Jag skulle precis ställa mig och göra en västerbottenpaj. Som ni vet bakar eller lagar jag mat väääldigt sällan, jag tycker helt enkelt inte att det är så kul och jag är inte bra på det. Jag plockade fram alla ingredienser och kom sen på att… ehhh… vi har ingen pajform. Eller? Har vi det? Nej. Har Jessica och Ibbe det? Nej. Hur kan man inte äga en pajform när man är 30 år gammal? Ibbe är dessutom 37 år och Stefan 32. Det är helt ORIMLIGT! Hade jag inte varit gravid hade jag förmodligen bara suckat och åkt och köpt en pajform. Inte nu. Jag kan inte sluta gråta. Jag är SÅ ledsen och arg. Alice sover och jag hade sett fram emot att göra den där pajen till kvällens kräftor. Det känns som att hela jorden har gått under.
Snälla gravidhormoner, var bara lite, lite snällare mot mig. Det här är ohållbart. Jag låg på golvet precis utanför skåpet där jag trodde att pajformen skulle bo och grät och hade ilningar i ljumskarna samtidigt. Då kunde jag inte annat än att skratta åt mig själv och mitt dåliga humör. Nej, nu tänker jag ta en glass och lägga mig i soffan istället. Snälla, säg att någon av er andra preggos känner igen sig? Jag vill inte vara den här överkänsliga personen helt ensam…
/Angelica
Hahah åh, jag är exakt likadan! Var tvungen att läsa inlägget högt för min sambo (tänkte att han skulle må lite bättre av att höra att fler preggos är som jag), han höll med & skakade på huvudet;)
Tack för en riktigt underhållande blogg och podd!
/Emma (också gravid med bf i oktober)
Haha när jag var gravid förra sommaren och sambon ville sitta på en uteservering och jag ville köpa med och sitta på en filt i solen började jag störtböla och sprang genom hela Hornstull upp i vitabergsparken och surade i en timme tills sambon hittade mig, hahaha. Hans kollega hade även sett oss och sagt att hen tänkte gå framöver hälsa men såg att det inte riiiktigt var läge
Åh nej du är iiiiinte ensam! När jag va preggo med min lilla så blev jag tokförbannad och sekunden efter började jag storgråta när sambon ville ta en tugga av min mat (blev arg för jag var ju sjukt hungrig och hans tuggor är enorma, sen blev jag ledsen för jag kände mig så himla snål och att han kanske blev ledsen..). Lite lätt orimligt, jäkla hormoner!
Åh, i våras när jag hade 4 dagar kvar tillberäknat så blev det strul med coopkortet när jag skulle betala, jag grät lillaskutt tårar. Fick en bukett tulpaner av cooppersonalen.. Trodde aldrig jag skulle våga handla i den affären igen…
Haha åhh! Vilken gullig personal!!! 🙂 Kram A
Jag skulle gå in på H&M och försöka byta en aldrig använd bikini i strl 36 till en större då jag va gravid. Problemet var att den inte var plomberad.. I vanliga fall hade jag tagit ett nej, sagt tack och gått därifrån. Men då gravid i 25 och med en stundande Greklandsresa runt hörnet började jag lipa i kassan! Kassörskan kallade t.o.m på en annan tjej för och hjälpa mig men inte hjälpte det! Ett nej var tydligen bara föööööör mycket för en tjock, vinterblek och gravid kvinna 🙂
Hahaha… det där hade kunnat vara jag vilken dag som helst – och jag är inte gravid, har aldrig varit gravid och kommer nog aldrig vara gravid. Om det är till någon tröst. KRAM.
PS: Jag hade dessutom skällt ut M för att han aldrig investerat i en pajform. Pga naturligtvis hans fel.
När jag var gravid med vår son som snart fyller 1 år bröt jag ihop på midsommarafton. Anledning: jag skulle montera ihop jordgubbstårtan och det började rasa på sidorna! Låste in mig på toan och hulkgrät.. Min mamma gjorde klart tårtan och den blev super god! Haha
Jag känner inte igen mig alls, var inte alls så känslosam som jag trodde att jag skulle vara när jag var gravid, berodde nog på mitt underskott av hormoner pga sköldkörtlcancern, så det ska bli spännande att se hur jag kommer att vara nästa gång.
