I går var en stor dag. Helt plötsligt hände det. Alice tog stöd mot en vägg, ställde sig upp och gick iväg. Och inte bara tre stapplande steg för att sedan ramla, utan hela vägen från vardagsrummet ut till köket. Jag tror jag aldrig har varit så stolt som pappa som då. Och Alice var stolt hon med, det fullkomligt bara lös om henne. Sen var det inte en lugn stund på hela kvällen förrän det blev nattning. Hon gick och gick och gick och gick. Som en söt Duracell-kanin. Det var verkligen som att en spärr lossnade.
/ Stefan
Vår son är typ lika gammal som Alice. Han ställde sig upp på 6 mån kontrollen och började gå vid 9( medan mamma sprang Göteborgs varvet gick han själv hur taskigt är inte det!!) Nu är han klätterapa som utan problem tar sig upp via handtagen på lådorna upp på diskbänken. På dagis sparkar han boll med dom äldre. Däremot inte så intresserad av att prata tänk så olika det är!
Ja, det är verkligen olika det där! 🙂 Det ska bli spännande att se hur det är för Philip, om han går tidigare än Alice. Kram A
Åh duktiga tjejen!
Jaa, bäst! 🙂 Kram A
Grattis!! Hur gammal är hon? Vad skönt för er att ni haft det ”lätt” så länge 😉
Wow vad härligt för henne <3 och nu får ännu mera gratis motion hehe 😉
Gud vad häftigt!!! Det är så kul när det händer så stora saker i deras små liv, man blir ju så stolt <3