”Är hon inte lite sen i utvecklingen?” Förra veckan fick vi den kommentaren här i bloggen och det fick mig att tänka tillbaka lite. Det är inte första gången den här typen av kommentarer fälls, i vår blogg eller i andra bloggar.
Jag ser det lite som att det är det man får ta som en del av ett offentligt liv. Jag diskuterade detta lite med mina pappavänner som några också har bloggande/offentliga fruar och kommit fram till en sak som samtliga hade uppmärksammat; Det är aldrig några manliga alias som fäller dessa typer av kommentarer. De gånger som vi, jag och pappavännerna, har diskuterat våra förhållanden med våra barn, saker som vi gör, vad fungerar och vad fungerar inte så lämnas rådet/tipset/trixet över med den välmenande ”Har du/ni testat…”
Nu vill jag absolut inte, på några sätt, dra alla över en och samma kam, men det tänker jag göra med frågan; Varför håller ni på såhär? Det är ju inte som att ni blir bättre mammor bara för att ni klankar ned på en annan. Eller är det så ni känner? Att ni berättigar ert eget sätt att uppfostra ert/era barn på detta sätt? Eller ger det faktum att du burit på ditt barn i 40 (ge och ta några) veckor dig till en mer lämpad förälder till mitt barn också? Det enkla svaret är; Nej. Nu får ni faktiskt lugnt och stillsamt sitta ner i båten, hålla era hästar och faktiskt bara stanna upp.
Jag må låta som en vit kränkt man här, men om sanningen ska fram så tar jag gladeligen emot alla tips som kan göra mig till en bättre förälder till mina barn, men jag tänker inte utmåla mig som någon expert på dina barn. Det blir inte ett råd bara för att din sylvassa pekpinne avslutar med ”det är inte meningen att ni ska ta illa upp”. Ett råd identifierar ett problem och kommer med ett konstruktivt förslag på lösning i en välmening.
Vi håller därför vårt kommentarsfält öppet för att vi välkomnar en diskussion kring det vi skriver, oavsett om ni delar vår syn på saker och ting eller om ni inte gör det. Men oavsett vilken ståndpunkt ni än har, håller vi en trevlig och god ton i den här bloggen mot varandra. Vi mot er, ni mot oss och ni mot varandra. Vi är nämligen övertygade om att alla blir vi lite bättre föräldrar med råd och tips från andra.
/ Stefan
Jag har befunnit mig i en riktigt knepig situation angående det här.
En person i min släkt har en dotter på idag drygt 1,5 år. Hon var ”normalstor” när hon föddes och inga konstigheter – under första året fick hon dock för lite mat, något som BVC tog upp med mamman (eftersom det var hon som var föräldraledig) vid flera tillfällen. Jag vet inte om det var medvetet, eller om dom helt enkelt inte orkade sitta och mata henne speciellt länge. Trots att dom fick påtryckningar från BVC så vägde hon tre-fyra kilo för lite än vad hon ”borde” gjort vid sin ettårs-kontroll. Dottern är lite sen när det gäller både motoriska färdigheter, gång och tal – något som tydligen kan, men inte måste, ha påverkats av att hjärnan fått för lite fett.
Hur tacklar man detta på bästa sätt? Vi är några i släkten som försökt hjälpa till men det slutar bara i bråk. Och det är ju så himla svårt när vi alla bor 20-30 mil bort!
Det är ju uppenbarligen otroligt känsligt att kritisera någons föräldraskap eller ditten och datten – alla föräldrar känner ju sitt barn bäst, enligt detta inlägg. Men gör man alltid det? Verkligen? Om inte, hur sjutton tar man tag i denna typ av problematik, om föräldern i fråga inte ens lyssnar på BVC?
Men jag förstår inte inlägget ändå faktiskt.
Ditt inlägg verkar vara skrivet utifrån kommentaren om Alice är lite sen, men övergår snart i att handla om att ni (såklart!) är de bästa föräldrarna för just Alice. Det jag inte begriper är att om nu Alice är sen eller inte sen så har ju det i regel noll med ert föräldraskap att göra utan alla barn är individuella och gör/är olika? Missförstår jag något grundläggande kring inlägget? För mig framstår det enbart som ett onödigt försvarstal från vit kränkt man.
