Jag har bestämt mig för en sak. En viktig sak som jag borde ha gjort för länge, länge sen. Jag måste släppa saker och sluta älta. Jag har varit en person som ältat och ältat i så många år nu. Ingen mår bra av det, allra minst jag. Det kan hända en sak som gör mig upprörd eller ledsen och sen släpper jag inte det. Jag maler det i huvudet, jag pratar om det högt, jag irriterar mig över det när jag ska sova och sen börjar det om. Det är många i min närhet som tagit upp det med mig innan och jag är medveten om problemet. Nu känner jag dock på allvar att det är dags att verkligen släppa taget om ältandet. Jag tycker att bilden ovanför är kanon, ”Let it fucking go”, det är ett bra budskap. Det som har hänt har hänt. Jag kan inte göra någonting åt det förflutna. När dåliga saker händer framöver kommer jag ta det då men sen släppa det. Som en fjäril. Hej då dumma ältande.
En liten glad selfie bjuder jag på också. Jag tror att det här beslutet kommer ge mig mer positiv energi istället för negativa tankar. För några år sen kapade jag banden till människor i min närhet som spred dålig energi, det var verkligen något som gjorde mig till en lyckligare människa. Har ni nått problem eller drag hos er själva som ni inte gillar som ni vill förändra? Kommentera gärna så slipper jag känna mig helt ensam. Om ni också varit personer som ältar och grottar ner er, hur gjorde ni för att bryta det mönstret?
/Angelica
Bra gjort A! Ja jag känner verkligen igen mig, jag ”lider av” mycket prestationsångest och har dålig självkänsla när det kommer till mig och klara av saker, ofta jobbmässiga grejer. Gör jag fel så ältar och bryter jag ner mig själv. Det är fruktansvärt jobbigt. Funderar på gå i terapi faktiskt då det tynger mig och gör mig nedstämd. Människor som är elaka osv tar väldigt hårt på mig med, har också klippt banden med sånna.
Kram till dig♡
Jag är också en ältare utav rang! Tycker inte alls om det draget hos mig själv. Åså är jag såååhååååååå långsint. Också dålig egenskap.
Jag är en känslomänniska och tar ofta illa vid mig om jag får någon typ av kritik, känner mig påhoppad och otillräcklig. Sen är jag även expert precis som du på att älta älta älta ☺️ Tills jag tillslut vänt ut och in på mig själv. Jag har tatuerat in meningen let it be, just som en påminnelse om att släppa taget och att istället leva i nuet.
Jag e också en riktig ältare! Och nu känns det som det gått för långt. Jag har lovat mig själv att försöka sluta stressa och älta, för man mår verkligen inte bra av det. Skönt o höra att jag inte är ensam :p
Åh vad jag känner igen mig! Jag är en riktig ältare, det är ju såååå jobbigt! Men jag vet inte hur jag ska komma ifrån det?
Jag känner också igen mig i ältandet. Även om jag tycker det har blivit bättre med åren 😛 Mitt största ”problem” är nog att jag oroar mig mkt för att dåliga saker ska hända. Som att barnen ska bli sjuka eller dylikt. Det gör att det alltid blir en viss stress när man har nåt viktigt inplanerat som tex en resa. Min sambo oroar sig nästan aldrig för nåt så han tycker bara jag ska sluta oroa mig. Lättare sagt än gjort 😉
Å vad jag känner igen mig! Både i det du och det Angelica skriver…. Jag är sån som istället för att tänka ”det händer inte mig” tänker jag att det garanterat händer mig. Kan sitta här hemma ledsen över hemskheter som inte ens har hänt. Väldigt onödigt! Och älta och grubbla är min specialité. Kan liksom tänka fram problem som inte ens finns. Överanalyserar och håller på.
Ska minsann oxå på riktigt försöka sluta med detta nu! (Försöker visserligen tänka på det redan , men det kan bli så mycket bättre!!)
What läste jag precis min egna text?! Nej men känner igen mig till 100%, klippte också med en del människor för drygt ett år sen och OJ vad mycket bättre jag mår nu! Men jag är en känslig person så de där ältandet känner jag igen, saker rinner liksom inte av mig.. Oftast. Men försöker att inte älta, det tar för mycket energi. Tack för en superbra blogg och pod! Kram
Sedan jag fick barn har jag känt mig otillräcklig i vissa situationer. Typ som en dålig mamma om bebisen är ledsen. Sjukt onödigt då jag är en bra mamma och gör allt för mitt barn. Kanske lite för mycket ibland vilket gör att man blir ganska trött som mamma.
Har blivit bättre på att komma iväg. Lämna honom med sin pappa (som är en precis lika bra förälder som jag) och fokusera på mig. Typ träna eller träffa en kompis. Så välbehövligt!