Jag tror även att det är så att jag kan inte förstå att du reagerar som du gör eftersom jag inte hade foglossning och ont när jag väntade Freja. Men nu är det inte många dagar kvar till ni får mysa med er andra juvel. Kram
Nej men usch stackare, vad jobbigt det måste vara när hormonerna tar över på det där viset! 🙁 jag var lyckligvis befriad från sånt under mina graviditeter men du är givetvis (och uppenbarligen från kommentarerna ovan) inte ensam om att vara påverkad så pass mycket.
I det där lägena är det viktigaste ju att man har empatiska personer runt sig som kan komma på sätt att hantera ditt humör och ge en stor kram även när humöret är orimligt. Hormoner är inga roliga grejer och inget man väljer eller styr enkelt över 🙁 inte hjälper väl heller smärtan du dras med, kan jag tänka mig!
Åh känner igen mig. Och NEJ går inte att styra alls som någon skrev högre upp.
I söndags låg jag och grät och tyckte synd om mig själv för att vi inte kan planera kommande föräldraledighet helt då vi inte vet hur det ser ut med sambons jobb. Saken är det att är föräldraledigheten sommaren 2017 jag grät över…
Sedan någon månad tidigare så sa sambon att vi måste köpa nya däck till ena bilen. Vi hade precis kommit fram till mina svärföräldrar och jag kunde inte sluta gråta (oklart varför jag blev så ledsen) och började om igen när vi kom in från bilen och de frågade vad jag var ledsen för. ”Vi måste köpa ny däck” fick jag fram mellan hulkningarna =)
Jag började storgråta när min sambo gav mig en hel kopp kaffe istället för en halv kopp som jag hade bett om.. Så du är verkligen inte ensam, gravidhormoner är inte att leka med!
HAHAHA. Alltså känner såå igen mig. Ibland är jag rädd för att min kille ska lämna mig nu när man är så crazy som man är. Tur är så tål han rätt mycket..hehe. Jag blir ORIMLIGT arg jag med för saker typ häromdagen när jag var sugen på kräftor och BARA MÅSTE ÄTA DET IKVÄLL ANNARS GÅR JORDEN UNDER. Fanns det några kräftor? NEPP. Blev liv i luckan, minst sagt. Grät när vi kom hem i 3 (!) timmar……Inget jag hade gråtit för om jag inte vore gravid hehe.
Jag känner igen mig i precis allt du skriver, och jag kan gråta hysteriskt för ingenting eller bli helt orimligt arg. Sedan skäms jag efteråt.. Stackars karlar och stackars oss haha!! Kämpa på….
hahaha åhh! Det är så härligt att läsa om att ni är fler som är som jag. Det där hade liksom kunnat vara jag! 🙂 Har du ätit kräftor nu då? Jag ska äta det ikväll! <3 KRAMAR A
Hehe yessss dagen efter tvingade jag min kille att åka runt till VARENDA affär /fiskbutik i hela Jönköping. Till slut så! Åh lyllos! Njut 🙂
Åh hade jag bott i närheten hade jag kommit förbi med en pajform åt dig! Vill passa på att säga att jag älskar er blogg och podd, lyssnade på senaste på bussen igår och fick en främmande man att börja asgarva, han satt mittemot mig när skrattade så tårarna rann åt er 🙂 massa kramar!
Men du, har du ingen vanlig ugnsform? I glas eller porslin. Det blir lite mer bökigt att få ut en bit paj när den är färdig, men det blir en paj iaf 🙂
Och jag lider verkligen med dig med alla hormoner. Till slut blir man ju så arg på sig själv med. Men håll ut 🙂
Lycka till med resterande graviditet och med förlossningen 🙂
Om jag känner igen mig! När jag var gravid med min första dotter började jag storgråta i bilen påväg hem från Ica maxi när vi storhandlat för jag var så trött och det kändes orimligt att jag skulle orka packa upp all mat. Min kära sambo sa lugnt att det kunde ju faktiskt han göra så kunde jag gå och lägga mig, då började jag gråta ännu mer…
När jag var gravid med andra (16 mån emellan) började jag gråta för att min kille dammsög för dåligt och jag kunde inte göra det själv… Det går inte att kontrollera!!!
