springer hon runt i huset hur länge som helst. Medans hon kommer direkt till pappan om han ska klä på. Vi blöjbyten med mig så snurrar hon och ålar som en propeller, men med pappan ligger hon stilla och gör ingenting. Haha.
Jag har antagit att det är för att hon är tryggare med mig och testar gränserna… jaja vi ska snart bytas av här hemma.. så vi får väl se hur det går här hemma då.. haha. Barn är ju för roliga alltså!
Måste nog tillägga att mitt tålamod är väääääldigt långt vill hon springa runt naken en stund innan påklädningen får hon göra det.. ibland jagar jag runt hon, då tjuter hon av skratt.. haha. Medan sambon är mera ”bestämt” kom NU. Kan ju vara det som spelar in här hemma känner jag nu. Haha.
Haha ja men sån är jag också… det blir lite mer lek när hon är med mig. Kram A
Haha de där är en kul grej jag många gånger funderat över.. Vår dotter på 2år är helt fantastiskt när hon är med sin pappa utan mig. Går själv, leker snällt, äter duktigt oh somnar duktigt. Men när jag är själv med henne eller när alla är så är de bara jag som duger. Mamma bära, svår med maten, nattningen är samma som med bara pappa. Alltså varför? Vi har ju uppfostrat henne tillsammans och hon har nästan lika mkt pappa som mamma tid..
Haha ja det är lustigt det där hur olika det kan vara… Men intressant att läsa! tack för att du tar dig tid att kommentera. Kram A