Du kanske behöver de läsa igen om du inte förstår?
Jag gillar budskapet i denna video och jag får en känsla av att det är detta Stefan försöker förmedla
http://www.youtube.com/watch?v=Me9yrREXOj4
Uppenbart har jag trampat på din ömma tå.
Du läser in saker jag varken har skrivit eller avsett.
Du vill uppfostra mig, ser jag.
Lycka till!
HD
Just me
Vem gör skillnad på män och kvinnor?
Jo, alla ni av kvinnligt kön som anser att ni har rätt att säga kontraproduktiv kritik som någon självklar rättighet bara för att ni läser någons blogg.
Att låtsas som det är könlösa proffs som tycker är ju löjligt.
Under mina 17 år på nätet, har jag aldrig någonsin sett en pappa såga varken en mamma eller pappa som värdelös förälder. Tyvärr kan jag inte säga detsamma om vissa av oss kvinnor.
Jag skulle tycka att det vore bra och spännande om någon pappa bemötte inläggen på den här bloggen tex. Nu gör dom ju inte det så vi kan väl knappast skylla på dem när ni ”besserwissrar” kräker ur er.
Att jämföra med tonen på Flashback är också.. Omoget. Du jämför en familjeblogg med nätets avskrädeshög (jag är Flashback:are sen 20 år tillbaka). Skulle inte ens komma på att jämföra en familjeblogg på samma år.
När mina 2 yngsta var ”mini me” så låg alla barn på mage. Inte för att vi föräldrar så gärna ville ”spela” med deras liv utan för det inte fanns den informationen då. Dock vill jag poängtera, mina yngsta började själva rulla runt långt innan risken för PSD var obefintlig i ålder. Vi vände på dem. De vände på sig. Dom var så tidiga med allt. 😉
Uppriktigt, jag vet att ni som ”blåser upp” er som föräldrar begår lika många misstag som vi som ser våra fel och brister och kämpar med dem. Ni kanske inte ens förstår att ni är lika mediokra föräldrar som oss andra. Om ni inte kan se era fel och brister kan ni då göra någonting åt dem? Skulle inte tro det. Vad ni föredrar får stå för er. Vad jag föredrar vet jag bestämt.
HD
Just Me
Jag vet inte om du blandar svar hej vilt men JAG har INTE kritiserat Lagergrens föräldraskap på något vis. Är vi klara med det?
Att jag sedan tycker att inlägget är orättvist och visar en viss brist på analys, vilket ditt inlägg också gör, har jag gjort i all artighet. Så att du har mage att kritisera mig är bara för mycket.
Och du läste kanske inte ordentligt, men min jänförelse med Flashback var inte med fokus på just Flashback (därav ”ex” framför!) utan för att visa på att det är tveksamt att jämföra IRL-vänner med nättroll man inte känner. Så att du bara vågar kalla mig omogen, när du inte ens läst ordentligt… Usch! Du kan komma tillbaka för en vuxen och artig diskussion när du lärt dig behandla folk med den respekt alla förtjänar!
Håller helt med dig!
Alltså håller helt med Just me.
Under dina ”17 år på nätet” har du alltså varit på flashback under 20 av dem?
Hmm…
Klantigt uttryckt av mig.
Fanns inga bloggar tidigare. Det var det jag menade men klantade till mig när jag uttryckte mig. Sorry!
Alltså…
Det är riktigt lågt att uttala sig om andra bebisars utveckling. Jag anser att det är ett kritiserande personangrepp på en totalt försvarslös liten människa.
Å vad vill man med en sån elak kommentar? Ska bäbysarna läggas i hårdträning eller vad? Eller är tanken att ma & pa ska känna sig värdelösa?
Jag har 4 barn. 2 vuxna och 2 tonåringar. Jag har ”noll koll” på när de gjorde si eller så. Jo… Innan någon nu börjar tjoa så har jag allt nedskrivet.