Jag fick gå till en KBT-terapeut i samband med att jag blev sönderstressad på jobbet och vi pratade mycket om att älta och att man genom att just ta upp saker högt med andra gång på gång göder ältandet i en ond spiral. Jag fick tipset om att läsa denna bok för att få bukt på detta självdestruktiva beteende, tror många skulle behövt läsa den 🙂
http://www.bokus.com/bok/9789198144147/sluta-alta-och-grubbla-lattare-gjort-med-kognitiv-beteendeterapi/
..kan tillägga ett konkret tips till dig om du vill ha 🙂 ”värsta tanken” kallas det tror jag. Ofta ältar vi för att dämpa ångest, du kanske får en skittaskig kommentar på bloggen som antyder att du är en dålig mamma, så du börjar älta och försöker hitta bevis/få bekräftelse på att du inte alls är en dålig mamma. Här är utmaningen att du ska stanna i tanken att ”ja, ibland kanske är en dålig mamma”. Du stannar sen i den tanken och när den värsta ångesten över detta lagt sig så går du vidare och tänker aldrig mer på det igen. (jag säger inte att du någonsin tänkt det eller borde tänka det, var bara ett exempel”
Vilket bra blogginlägg/ beslut och vilken bra kommentar; och boktips!
Jag tror absolut att ältande är jätte-supervanligt hos (unga) kvinnor! Känner själv också igen mig i det. Jag vill tillägga i diskussionen att jag har en jättefin mamma som också har påpekat detta för mig -precis som Angelica sa att folk i hennes omgivning har tagit upp det med henne.
Det är liksom lite kvinnovisdom jag fick av min mamma nämligen. För min mormor har sagt samma sak, och flera andra äldre kvinnor. Att just att släppa ältandet är en sak de lärt sig med åldern, och något de önskar att de lärt sig myyycket tidigare i livet, för då hade de varit mycket lyckligare =)
Så dels att släppa ältandet, och också, ifall samtalsämnet kommer upp igen, och någon står där med sin störande åsikt som du bara måste få köra över, eftersom dina känslor och åsikter är mer rätta än den andra personens, eller den andra personen bara måste förstå just precis exakt hur du känner dig. Ja då du är där, flyg som en fjäril och säg bara ”jo visst”. Alla måste inte förstå exakt hur du tänker om varje detalj, och vet man att det blir diskussion (gräl) är det lättast att vara den klokare och inte den som drar upp hela mankemanget ännu en gång.
Att helt enkelt lära sig att luta sig tillbaks lite grann. Själv har jag varit just precis den som måste beskriva sina tankar och känslor så att personen jag talar med ska förstå mig. Men jag tränar som bäst på att ibland bara säga ”jo visst” och inte dra upp mitt blodtryck för en petitess.
Ha det bra, kram!
Tack Jannie!
Jag känner igen mig i både detta att älta lite mycket ibland, men ännu mer i det du skriver om att man ska ta ett litet steg tillbaks & verkligen inte behöver diskutera allt hela tiden. Då slog det mig också att jag faktiskt verkligen ALDRIG (när jag tänker efter) varit den som gör det heller.
Jag är den som inte lägger så mycket energi på att diskutera mig blodig för min sak utan tänker mer som du skrev: ”Jo visst” och går vidare. (Sen kan jag ju tänka lite för mig själv och tycka folk är lite knäppa ibland i vissa frågor, 😉 men det är ju livet).
Dock tror jag detta har med arv och miljö att göra och inte så mycket med ålder. Hur man är uppväxt och vad man är för person. För jag har aldrig varit en som absolut måste diskutera om allt med alla.
Sen finns det ju en annan sorts ältande, (som kanske var det Angelica syftade på – har ingen aning om det var så, det var mer en fråga?) och det är ju ett eget ältande som man inte tar med andra så mycket. Om saker som hänt för länge sedan eller saker som hänt som man inte känner att man vill eller behöver diskutera med andra, men inte riktigt kan släppa.
Då tror jag att det är som kloka Sophie skrev ovan (och även Angelica själv) att det är bra att grotta ner sig lite i det och sen bestämma sig för att släppa det. För att ha ngt malande hela tiden är inte bra.
Att det kanske kommer upp någon eller flera ggr till i livet framöver är inte heller hela världen. Det är bara att göra samma sak. Tänka på det, grotta ner sig lite igen och sen gå vidare igen.
Till slut blir vissa saker komiskt efter många år, även om det är saker man kan ångra.
Haha, förlåt för sjukt långt inlägg, låg mig tydligen varmt om hjärtat. 😉
Ett gammalt favorituttryck för mig i samma fråga är för övrigt (från härliga gamla serien ’Love my way’):
”Get over it, and move the fuck on!” 😉 😀
Kram på er alla & tack för bra boktips Sophie!
/O.
Sluta älta skulle jag också må bra av, det tar sån kraft och energi att hålla fast i alla negativa tankar. Nu får det vara slut på ätandet!
Åh vad jag känner igen mig i det du skriver!! Jag är exakt så! Har skitsvårt att släppa saker, kan också tänka det tyst men sen känna behovet av att sucka/prata rakt ut om problemet och ältar sönder saker! Blev sjukt inspirerad av ditt inlägg- ska också försöka att släppa saker! Den som mår dåligt av att älta är ju en själv. Let’s do this!!! 🙂