Jag ammade Philip tills han blev en månad gammal, sen slutade jag helt. Med Alice fasade jag ut amningen under mycket längre tid, jag ammade henne på kvällar och på morgonen. Här bloggade jag också om amningen med Alice. Det finns flera olika anledningar till att jag inte ammade längre, men den främsta anledningen är att Philip inte gick upp tillräckligt i vikt. Jag behövde amma och ge ersättning varje gång han skulle ha mat och det var väldigt kämpigt och tidskrävande. Det blev inte alls en mysig och avslappnad stund utan en svettig och stressig stund. Och ni som ammat vet att stress inte direkt ökar mjölkproduktionen.
Nej. Att sluta amma var ett riktigt bra beslut för mig. För oss. Mig och Philip. Och ni som nu vill kommentera och skriva att det inte alls är bäst för Philip, att bröstmjölk är det bästa för en bebis, snälla gör inte det. Jag har gjort mitt bästa och mer kan jag inte göra. Jag kommer säkerligen försöka amma nästa barn också men då kommer jag vara ännu mer inställd på att ge ersättning också. Jag var inställd på det nu också, men trots det hoppades jag ju att han skulle gå upp i vikt när vi var på återkontroll på BB Sophia.
Hur som helst… Det viktigaste är att vi i familjen mår bra och att livet fungerar och det gör det nu. Philip får mat via flaska istället för bröst och han går upp massor i vikt. <3
/Angelica
Åååh, tänk om jag varit lika klok som du när vår son var liten (okej, nu låter det som han är vuxen men han är 7½ månader).
Han ville aldrig ta bröstet. Vi testade nog allt. Jag pumpade, hade massor olika amingsnappar, vi var säkert 10 gånger på BB-mottagningen för tips och råd. Varje matning slutade med flaska och såklart en vrålhungrig bebis som skulle försöka amma 10-15 min på varje bröst innan flaskan skulle ges, och efter han ätit skulle jag då pumpa. Behöver jag säga att vi inte gjorde annat än att ge honom mat?
För mig tog det 3 månader innan jag ”vågade” sluta pumpa helt och inse att vår lille älskling hellre ville ha sin flaska.
Med din hjälp kommer jag nu våga sluta tidigare om vi får ett syskon och dessa problem uppstår.
TACK fina Angelica för att du delar med dig! Du är fantastisk!
Jag ammade också bara i ca en månad…det gick inte, det gjorde så jävla ont, det tog flera timmar per matning och min lilla tjej var fortfarande hungrig och sur efter matningen. Var som en lättnad med ersättningen, hon ökade i vikt och allt gick bra!
Tycker det finns SÅ MYCKET annat hemskt som kan hända barn här i världen, varför ska det vara sån big deal vilket sätt de får mat på den första tiden?! Bara dom får kärlek och ett bra hem så är allt bra! 🙂
I ett land som Sverige där vi har rent vatten, rena flaskor och rent ersättningspulver är det inte alls bröstmjölk som är det bästa. Ersättning är ett fullgott alternativ på alla sätt. I u-länder däremot är bröstmjölk att föredra, helt enkelt för att man kanske inte kan få tag i ovanstående.
För egen del ser jag bara fördelar med flaskmatning, inte minst för att barnet alltid blir mätt 🙂
Hej, du har rätt i att ersättning är ett fullgott alternativ men inte i att bröstmjölk inte skulle vara det bästa. Självklart är det bästa för barnet det som är ”tillverkat” för just hen, nämligen bröstmjölk, rent matmässigt men också vad gäller andra aspekter t.ex har ammade barn lättare att vänja sig vid olika smaker när hen ska börja äta ”riktig” mat.
Men det är absolut inte värt att amma sig in i en depression, eller ta kål på sig själv fysiskt och psykiskt enbart för att amma det är inte det jag menar. När man inte kan amma av olika skäl är ju ersättning fantastiskt, men sluta sprida runt att det skulle vara helt likvärdigt med bröstmjölk för det är det inte. Och de flesta kämpar med amningen för att till slut få till det – något som också är viktigt att höra för kvinnor som beskyller sig själva för att det inte funkar med amningen direkt – det är en process och det är sällan som det funkar på direkten. Säger inte detta för att skambelägga någon som väljer att sluta amma då de inte får till det, utan för att peppa de kvinnor som tror att det är något fel på just dem och deras bröst/mjölk etc – det behöver inte vara så. För mig tog det ca 2,5 mån innan amningen funkade smärtfritt.
Fast jo, i ett land som Sverige är det likvärdigt. Det är alltför många aspekter som ska stämma med amning för att det inte ska kunna räknas som likvärdigt. Det är precis sådant som du skriver som verkar skuldbeläggande för många. Helt i onödan.
Fast nej. Att prata om fakta är inte detsamma som att skuldbelägga människor. Tror du får läsa min kommentar en gång till.
