Angelica Lagergren

Nu är det dags för del 2 (sista delen) av min förlossningsberättelse med Philip. Här hittar du del ett om du vill läsa den. Jag bad om att få hoppa ner i det varma badet eftersom jag ville skippa epidural och testa vatten som smärtlindring. Mitt mål var att föda i vattnet, men jag var inställd på att det kanske inte skulle kunna gå. Om jag hade sagt till i badkaret att jag ville ha epidural hade jag fått kliva upp och föda i sängen istället, man kan inte bada när man fått eda. Jag känner överlag att jag var väldigt öppen den här förlossningen. Jag ville liksom ta det som det kom, inte bestämma någonting innan. När jag la mig i vattnet fick jag en stark sammandragning på en gång och fick lustgas på en gång. Jag tycker att det var så bra att det fanns lustgas även i badkaret. När jag tagit den sammandragningen sa jag ”Haha, alla andra åker till sjukhus och föder barn, inte jag. Jag åker på Spa!”. Både barnmorskan och Stefan skrattade åt mig men där och då kändes det så lyxigt. Jag blev väldigt avslappnad av vattnet och för mig fungerade det hur bra som helst som smärtlindring för mig.

Stefan och barnmorskan turades om att hålla i lustgasen när jag kände att jag ville ha båda armarna och händerna i vattnet.

 Haha, jag älskar hur jag ser ut på den här bilden. Ganska borta av lustgasen!

[youtube width=”645″ height=”363″]https://youtu.be/XpPCvlyWZSg[/youtube]

Jag bjuder på ett ganska personligt filmklipp från förlossningen. Jag älskar att jag fokuserar på om jag har dubbelhaka eller inte… helt normalt, hehe. Här hör ni i alla fall delfinsången som spelades under hela förlossningen, både med Alice och med Philip. Här är bordet med grejerna på som användas när bebisen kommer ut.

Jag har fått flera frågor om hur stort badkaret är på BB Sophia, och här ser ni lite bättre. Det är ett hörnbadkar och jag tycker att jag fick plats. Kanske att det skulle kunna vara ännu bredare när han skulle krystas ut, för då sa barnmorskan ”Ge plats, håll inte ihop benen”. Det finns ett badkar i alla förlossningsrum på BB Sophia.

Jag la mig i badet när klockan var 07:43 och när klockan var 10:10 står det i förlossningsjournalen att jag hade väldigt ont framtill vid blygdbenet. Barnmorskan frågade då om jag ville ha sterila kvaddlar eller bäckenbottenbedövning, jag tackade nej till båda två. Jag tackade nej mest för att jag då skulle vara tvungen att lämna badkaret… De gånger jag var kissnödig fick jag gå upp och gå på toaletten och då blev sammandragningarna starkare (=ondare). Nu förstår jag att det är självklart att jag skulle gå på toaletten, där och då tyckte jag gott att jag kunde få ligga kvar och kissa i vattnet. Det tyckte inte barnmorskan. Hur som helst. Jag tackade nej till smärtlindring och strax efter det tog barnmorskan hål på fosterhinnan för att Philip skulle sjunka ner mer.

Klart fostervatten avgick (står det i journalen, jag tittade inte på det) och då blev sammandragningarna mycket kraftigare. Här minns jag att jag försökte stoppa ner huvudet under vatten för att liksom ”försvinna bort”. Jag ville i alla fall ha öronen under vatten, men Stefan försökte hela tiden fiska upp mig. Jag fortsatte använda lustgas och var tvungen att gå djupt, djupt in i mig själv för att hantera smärtan på bästa sätt. Tankar jag tänkte var ”Andningen är min livboj”, ”Den här sammandragningen kommer inte tillbaka” och ”Kasta dig in i vågen och följ med”. Jag kände hur kroppen öppnade sig, det var det sjukaste och häftigaste med hela förlossningen. Jag sa till barnmorskan och Stefan ”WOW! Jag känner att jag öppnar mig. Jag känner hur det vidgas”. Det minns jag inte att jag kände med Alice, men då hade jag ju epidural.

Ungefär en halvtimme efter att barnmorskan tagit hål på hinnorna fick jag krystvärkar som varade i 9 minuter. Med Alice hade jag krystvärkar i 30 minuter. Den här gången kändes det på ett helt annat sätt än sist. Visst kände jag lite krystvärkar förra gången, det tryckte på och jag krystade med hakan mot bröstet. Nu var det på ett helt annat sätt. Jag kände hur hela kroppen arbetade för att han skulle komma ut. Jag kunde inte hålla emot och det kom ett djuriskt läte från mig. Jag skulle nog beskriva lätet som ett mörkt läte som lika gärna skulle kunna komma från en ko eller älg… Hela tiden här fortsatte jag att använda lustgas.

Barnmorskan sa till Stefan när hon såg att Philip var på väg ut ”Ta av dig tröjan, du ska få ta emot honom”. Klockan 10.54 föddes Philip Claes Alexander Lars Lagergren med hjälp av mig och Stefan. Det står i journalen att ”mor och far tar emot bebisen”. Jag minns att han ”fastnade” på vägen ut, ungefär vid hans midja och då sa/skrev jag ”Ta ut honom!”. Det står inte med i journalen. Det var otroligt häftigt att Stefan fick fånga honom under vattnet och lägga upp honom på mitt bröst. Jag hjälpte ju också till men det har jag helt ärligt inget minne av.

När han föddes var han helt täckt av fosterfett, precis som Alice. Jag var chockad, skakig och stolt. Jag klarade det! Nu var han äntligen här. Ganska snabbt kom det massa blod i badkaret så jag fick kliva upp och gå till sängen. Mer om det och eftervården på BB Sophia senare i veckan. Det är bara kommentera om ni har några frågor så gör jag ett inlägg med fråga-svar längre fram.

Här är delfinlåten som spelades under förlossningen:

/Angelica