Det jag har full koll på är iaf att alla 4 kan vända sig från mage till rygg. Alla 4 sitter utan stöd. Alla 4 har slutat med blöjor och välling. Napparna har dom också kastat. 2 av dem började aldrig med napp men hade snuttar. Vad jag vet äter de inte på nätterna och definitivt dricker de inte ur nappflaskor. De myndiga kan ta en öl direkt ur flaskan. Man får väl säga att jag misslyckats lite där.
Jag misslyckades nog en hel del som mamma. Den första tränades. Det var så kul med utvecklingen. Att se sin 1:a lilla härma mig och pappa. Gå, prata, sjunga, äta och gå på toa. Hur gammal hen var vid respektive har jag, som sagt ingen koll på. Det jag däremot vet är att jag tyckte den yngsta kunde lugna ner sig i utvecklingen. Inte för hen var så tidig, utan för att det blev lite rörigt med den 4:de. En sprang hit, den andra dit. Dom bråkade, dom lät och dom sög fullständigt musten ur mig när dom blev så där ”fria” som jag önskade innan dom började trilla in.
Jag har mer än totalt 50 års föräldraskap. Jag har gjort så många fel och så många tabbar. Men… Älskat har jag gjort. Varit närvarande. Engagerat mig och alltid trott att jag gjort det rätta just då. Ingenting har jag gjort för att underminera mina barn.
Jag brukar säga, med glimten i ögat när de tycker jag är världens dummaste, fulaste, tråkigaste osv, osv att dom ska chilla lite för jag har sparat ihop terapipengar till dem. Lite seriös är jag. Jag vet att dom älskar mig, men jag tror långt ifrån att jag just gjort allt perfekt i deras ögon.
Med min 1:a var jag livrädd för att göra fel. Vid den 4:de så var man glad om den alls hade kläder på sig när de skulle till dagis. Extra glad blev man om dom tog på sig jackan utanför prinsessklänningar och batmandressar när det var vinter.
Att vara förälder är inte lätt. Ingenting blir lättare av att andra ska tycka om allt hela tiden. Det får en att krympa istf att växa i sin föräldraroll. Och jag undrar hur alla ni perfekta föräldrar hanterar att få era barn att växa? Inte så bra, tror jag, ni är fullt upptagna att vara den perfekta föräldern utåt istf att se era barns olikheter i behov och omsorg.
Den perfekta föräldern är en chimär. Alla vill vara det men ingen är det. Barnen däremot, de är alltid perfekta. Om de vänder sig från mage till rygg när de är nyfödda eller om de lär sig att gå när de är 20, för de har annorlunda behov än gängse. Så är de perfekta. Alla vi är stolta över våra barn.
Kanske lite extra för det barnet som fått kämpa hårdare. Jo, ett av mina barn behöver mer stöd än syskonen pga medfött handikapp. Som jag gråtit glädjetårar för min lilla ”kantstötta” unge. Allt som varit självklart med syskonen är sån kamp för den yngsta. Det rör mig till tårar när jag ser lyckan i hens ögon när ”jag kan, jag klarade det” lyser upp hela rummet. Men visst man kan nog säga att hen varit sen med allt. Skjut mig… Eller nåt sånt.. 😉
Hur har det gått för dom?
Bra, dom är perfekta och lika älskade som de alltid varit och kommer vara. Kärlek är det viktigaste av allting.
Dom är väluppfostrade och ”gör sig aldrig duktiga” på andras bekostnad. Dom vet att dom är lysande utan att trampa på andra. Det är jag stolt över. Undras om ni perfekta föräldrar får stolta barn. Barn som tycker ni är en fin förebild? Kommer dom säga att: ”Min mamma är modig. Hon vågar minsann säga till en lite bäbys att anonymt schejpa upp sina skills. Det är min mamma det”. Fundera på det. Eller fundera på hur du själv känner när ngn kritiserar ditt barn.
Flåt, bloggägare att jag breder ut mig. Börjar bli lite upprörd över hur lätt vissa ”kräks” över sina medmänniskor. Helst anonymt och utan grund. Ta bort det som inte passar.
Ha det!
