Natten till igår hände det som man inte riktigt tror kan hända, och framförallt, som god förälder inte får låta hända. Ni har läst om våra upplägg och rutiner på natten här i bloggen tidigare, och jag har tyckt att det har fungerat rätt bra. Tydligen inte riktigt så bra som jag trott.
För strax efter 02:00 natten till måndag vaknar jag av att Angelica står bredvid soffan, arg som ett nyvaket bi och lyfter upp Philip. Philips huvud ligger ca tjugo centimeter från mitt när vi sover nere i soffan, men ändå hade jag inte vaknat. Philip har vaknat mitt i natten, varit ledsen. Så ledsen att han skrikigt så högt att Angelica, som sover en våning upp med stängd dörr på andra sidan huset har vaknat. Men inte jag.
Hur är detta ens möjligt? Handen på hjärtat, så var det inte så att jag sket i honom utan jag vaknar verkligen av Angelia. Jag pratade med några kollegor om detta och de bara skakade på huvudet. Men de hade en intressant tanke och det var följande: Att jag drömde något där Philips skrik passade in i drömmen, som kanske en siren eller liknande och blev därför inte störd i min dröm och sömn.
Har ni varit med om något liknande?
/ Stefan
Hej! en fundering – om du börjat jobba igen hur kommer det sig att du tar Philip på nätterna? Alltså inget ifrågasättande för jag förstår att ni måste hjälpas åt med två små utan bara mer en undran i hur ni tänkt kring vem som tar vem. Funderingen grundar sig i att jag min värld med en 5månaders bebis antar (läs:hoppas) att de vid 1,5 års ålder sover mer sammanhängande på natten? Och att Alice och du kanske ändå vaknar samma tid på morgonen? En liten undran bara.. tack för en grym blogg! ☺️
När vårt barn var kanske 1 månad meddelade min kille mig att han hade varit uppe och vaggat i 40 min under natten för att Folke hade skrikit och gråtit så mycket. Jag hade inte märkt detta överhuvudtaget…sov tydligen väldigt djupt 🙂 tyckte det var rätt skönt eftersom det kändes lättare att lämna över på natten om jag vet att jag sover gott. Men det är klart att är man själv med ansvar för barnet så kan det ju kännas lite jobbigt.
Hahaha, det låter precis som min sambo!! Så stört! Han vaknar inte av nåt!
Hände inte det med Alice också när hon var en spädis? Tror mig minnas ett liknande inlägg då 🙂
Hej Moa,
Jag vet faktiskt inte, jag får söka i arkivet, men det jag vet är att Angelica fick hindra mig några gånger så att jag inte rullade över eller armbågade Alice när hon var spädis.
Tack för att du läser!
/ Stefan
Min man vaknar nästan aldrig då barnet har ljud på natten och jag vaknar omedelbart. Har för mig att det är så att kvinnor har ett hormonellt skydd mot sömnbrist när man har småbarn. D.v.s kvinnans hjärna och kropp tar inte skada av för lite sömn och kvinnan kan vakna på en sekund från djup sömn till klarvaken då babyn vaknar. Sedan kan hon somna om lika snabbt. Detta hormonpåslag har ju inte mannen och därför ser kvinnors och mäns beteende ofta olika ut på nätterna. Tror också på din teori om att du drömde något. Sånt har jag varit med om gällande väckarklockan ibland.
Min sambo vaknar aldrig och då har vi Mio i mellan oss. Så du är verkligen inte ensam om att inte vakna.
Jag har varit med om en liknande sak, dock var det min hund och inte ett barn. Min hund sover alltid i min säng och en natt så ylade han så högt att hela huset vaknade så hela min familj kom in i mitt rum för att kolla vad som föregick. Min hund sitter i sängen och ylar och jag sover som en stock. De gick inte att väcka mig så jag fick reda på det morgonen efter när jag undrade varför min hund var borta från mitt rum.
Jag var med om samma sak, min son skrek jämte mig i nestet och jag vaknade av att min man skakade mig för att jag inte vaknade av min son. Skrämmande men tacksam för att min man var hemma.
Jag vaknar normalt sett av allt, minsta lilla ljud. Detta medan min man kan sova sig igenom precis vad som helst. Men en natt för några veckor sedan gick vårt brandlarm som sitter typ 3 meter från sängen. Då var det till slut min man som vaknade av det, inte jag! Helt ofattbart att jag inte kunde vakna, och väldigt obehagligt. Det är alltså inte helt onormalt att du inte vaknade 🙂