Så här såg det ut stora delar av de två timmar som vi tog oss fram fyra kilometer tidigare idag. Då klev både jag och Angelica ut ur bilen för att få sträcka ut oss lite. Det var inte mer än rätt att Alice också skulle få göra det.
Vi lyfte ur Alice ur hennes bilbarnstol och upp på biltaket. Det kändes bättre än att hon skulle vandra i vägkanten i strumplästen. Här kunde vi snabbt ta in henne i bilen igen när vi märkte att det skulle börja röra på sig. Klätterapa som hon är nöjde hon sig så klart inte med att bara stå rakt upp och ned utan en massa cirkuskonster blev det innan vi hoppade in i bilen igen. Jag märkte för övrigt att det är skönare att sitta med i bilen när man står still i köer än när man själv kör bilen. Nu kunde jag leka med Alice, blippa med mobilen.
/ Stefan