Just Me
Du låter lite som min mamma. Älskar det, och det du säger är så sant! Alla gör vi misstag med våra barn.
Ingen är perfekt och det bästa man kan göra är att inse det. Vet ett par föräldrar som med vuxna barn fortfarande tror sig veta allt som kan behöva vetas om barn. Men de tillhör en minoritet. De allra flesta äldre föräldrar vet att det finns många former av rätt. De vet att de gjort många rätt men också många fel. Vi yngre borde alla lyssna på just det.
Tyvärr verkar Google-generationen helt tappat greppet och tror minsann att de alltid vet allt bäst för att http://Xxx eller undersökning Y sa så och klarar inte alls av att se att deras rätt kan vara nästa årtiondes fel. Bättre att göra sitt bästa och så gott man kan. Lita på sina instinkter och respektera att olika familjer gör olika. Och sedan inse att man garanterat ändå kommer att behöva hjälpa sina barn med pengar till terapi av någon anledning 😉
Som mamma till två idag vuxan ,barn, kan jag inte annat än att hålla med ”Just me”, det var absolut det bästa jag läst på länge.
Kram
Något bland det mest verklighetsfrånvända man kan läsa är att man som förälder alltid vet vad som är bäst för sitt eget barn.
Kanske vill en del barn sova på mage och man som föräldrar alltså lägger ner sitt barn så. Faktum kvarstår ju trots allt att risken för plötslig spädbarnsdöd ökar markant.Att sen vissa föräldrar ändå väljer att låta barnet sova på mage är ju förälderns eget val.
Detsamma tycker jag gäller att låta 6mån bebisar ligga framför en dataskärm är också förälderns val.
Driver man en baby-föräldrarblogg så måste man vara beredd på att alla föräldrar inte ser på samma sak på föräldrarskapet.
Blev riktigt besviken på att Stefan gör skillnad på mamma och papparollen.Det senaste inlägget osar könsfördommar tyvärr
En sak är att uttrycka sin åsikt på ett vettigt, sakligt sätt. En annan är att benämna något en annan förälder gör som ”sjukt” (som du skrivit i en kommentar i ett tidigare inlägg). Förstår du skillnaden? Det är inte diskuterande ton, utan fördömande ton. Även om jag kan tycka att du har rätt i sak så skulle jag aldrig uttrycka mig på ett sådant odiplomatiskt och ”härskartekniskt” sätt. Det gagnar ingen. Och frågan det gäller här verkar vara skärmtid? Tycker inte på något sätt att man kan likställa det med att låta sitt barn sova på mage när man vet vilken risk det medför för PSD. Även om jag, liksom du inte låter min 6 månaders bebis titta på TV/dator skärmar. Tror du att andra föräldrar läser ditt inlägg och känner sig hjälpta, eller vill du döma folk till skrämd underkastelse inför dina åsikter? Ta ett steg tillbaka och om du känner behov av att uttrycka dina personliga åsikter, gör det med respekt.
Jag har bett om ursäkt att jag uttryckte mig på ett olämpligt sätt och ska försöka tänka på det i fortsättningen.Men jag anser fortfarande det är olämpligt o fel att lägga sin bebis framför en dataskärm och att inte alla föräldrar vet sina egna barns bästa men jag ska i fortsättningen anstränga mig på hur jag uttrycker mig.
Att däremot angripa ett spädbarns utveckling som tidig eller sen är för mig helt främmande.
Att som Stefan skilja på mammor eller pappors åsikter som olika värd är helt obegriplig då åsikter om ex skärmtid inte har med kön att göra.Tycker att Stefan har en mycket tråkig bild av föräldrarskap baserat på kvinnor och män.