Här är bl.a en kort artikel om ämnet, om du vill läsa. Men du behöver absolut inte göra det. Om du vill fortsätta tro det du tror kan jag inte göra något, och känner inte något behov av att stoppa dig. Allt gott.
http://time.com/4072969/breast-milk/?xid=tcoshare
Och detta skuldbelägger inte menar du: ”Och de flesta kämpar med amningen för att till slut få till det – något som också är viktigt att höra för kvinnor som beskyller sig själva för att det inte funkar med amningen direkt – det är en process och det är sällan som det funkar på direkten.”
Jo det gör det I. Det säger indirekt till de mammor som valt att sluta fortsätta att om ”de bara inte gett upp” så hade de kunnat få igång amningen. Men det finns det ingen garanti för. Och blir trött på att man tydligen måste hs gjort slut på sig själv fysiskt och/eller psykiskt innan det skulle vara ok att sluta försöka amma. Man behöver inte predika om allt. Låt det bara vara. Vissa barn växer upp på ersättning. Andra amning. Andra en kombo. Det spelar ingen roll. Låt mammorna få må bra med sina beslut och var bara tyst.
All pepp till dig!
Har själv en son som är född bara några dagar efter er Philip och jag ammade en månad och sen gick vi över till enbart ersättning.
En bra mamma är en mamma som tar bra beslut som gynnar hela familjen. Mår barnet bra och går upp i vikt mår hela familjen bra, sen om det är bröstmjölk eller ersättning spelar ingen som helst roll!
Du gör ett fantastiskt jobb med dina barn!
Jag blir så himla arg och sorgsen på att du/ni känner att ni måste ”försvara” sättet ni matar era barn.. Det är väl upp till varje familj att bestämma vad som passar dem bäst! En lycklig, trygg och kärleksfull familj är det barn behöver! Inget annat! Och ni som verkar vara precis det ska inte behöva försvara er. (Varken amning eller förskola) trams är det när ni blir påhoppade bara för att ni skriver öppet och ärligt om ert liv!
Jag tycker ni verkar fullkomligt fantastiska och jag älskar att läsa om hur ni gör. Jag känner mig igen allt som oftast så det känns som om man får stöd härigenom!
Tack för en skit bra blogg!
Inget som ni behöver försvara! Bättre med en välmående förälder än en gråtande!
Tycker att de som aldrig fått kämpa med amningen ska knipa igen kakhålet.
Kämpar järnet just nu med dottern på 3 veckor, ville ha revansch den här gången. Har tyckt att vi har fått till amningen svinbra, trots att det fick bli amningsnapp efter blödande bröstvårtor..:( MEN tro på fan att det inte alls gick så bra! Hon har bara ökat 100gram från födelsevikten. Så jävla jobbigt, och ersättning vill de inte att vi ger än utan ska jobba vidare med att väcka varannan timme. Men hon äter redan varanna timme så hur det här ska gå fattar jag inte… Men den stress och dåliga samvete som uppstår vid amning är inte bra. Och det hade jag aldrig kunnat förstå innan vi fick barn.
Men usch Sara, du ska ju inte behöva må dåligt av detta och ”de” har absolut ingen rätt att tala om för dig om du ska börja med ersättning eller inte. Det är ditt val! Ibland får BVC liite för stor kontroll även om de givetvis också är fantastiska.
Är det så att du hemskt gärna vill amma så ska du givetvis fortsätta försöka (se om du kan hitta amningste, eller kapslar med bockhornsklöver eller milk thistle, tips tips!) men om du mår dåligt och vill börja med ersättning så är det DITT val, glöm inte det.
Jag hade problem med båda mina barn och fick bra stöd andra gången men började ändå ge en mindre flaska på kvällen från 6 veckor efter att ha kämpat och stressat (jag ville verkligen undvika ersättning, men det var mitt personliga val) och tänkte att det är bättre att prova det så jag kan slappna av. I samma veva började amningen komma igång ordentligt. Tror pressen försvann för att jag kände att min bebis extra mat med ersättningen. Det slutade med att jag sedan kunde helamma. För en del fungerar det. För andra inte. Men du ska inte behöva gå omkring och må dåligt.
Till Angelica, det ända som spelar någon roll är att du och Philip mår bra. Blir så arg på att du ens ska känna att du måste försvara dig! Blir så trött på alla som tycker sig ha rätt att ha en åsikt om detta. Bebisen får mat. Det är huvudsaken. Punkt slut liksom.
Helt rätt beslut! Jag tog samma beslut när jag slutade amma min dotter. Då, efter 6 veckor, hade hon och jag gråtit klart över amningen! <3
Bra beslut! Går det inte, så går det inte. Man måste lyssna på kroppen och sin bebis. Lycka till!
Bra beslut! När drt känns rätt och ni mår bra så är det rätt!
Du har kämpat superbra, du ska vara stolt över dig själv tycker jag<3
Bröst eller flaska, spelar ingen roll. Huvudsaken är att han får kärlek i mängder! <3 och det vet jag att ni ger honom även fast jag inte känner er. Puss
Att må dåligt över amning är så ovärt. Skönt att flaska funkar! Bra jobbat!