Snart är skutt här i alla fall, tänk när du får snusa bebisnacke 🙂
Usch, jag förstår din frustration. Med eller utan gravidhormoner så är det otroligt irriterande med trasiga pajformer. Hände mig också, när jag skulle ha middag med bara 2 timmars marginal. Suck!
Det är aldrig kul! Tack för att du läser vår blogg! <3 Kram A
Om ni äger en springform (bakform) eller stekpanna kan du göra i den! Om du fortfarande känner lust villsäga 😉
Vi äger en springform utan botten, haha! 🙂 Vi får helt enkelt köpa en pajform, det kan ju behövas i framtiden 😀 Tack för tips! <3 Kram A
Du är absolut inte ensam!
Är bara i vecka 25 men mina gravidhormoner har nyligen slagit till med full kraft. Sånt man bara läste om förut men inte trodde på..
Jag kan fräsa på maken för nån liten skitsak och sekunden efter gråter jag för att jag får dåligt samvete. Och jag STÖRTGRINAR när han ska åka & jobba för att jag inte vill att han ska ha det jobbigt 😀
Japp, underbara hormoner.
Det känns skönt att inte vara ensam. <3 Kram A
Haha det låter inte kul detta så förlåt att ja skrattar:p hellre de än gråta:) men ja har bara en funderare, om man vet om att du har dessa gravidhormpner så borde man väl kunna skärpa till sig lite? Om man vet om problemet? Ja säger inte att man inte får klaga att de e jobbigt o va gravid men man kan inte klaga/skylla allt på sin graviditet. Sen så tycker ja faktiskt lite synd om Stefan, för se känns verkligen som i varannat inlägg du gör så klagar du på honom..har aldrig hört en gravid kvinna klaga så mkt på sin kille/man. Tycker inte han att de e jobbigt?
Haha ja, det är veeerkligen synd om Stefan. Stackars Stefan! 😉 Han får svara själv på din fråga om han tycker att det är jobbigt. Angående gravidhormoner är det sjukt svårt att styra hormoner, om jag kunde det skulle jag göra det. /Angelica
Åh vilken dryg kommentar och vilket bra svar Angelica!!
Nej det går faktiskt inte att styra dessa hormoner, jag tror varje kvinna hade gjort det då!
Jag hade exakt lika med min plutta i magen. Och nu när jag ammar så gråter jag för ingenting och allting!!
Så till dig som kommenterade, det är nog mer vanligt att känna som vi gör än som du tror är vanligast.
Kram på dig Angelica!!
Gulliga du, tack! <3 Tänk den som kunde uppfinna nåt som gör att känslorna inte är upp och ned så ofta som när man är gravid eller ammar? Det hade varit skönt. Jag är ju en känslomänniska i vanliga fall och då kan jag faktiskt oftast lägga band på mina känslor. Men det här går bara inte. Det är inget jag kan styra. Kramar A
Nä, alltså det är inte så lätt att bara bita ihop när hormonerna spökar! Första graviditeten gick skapligt men andra…. Ojoj… Andra graviditeten kunde jag inte tygla mina känslor och ”utspel” jag grät inte så mycket men oj vad arg å grinig jag var…. Blev gravid när första var ca 1,8… Att som gravid sova dåligt tillsammans med en morgonpigg liten knodd som gärna klev upp kring 5 på morgonen var ingen höjdare. Jag fick be om ursäkt till min man sååå många ggr (om dagen) för jag blev arg på sånt jag egentligen inte bryr mig om annars å vi skrattade ofta när vi pratade om mina svängningar…
När tvåan väl var född och folk började fråga om vi inte skulle skaffa en trea svarade min man ”Aldrig! JAG KLARAR INTE AV EN TILL GRAVIDITET!!!” *ooops*