Jag tror inte att du menade att stefan och angelica gör något ”sjukt” när dom sätter barnet framför en skärm. Jag tolkade inlägget mer som att själva fenomenet är ”sjukt”. Idag så ser många föräldrar ipaden/telefonen/datorn som en barnvakt för att hinna göra annat. Ser folk hela tiden som tar med sig ipaden för att få äta ifred på restauranger tex. Min kompis barn fick en ipad när hon fyllde 1 år. ETT ÅR. Min dotter fick en ryggsäck som hon kunde ha för att bära omkring sina bilar i. Vi har både ipad, iphone, mac, appleTv, 3 tv-apparater och ett playstation hemma men vår 1,5 åring har inget behov att lära sig använda nåt av det än. Hon ser inte tv för att hon förstår inte vad hon ser och jag vet inte vad hon tycker är läskigt. Hon kommer att få se tv när hon är stor nog att säga till mig att nåt är läskigt så att vi kan prata om det. Och ipaden får hon inte ha för att jag vill helt enkelt inte ha en sån där skitunge som gråter när hon inte får spela mer. Hon får använda den när hon förstår våra regler kring användandet. Jag är absolut inte emot teknik – tvärtom – men jag vill att mitt barns fantasi ska utvecklas utan såna medel. Men alla gör som dom vill och alla barn är olika. Om mitt barn var konstant röjigt och gnälligt och ipaden var min ända paus under dagen så skulle jag kanske tänka annorlunda. Kanske.
Det ni inte förstår är att Ja det funkar jätte bra för er att strunta i allt som har med tv och skärmar att göra! Vilken bra mamma du är som gav din dotter en ryggsäck i födelsededagspresent MEN man är lika bra förälder om man väljer att ge sitt barn en ipad! Ingen är bättre eller sämre än någon annan alla är olika och vet det bästa för sina EGNA barn! Så snälla släpp den nedlåtande attityden!
Hehe. Jag tycker absolut inte att man ska döma andra föräldrar, de allra flesta gör såklart sitt allra bästa. Och det blir ju alltid fel att döma bara baserat på en utomstående bild, man vet ju sällan hela storyn om vad som ligger bakom en situation eller bild. (Säger jag trots att det skar i hjärtat när jag hörde min granne vråla ”sluta böla och klä på dig!!” till sin 2½-åring förut.) Man får försöka komma ihåg att man sällan har hela bilden. Å andra sidan är det ju bra om man reagerar när något verkligen verkar vara fel på riktigt (misshandel osv.)
Men. Men det sagt drar jag nog gränsen för mitt eget dömande vid att ge en 1-åring en ipad. Och då menar jag inte att ge 1-åringen lite skärmtid på mammas eller pappas ipad, utan att GE sin 1-ÅRING en IPAD! What?! För mig signalerar det att 1-åringen sitter så mycket framför en skärm att hen behöver en egen ipad? Och att föräldrarna också gör det eftersom de inte kan låna ut sin egen till barnet. Det kan jag inte riktigt förstå. Sen hade jag kanske inte sagt det rakt ut till föräldern, men nog hade det susat i öronen och bultat i hjärtat. 🙂
Skillnaden mellan en kommentar på bloggen och en kommentar i riktiga livet är väl platsen, inte könet? Det vore annat om du hade sagt att du fick 5 förolämpande kommentarer IRL från kvinnor och 5 trevliga kommentarer IRL från män. Alla vet väl att man får massa skit på bloggar men att ingen vågar säga sådant på riktigt? Väldigt haltande resonemang från dig.
Tycker att det är idioter som skriver det du nu nämnde.
MEN detta var det mest bristande skitinlägget jag läst. Inget personligt, men jag blir faktiskt arg. Så du jämför dina pappakompisar med random kvinnor som kommenterar på bloggen? Ska jag jämföra mina mammakompisar med random tröga snubbar som kallar mig ”hora” på ex Flashback?
Och tänk på att en stor majoritet av era läsare är kvinnor. Så det är föga förvånande att kommentarerna kommer från just kvinnor.
Och om man ser till vilka neg kommentarer som ges från kvinnor/män så föredrar jag den kommentaren ni fick framför manliga hatkommentarer som tar sig i uttryck som: ”Jag ska komma till ditt hus din jävla fitta och se om du är lika kaxig då”.
Tack för en i övrigt bra blogg och en mästerlig podd!
Jag tänkte EXAKT samma sak! Vad i hela friden har manligt och kvinnligt med saken att göra? Så du får en kommentar om att skärmar är skadliga för barn – analysen du ger är att det bara är kvinnor som kommenterar – vad menar du med det? Att dina kvinnliga läsares åsikter inte är lika mycket värda som om en man skulle skriva nåt? Och ja, som ovanstående skrev – du driver en blogg om graviditet och småbarn – eftersom det oftast (vågar nästan säga alltid) är mamman som är hemma första året eller så så blir just mammor er målgrupp därmed kommenterar flest kvinnor. Asså förlåt, tänkte sätta punkt där – men vad ÄR det för fel på både bloggare och folk som kommenterar? Man ser i alla fall nån kommentar då och då där nåt airhead skriver ”vi tjejer borde peppa varann – inte trycka ner varann!” Vadå vi tjejer?? Jag är fan en egen individ oavsett om jag är man eller kvinna och ser mig inte som en del av gruppen ”kvinnor”. Om jag tycker att det är uppåt väggarna att pracka på småbarn ipads och telefoner så tycker jag det – inte för att jag är kvinna!
Word! Kunde inte sagt det bättre själv.
Tagga ner tjejer! Ta ett djuuuupt andetag! Jag tror ni tolkade inlägget väldigt skevt!
”ta det inte personligt” 😉
Skön tjej. Verkligen.
Förstår vad du menar.. Blir dock tråkigt att dra just ”mammor” över en kam då jag hört många pappor uttala sig om både det ena ovh det andra.
Såhär är det, ingen kan vara en bättre förälder till ens barn än man själv! Folk ska alltid tycka och tänka (högt) fast dom inte har en piss med saken att göra. En får försöka skaka av sig kommentarerna och lita på sin magkänsla.
Sen måste vi sluta jämföra oss med varandra hela tiden, och framförallt, våra barn! Alla är olika och så är det med det..
Tack för en bra blogg, gillar verkligen att läsa den:)
Jag bodde inte ens få kommentera detta då jag inte ens är förälder själv men det har faktiskt gått för långt med alla mammor som kommer med sina pekpinnar på varenda offentlig mamma/pappas instagram eller blogg och det som gör mig mest irriterad är att när man väl säger åt dem på skarpen så får man ständigt kommentarerna ”men bry er inte” och så vidare, men så det är helt okej för pekpinnarna att komma fram men inte att säga ifrån för det har jag märkt varenda gång en offentlig förälder sagt ifrån om detta, visst man kanske ska sluta bry sig men man måste ju också få säga ifrån när det räcker. Ni är grymma!
Jag var gravid när jag började läsa eran blogg och kan väl börja med att säga att jag redan då började livet som hönsmamma och googlade och läste om PRECIS ALLT! Då läste jag mig iallafall till att bebisar ska sova på rygg och när jag en dag läste ett inlägg om era sovrutiner så läste jag att Alice sov på sidan. Jag tänkte då att hur kan de låta henne sova på sidan och varför. De SKA ju sova på rygg. Sen när min pojke föddes och blev några veckor gammal ville han endast sova på sidan och gör det fortfarande 4 månader gammal. Det jag vill säga är att jag där och då ”dömde” er fast jag inte hade någon aning om hur verkligheten går till. Fy skäms på mig och lovar och svär att jag aldrig ska göra om det. Dock skulle jag aldrig kunna skriva det till er, ”att ni gjorde fel”. Men tankarna var dumma ändå.
Långt inlägg blev det nu hehe. Vill samtidigt passa för en uuunderbar blogg. Kram på er!
Jag förstår inte hur folk kan tro sig ha rätten att skriva vad som helst till en bara för att man delar med sig av sin vardag. Ni har en helt fantastisk dotter som är på sin egna lilla punkt i utvecklingen. Alla är olika och Alice är perfekt som hon är, oavsett om hon hoppar en vecka tidigare eller senare än barnet till ”jagärdenperfektamammantillbästabarnetivärlen”. Patetiskt att man ska trycka ner andra för att må bra. Älskar eran blogg, fortsätt med det ni gör! Bäst är ni!♥
Det blev lite fel där med ”jagärdenperfektamammantillbästabarnetivärlen”.. Men ni förstår nog vad jag menar! Haha